Denna text från 2000 var införd i Läkartidningen 2000;39:4339-43. Jag publicerar här den reviderade versionen som en följetong, med aktuella kommentarer.
5. Otrygg anställning (texten från 2000)
När privatisering av vården diskuteras talas huvudsakligen om de positiva effekterna för dem som arbetar i vården. Upphandlingsförfarandet innebär dock åtskilliga osäkerhetsfaktorer som i slutändan kan medföra en försämrad arbetssituation för många.
• Arbetsmiljön blir både bättre och sämre. Visserligen blir det åtminstone på små företag närmare till besluten, men pressen att jobba 120 procent kan bli större. I ett litet företag blir det närmare till besluten, vilket brukar uppfattas som positivt ur arbetsmiljösynpunkt. Besluten styrs dock av avtalet med beställaren. På större företag är det tveksamt om de anställda kommer att uppleva att besluten ligger närmare.
• Vart 3-5:e år kommer alla anställda att utsättas för möjligheten att få byta arbetsgivare. Tiden från det att beställaren börjar fundera över nytt förfrågningsunderlag tills en eventuell ägare tar över kan beräknas till 1-2 år. Under denna tid lever personalen i osäkerhet om framtiden. Det är troligt att detta kommer att öka den psykiska pressen.
• Om ett bolag har byggt upp en verksamhet med lokaler, utrustning, utbildad personal etc, men ett annat bolag vinner anbudet, kan det första bolaget bli underentreprenör åt det andra. Personalen blir kanske leasade.
• Ett landstingsägt sjukhusbolag kan förlora verksamheten på det egna sjukhuset till ett utländskt vårdföretag, men vinna verksamhet på ett privat sjukhus. Ägarförhållandena kan komma att bli svåröverskådliga, det blir svårt för personalen att förstå vem som är deras arbetsgivare.
• Erfarenheter från utländska företagsetableringar i Sverige visar att det kan vara svårt för utländska företag att förstå den svenska arbetskulturen med samarbetsavtal, inflytande, ständig kontakt med de fackliga organisationerna. Detta kan bidra till dålig arbetsmiljö.
• Ägarna måste ta en stor del av sin arbetstid för att arbeta med anbud.
• Vid personalägt företag riskerar ägarna att få gå om en ny entreprenör vinner avtalet.
----------------
Kommentar 6.11.2011
Senaste veckorna har DN varit full av artiklar om vanvård på privatägda kommunalfinansierade äldreboenden. Moderatkvinnornas text om "viktiga kvinnofrågor" känns närmast som ett hån.
Tidigare har vi läst om vårdcentraler och annan sjukvårdsverksamhet där vinsterna varit mycket höga.
Läkare tycks inte ha speciellt mycket inflytande i de stora vårdorganisationerna som Carema, Capio, Attendo etec. Läkarnas minskade inflytande och ekonomernas ökande vittnas det om med jämna mellanrum. De läkare som blir entreprenörer skaffar sig förstås större inflytande.
Att mycken byråkratitid ägnas upphandlingar och certifieringar är uppenbart. Ändock är det för lite, eftersom uppföljningen inte fungerar. Uppföljning tycks snarast göras utifrån enkelt analyserbara faktorer som t.ex. hur många levnadsvanor man registererat eller hur långa väntetiderna varit, snarare än utifrån om man bedrivit en god vård.
Under den tid jag var fackligt aktiv minskade fackens insyn och medverkan i upphandlingar kraftigt. Idag kan jag tänka mig ätt den är nära noll.
Att offentlighetsprincipen är satt ur spel är också uppenbart. Den därför instiftade lagen Lex Sara är ganska tandlös om personalen är rädd.
LÄS MER
Caremachefer styrs av hemliga bonusprogram DN 6.11.2011
Skärp Lex Sarah Ledare, DN 6.11.2011
Lagen om valfrihet och en värdig omvårdnad är viktiga kvinnofrågor Moderatkvinnor 30.7.2011
MINA BLOGGAR
Bojkott av Carema och Attendo i valfrihetens namn? 28.10.2011
Näringslivet tär på vår välfärd 26.10.2011
Privatisering saknar fördelar? 21.9.2011
Mångfald i vårdens drift
1. Inledning 11.10.2011
2. Framtida driftsformer 11.10.2011
Länkat till intrressant.
5. Otrygg anställning (texten från 2000)
När privatisering av vården diskuteras talas huvudsakligen om de positiva effekterna för dem som arbetar i vården. Upphandlingsförfarandet innebär dock åtskilliga osäkerhetsfaktorer som i slutändan kan medföra en försämrad arbetssituation för många.
