Nu är det drygt ett år sedan Hasse Gille lämnade oss, på nyårsaftonens morgon 2012. Han blev 81 år - mer än man kunnat vänta sig av en arbetargrabb. Men hade han inte haft KOL så hade han varit i full gång med sin kornett många år till. KOL på grund av rökning, metalldammet i smedjan och trädammet i byggverkstan.
Längst ner på sidan hittar du ett antal pdf-filer med minnesord, bilder, artiklar och annat material.
Jag hade fått beskedet om att han var på väg bort. Det gick inte att sova. I stället satt jag vid datorn. Där skapade jag en facebook-sida och lade in bilder som jag långt tidigare hämtat hem från nätet.
När sorgeorden strömmade in samlade jag dem för min systers, Lena Höögs, räkning - hon är inte aktiv på facebook. Jag googlade och hittade en hel del artiklar i UNT - jag kopierade in texterna i worddokument. Hasse borde finnas på nätet - det blev en Wikipedia-artikel. Materialet växte, och det blev en rad mappar som låg framme vid samlingen efter begravningen. Nu har jag uppdaterat materialet och lyckats ladda upp det nedan. Håll till godo!
Mitt sista starka minne av Hasse är konserten i Östra Ryds kyrka i augusti 2012. Jag visste hur dålig han var, hade träffat honom på Kölnan några veckor innan, och jag förstod att nu hade nerräkningen börjat på allvar. Då var han inte glad, livet var plågsamt, andnöden kom vid minsta ansträngning.
Instrumenten stod uppställda i kyrkan. I pausen mellan de två konserterna hade de ätit lunch. Hasse kom en stund före de andra - vid Lenas arm, långsamt långsamt, med myrsteg. Så satte han sig på sin stol för att hinna syrsätta sig innan det var dags. Han var trött och hopsjunken. Så kom de andra. Han rätade på ryggen, gav ett tecken och hela bandet satte igång. Nu var det full fart! Mellan låtarna skrattade och log han. Man såg hur lycklig han var. Att han klarade att blåsa, även mycket höga toner, kan vi i denna dag inte förstå.
Det var en upplevelse av musikens stora makt. Hasse brukade säga att först kommer musiken, sedan musiken, så musiken - och sen kommer Lena. Så är det nog för artister av hans slag. När de är uppe i sin konst glömmer de omvärlden.
Hasse var en kulturpersonlighet. Smed i 14:e generationen, kornettist och kornettsamlare, nyckelharpsbyggare och riksspelman. Av oförklarlig anledning fick han inte guldmärket
medan han levde, trots att vi var flera som lobbade för det. Han skulle tydligen fått det 2013 - men då var det för sent. Guldmärket var det enda han längtade efter. Jag har fortfarande svårt att förstå juryn.
Jag saknar honom. Jag saknar Kölnan. Jag har fått så mycket av honom och Lena. Så mycket roligt.
Mina hopsamlade filer
Minnesbok Allt fint som skrevs efter Hasses bortgång. Fotografier från olika perioder.
Pressklipp Allt jag kunde hitta på nätet - mest UNT.
Information Esbjörn Hogmark om Hasses harpor samt Wikipedia-artikeln.
Nyckelharpans forum Inom något dygn efter Hasses bortgång fanns här en bildkavalkad.
Nyckelharpan 1-2013 Flera sidor med bilder av Hasse.
Upplandsspelmannen 1-2013 Hela numret ägnades åt Hasse.
Dannemorabygden 2013 Gunnar Ahlbäcks artikel från 1992 finns här
Spelmannen 1-2013 Ytterligare en runa.
Wikipedia
Nyckelharpan 3-2014 Gillestipendiet, släkten mm
Musik (det finns mer ...)
Oktoberstämman 2008 Härliga Ceylonlåtar!
Rita Leydons inspelning
Buskspel Älvkarleby 2009
Bysskallestämman 2010
Viksta 2011
Jazz på Djursten
http://intressant.se/intressant
Längst ner på sidan hittar du ett antal pdf-filer med minnesord, bilder, artiklar och annat material.
 |
| Hasse Gille på 80-årsdagen som firades på Erik Sahlströminstitutet. Foto Ingrid Eckerman. |
När sorgeorden strömmade in samlade jag dem för min systers, Lena Höögs, räkning - hon är inte aktiv på facebook. Jag googlade och hittade en hel del artiklar i UNT - jag kopierade in texterna i worddokument. Hasse borde finnas på nätet - det blev en Wikipedia-artikel. Materialet växte, och det blev en rad mappar som låg framme vid samlingen efter begravningen. Nu har jag uppdaterat materialet och lyckats ladda upp det nedan. Håll till godo!
Mitt sista starka minne av Hasse är konserten i Östra Ryds kyrka i augusti 2012. Jag visste hur dålig han var, hade träffat honom på Kölnan några veckor innan, och jag förstod att nu hade nerräkningen börjat på allvar. Då var han inte glad, livet var plågsamt, andnöden kom vid minsta ansträngning.
Instrumenten stod uppställda i kyrkan. I pausen mellan de två konserterna hade de ätit lunch. Hasse kom en stund före de andra - vid Lenas arm, långsamt långsamt, med myrsteg. Så satte han sig på sin stol för att hinna syrsätta sig innan det var dags. Han var trött och hopsjunken. Så kom de andra. Han rätade på ryggen, gav ett tecken och hela bandet satte igång. Nu var det full fart! Mellan låtarna skrattade och log han. Man såg hur lycklig han var. Att han klarade att blåsa, även mycket höga toner, kan vi i denna dag inte förstå.
Det var en upplevelse av musikens stora makt. Hasse brukade säga att först kommer musiken, sedan musiken, så musiken - och sen kommer Lena. Så är det nog för artister av hans slag. När de är uppe i sin konst glömmer de omvärlden.
Hasse var en kulturpersonlighet. Smed i 14:e generationen, kornettist och kornettsamlare, nyckelharpsbyggare och riksspelman. Av oförklarlig anledning fick han inte guldmärket
medan han levde, trots att vi var flera som lobbade för det. Han skulle tydligen fått det 2013 - men då var det för sent. Guldmärket var det enda han längtade efter. Jag har fortfarande svårt att förstå juryn.
Jag saknar honom. Jag saknar Kölnan. Jag har fått så mycket av honom och Lena. Så mycket roligt.
Mina hopsamlade filer
Minnesbok Allt fint som skrevs efter Hasses bortgång. Fotografier från olika perioder.
Pressklipp Allt jag kunde hitta på nätet - mest UNT.
Information Esbjörn Hogmark om Hasses harpor samt Wikipedia-artikeln.
Nyckelharpans forum Inom något dygn efter Hasses bortgång fanns här en bildkavalkad.
Nyckelharpan 1-2013 Flera sidor med bilder av Hasse.
Upplandsspelmannen 1-2013 Hela numret ägnades åt Hasse.
Dannemorabygden 2013 Gunnar Ahlbäcks artikel från 1992 finns här
Spelmannen 1-2013 Ytterligare en runa.
Wikipedia
Nyckelharpan 3-2014 Gillestipendiet, släkten mm
Musik (det finns mer ...)
Oktoberstämman 2008 Härliga Ceylonlåtar!
Rita Leydons inspelning
Buskspel Älvkarleby 2009
Bysskallestämman 2010
Viksta 2011
Jazz på Djursten
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar