Jag har länge tänkt att jag skulle skriva ner om julfirandet. En liten memoardel. Om nu någon är intresserad.
Julfirandet när jag var barn var en kompromiss mellan två traditioner. Så jag får väl ta dem först. Men när jag skrivit om dem så tog visst lusten slut ...
Storbondejulen
Min farfar kallade sig "godsägare". Han hade gården Kyrkbyn intill kyrkan i Kolbäck i Västmanland. När barnen blivit vuxna överlät han gården till fars kusin och byggde sig själv en pampig villa vid Kolbäcksåsen - nu förfallen. Farfar dog 1950 när jag var åtta år gammal. Farmor bodde kvar ensam i villan några år innan hon flyttade till dottern i Småland.
Far berättade om doppet i grytan i Gamla Kyrkbyn. Det var många som arbetade på gården - antagligen fanns statare tidigare. Vällingklockan styrde arbetet och matpauserna. Under julhelgen skulle inget arbete göras, eller i alla fall så lite som möjligt. Julhelgen började efter helgmålsringningen kl 18 på julaftonskvällen. Så man jäktade under dagen. Middagen (mitt på dagen) förenklades. En gryta med kokspadet från skinkan ställdes på spisen och gammalt bröd doppades ner. Folket stod i led förbi spisen och fick sina brödskivor. De åt hastigt innan de begav sig ut till djuren igen. Doppet i grytan var enkelt och snabbt.
Vad de åt på julaftonskvällen vet jag inte. Kanske skinka. Men juldagsmiddagen i Nya Kyrkbyn var i alla fall fin, i matsalen, med vit duk, silverbestick, fina servisen och glasen, uppassning av jungfrun etc. - ett pyttelitet minne jag har av den sista julen som vi reste dit.
Bergsmansjulen
Min morfar, född 1855, var bergsman. Han ägde en hytta för järnframställning i Gusselby utanför Lindesberg, i Bergslagen. Även han byggde sig en ståtlig herrgård, Östanby, numera förfallen. Morfar dog innan jag föddes. Mormor har jag några få minnen av från sjukhemmet i Uppsala.
Min mor, yngst av åtta syskon, berättade om hur det var där. När hon föddes hade morfar och mormor blivit frälsta, och det fanns inte längre någon alkohol i hemmet. Men när kolryssarna kom till hyttan så kom kolarna in i köket och serverades mat och kaffe av pigorna. "Lilla Rut" som hon kallades togs mest hand om av Lina, inte sin mor, och tillbringade tid under köksbordet. Där hörde hon historierna om oknytt, älvor, skogsrået och annat.
Hyttan var igång under vissa perioder. Morfar var affärsman övriga delar av året. Han hade inget jordbruk eller djur att ta hänsyn till.
En gång om året åt familjen tillsammans med tjänstefolket i köket. Det var julaftonsmiddagen (som på den tiden åts mitt på dagen). Doppat var kokspadet från skinkan, men förstärkt med sky från juldagssteken, buljong, konjak, vetemjöl och annat till en mycket välsmakande ganska tjock soppa. Det serverades även sill, sillsallad, skinka, hemmagjord leverpastej - kanske många fler sorters julmat.
Egeröjulen
Nu talar jag om 1940- och 50-talen, i den stora villan i Saltsjöbaden dit vi flyttade när jag var ett eller två år gammal.
Och här fyller jag på vilket år som helst.
Länkar till släkt
Minnen från Kolbäck. Göran Forsmark
Min fars mostrar var rösträttskämpar Min text
Östanby i Gusselhyttan 1904 (foto)
Gusselhyttan (foto)
Gusselhyttan Morbror Gösta Östbys "memoarer"