• Arbetsmiljön blir både bättre och sämre. Visserligen blir det åtminstone på små företag närmare till besluten, men pressen att jobba 120 procent kan bli större. I ett litet företag blir det närmare till besluten, vilket brukar uppfattas som positivt ur arbetsmiljösynpunkt. Besluten styrs dock av avtalet med beställaren. På större företag är det tveksamt om de anställda kommer att uppleva att besluten ligger närmare.
• Vart 3-5:e år kommer alla anställda att utsättas för möjligheten att få byta arbetsgivare. Tiden från det att beställaren börjar fundera över nytt förfrågningsunderlag tills en eventuell ägare tar över kan beräknas till 1-2 år. Under denna tid lever personalen i osäkerhet om framtiden. Det är troligt att detta kommer att öka den psykiska pressen.
• Om ett bolag har byggt upp en verksamhet med lokaler, utrustning, utbildad personal etc, men ett annat bolag vinner anbudet, kan det första bolaget bli underentreprenör åt det andra. Personalen blir kanske leasade.
• Ett landstingsägt sjukhusbolag kan förlora verksamheten på det egna sjukhuset till ett utländskt vårdföretag, men vinna verksamhet på ett privat sjukhus. Ägarförhållandena kan komma att bli svåröverskådliga, det blir svårt för personalen att förstå vem som är deras arbetsgivare.
• Erfarenheter från utländska företagsetableringar i Sverige visar att det kan vara svårt för utländska företag att förstå den svenska arbetskulturen med samarbetsavtal, inflytande, ständig kontakt med de fackliga organisationerna. Detta kan bidra till dålig arbetsmiljö.
• Ägarna måste ta en stor del av sin arbetstid för att arbeta med anbud.
• Vid personalägt företag riskerar ägarna att få gå om en ny entreprenör vinner avtalet.
6. Mer rörlighet, mindre samverkan (texten från 2000)
• Det är troligt att dessa förhållanden kommer att leda till att folk börjar söka sig bort då det blir dags för ny upphandling. Kanske vill man vara kvar hos gamla arbetsgivaren, eller så är man inte nöjd med de anställningsvillkor man erbjuds. Rörligheten kommer att öka, det blir svårare att bygga upp välfungerande team och svårare att bygga upp samverkan med omvärlden.
• Så länge bristen på vissa personalkategorier kvarstår så kommer dessa att välja sin arbetssituation och välja bland tilltänkta arbetsgivare. Genom att byta arbetsplats ofta kommer de att i praktiken fungera som konsulter eller inhyrd personal, utan långsiktigt ansvar för verksamheten. På detta sätt avsäger de sig ledarskapet.
• De som vill vara ledare kan inte räkna med något naturlig karriär i kraft av sin erfarenhet och duglighet från sjukvårdsarbete. Det kommer att ställas högre och andra krav på den som vill förena ett chefsskap med kliniskt arbete. Det blir tydligare att både personal, patienter och beställare måste vara nöjda. Ledarna måste vara engagerade i anbudsläggande, förhandlingar med beställarna och uppföljningar. Marknadsföring och finansieringskällor är andra viktiga frågor. Läkare som är ledare i sjukvårdsorganisationer måste dessutom ansvara för prioriteringar utifrån uppdrag och ekonomi och vaka över att vinstintressen ej tar överhanden över kvalitet och säkerhet.
• Fackens roll kommer att försvagas. Medbestämmandelagen reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och anställd och gäller de producerande enheterna, oavsett driftsform. När det gäller upphandling av landstingsdriven verksamhet har facken rätt att vara med i processen, att påverka förfrågningsunderlag m.m. Det är tveksamt om man kommer att ha kvar denna möjlighet då det gäller upphandling av en verksamhet som redan bedrivs i privat drift. Så länge som beställaren har användning för de fackliga företrädarnas kompetens är det dock troligt att facken får behålla sin möjlighet till inflytande.
• I Stockholm finns det läkare som sakkunniga åt sjukvårdsstyrelsen. En del av dem arbetar deltid inom produktionen. Detta kommer med säkerhet att ifrågasättas i framtiden, då de kan tänkas få otillbörlig information i upphandlingsärenden. Det troliga är att man måste välja sida: produktion eller beställare.
• Det är troligt att dessa förhållanden kommer att leda till att folk börjar söka sig bort då det blir dags för ny upphandling. Kanske vill man vara kvar hos gamla arbetsgivaren, eller så är man inte nöjd med de anställningsvillkor man erbjuds. Rörligheten kommer att öka, det blir svårare att bygga upp välfungerande team och svårare att bygga upp samverkan med omvärlden.
• Så länge bristen på vissa personalkategorier kvarstår så kommer dessa att välja sin arbetssituation och välja bland tilltänkta arbetsgivare. Genom att byta arbetsplats ofta kommer de att i praktiken fungera som konsulter eller inhyrd personal, utan långsiktigt ansvar för verksamheten. På detta sätt avsäger de sig ledarskapet.
• De som vill vara ledare kan inte räkna med något naturlig karriär i kraft av sin erfarenhet och duglighet från sjukvårdsarbete. Det kommer att ställas högre och andra krav på den som vill förena ett chefsskap med kliniskt arbete. Det blir tydligare att både personal, patienter och beställare måste vara nöjda. Ledarna måste vara engagerade i anbudsläggande, förhandlingar med beställarna och uppföljningar. Marknadsföring och finansieringskällor är andra viktiga frågor. Läkare som är ledare i sjukvårdsorganisationer måste dessutom ansvara för prioriteringar utifrån uppdrag och ekonomi och vaka över att vinstintressen ej tar överhanden över kvalitet och säkerhet.
• Fackens roll kommer att försvagas. Medbestämmandelagen reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och anställd och gäller de producerande enheterna, oavsett driftsform. När det gäller upphandling av landstingsdriven verksamhet har facken rätt att vara med i processen, att påverka förfrågningsunderlag m.m. Det är tveksamt om man kommer att ha kvar denna möjlighet då det gäller upphandling av en verksamhet som redan bedrivs i privat drift. Så länge som beställaren har användning för de fackliga företrädarnas kompetens är det dock troligt att facken får behålla sin möjlighet till inflytande.
• I Stockholm finns det läkare som sakkunniga åt sjukvårdsstyrelsen. En del av dem arbetar deltid inom produktionen. Detta kommer med säkerhet att ifrågasättas i framtiden, då de kan tänkas få otillbörlig information i upphandlingsärenden. Det troliga är att man måste välja sida: produktion eller beställare.
----------------
Kommentar 6.11.2011
Senaste veckorna har DN varit full av artiklar om vanvård på privatägda kommunalfinansierade äldreboenden. Moderatkvinnornas text om "viktiga kvinnofrågor" känns närmast som ett hån.
Tidigare har vi läst om vårdcentraler och annan sjukvårdsverksamhet där vinsterna varit mycket höga.
Läkare tycks inte ha speciellt mycket inflytande i de stora vårdorganisationerna som Carema, Capio, Attendo etec. Läkarnas minskade inflytande och ekonomernas ökande vittnas det om med jämna mellanrum. De läkare som blir entreprenörer skaffar sig förstås större inflytande.
Att mycken byråkratitid ägnas upphandlingar och certifieringar är uppenbart. Ändock är det för lite, eftersom uppföljningen inte fungerar. Uppföljning tycks snarast göras utifrån enkelt analyserbara faktorer som t.ex. hur många levnadsvanor man registererat eller hur långa väntetiderna varit, snarare än utifrån om man bedrivit en god vård.
Under den tid jag var fackligt aktiv minskade fackens insyn och medverkan i upphandlingar kraftigt. Idag kan jag tänka mig ätt den är nära noll.
Att offentlighetsprincipen är satt ur spel är också uppenbart. Den därför instiftade lagen Lex Sara är ganska tandlös om personalen är rädd.
LÄS MER
Caremachefer styrs av hemliga bonusprogram DN 6.11.2011
Skärp Lex Sarah Ledare, DN 6.11.2011
Lagen om valfrihet och en värdig omvårdnad är viktiga kvinnofrågor Moderatkvinnor 30.7.2011
MINA BLOGGAR
Bojkott av Carema och Attendo i valfrihetens namn? 28.10.2011
Näringslivet tär på vår välfärd 26.10.2011
Privatisering saknar fördelar? 21.9.2011
Mångfald i vårdens drift
1. Inledning 11.10.2011
2. Framtida driftsformer 11.10.2011
3. Upphandlingsregler 16.10.2011
4. Privat vs. offentlig vård 16.10.2011
5. Otrygg anställning (idag)
6. Mer rörlighet, mindre samverkan (idag)
7. Samhällsperspektivet 16.12.2011
8. Teoretisk möjlighet att välja 16.12.2011
9. Att utvecklas eller inte 16.12.2011
4. Privat vs. offentlig vård 16.10.2011
5. Otrygg anställning (idag)
6. Mer rörlighet, mindre samverkan (idag)
7. Samhällsperspektivet 16.12.2011
8. Teoretisk möjlighet att välja 16.12.2011
9. Att utvecklas eller inte 16.12.2011
Länkat till intrressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar