Hittade en bra film om hur "småhusen" i Stocksund hotas med tvångsinlösning för att ombildas till hyresrätter. Ack om det vore sant! Svart verkstad i Stocksund
Diskussionens vågor går höga på facebook-sidan för Skarpnäcks trädgårdsstadsförening. Det visar sig att medlemmarna har högst olika åsikter om det planerade bostadsområdet och vägen tvärs över den gröna kilen mellan Skarpnäck och Bagarmossen. Inte ens i mitt kollektivhus Sockenstugan tycker vi lika.
Det tog mig flera år att inse att den vilda skogen med sina många gångvägar egentligen bara är en smal remsa mellan de två stadsdelarna. På vintern är den min favoritpromenad - solen över Skarpnäcksfältet lyser in där och det är tämligen lättgånget utan svåra backar. Skogen är en blandskog där man fortfarande kan skönja spåren efter betande boskap. Ljudet från Nynäsvägen påminner dock om att den moderna civilisationen inte är långt borta. Skogen, den gröna kilen, verkar alltid vara befolkad, av alla sorters människor.
Ett av argumenten för att bygga i skogen mellan Bagarmossen och Skarpnäck är att kilen skapar otrygghet. De senaste dagarna har jag frågat ett 20-tal människor, kvinnor i olika åldrar med och utan hund och barn samt några män, om de tycker skogen är otrygg. De har alla stirrat oförstående på mig.
En norrländska sade "bullshit" och påpekade att det inte är i skogen som "bovarna" står och väntar. Hon rekommenderar att Gullmarsplan bebyggs, för där kan det finnas ungdomsgäng som känns osäkra. En kvinna i övre medelåldern brukar jogga i alla skogar alla tider på dygnet. En kvinna skickade ut sin 12-åriga dotter att löpträna fritt. En kvinna påpekade att detta med den smala skogen, med vägar på båda sidorna och genomkorsad av gångstigar, skapar trygghet. Man är aldrig ensam, aldrig långt från bebyggelse. En yngre kvinna med barnvagn och hund, tämligen nyinflyttad, sa att hon inte går där på kvällen eller natten. Men hon påpekade att det just är för den gröna kilen intill hennes villa som gör att hon flyttat hit.
Ett annat argument för att bygga en bilväg tvärs över kilen, mellan Bagarmossen och Skarpnäck, är att trafiken på Sockenvägen mellan Gamla Tyresövägen och Bagarmossen måste minska. Under den tioårsperiod som jag har bott här har det vuxit upp bullerplank utanför småhusen. Den tunga trafiken, som bussar och långtradare får dessutom åtminstone vissa hus att skaka. Dessutom är detta idag är den enda utfartsvägen från Bagarmossen. Periodvis, framför allt när det har pågått byggnads- och vägarbeten, har det skapats långa köer. Om det förtätas ytterligare kommer naturligtvis ännu mer trafik skapas.
Här måste man ta sig en ordentlig funderare. Det kan inte vara rimligt att den tunga trafiken flyttas söderut och först ska ta sig genom Skarpnäcksområdet, därefter genom det nya bostadsområdet och sedan in mellan villorna i Bagarmossens kant. Så den måste vi nog ha kvar. Besvären borde minska om hastigheten dras ner til 30 km/tim precis som på Gamla Tyresövägen, där husen annars vibrerar. Fler rödljus och små rondeller skulle bidra till minskad hastighet men ändå släppa fram utryckningsfordon. Om man bygger vägen mellan Bagis och Skarpnäck smal och slingrig, med olika hinder, så blir den attraktiv för dem som ska från Bagis åt Tyresö- respektiv Handenhållet, men risker och buller minimeras.
Ett tredje argument för att bygga hus i den gröna kilen är att människor vill bo i en stad typ Vasastan eller Östermalm. Därför ska Bagarmossen och Skarpnäck byggas samman med hjälp av ett stadskvarter tvärs över den gröna kilen. Båda områdena har idag karaktär av äldre stad, före bilarnas tid. Dock är gårdsmiljöerna betydligt bättre, men små butiker och verkstäder saknas i stor utsträckning.
Idag har både småbutiker och småverkstäder utvecklats till stora butiker och stora verkstäder med rätt mycket trafik. Här tror jag inte vi kan vrida tiden tillbaka. Konkurrensen, effektiviseringen och tekniken kräver stora lokaler i köpcentra med stora parkeringsplatser. Vi får nog finna oss i att bostadsområden, oavsett om de är utformade med punkthus eller "stadshus", kommer att sakna både affärer och arbetsplatser. Å andra sidan är de inte speciellt farliga för barnen.
En fråga jag gärna skulle vilja ha svar på, från de som ivrar för "stadsbebyggelse": Varför är villorna så eftertraktade? Varför söker sig många till områden som har nära till skogen? Finns det någon undersökning om vilka det är som vill byta in sig till innerstaden, och vilka som föredrar att bo i förorten?
Ett fjärde argument är att det behövs fler bostäder i Stockholm. "Alla" vill tydligen bo i Stockholm. Det tycks knappast finnas arbeten, i alla fall inte för akademiker, på andra håll. Och idag ska ju åtminstone 50 % av varje ungdomskull bli akademiker, så det måste betyda att halva Sveriges befolkning ska bo i Stockholm med omnejd. (OK, några ska bo nära Köpenhamn med omnejd. Och ett antal arbteare ska bo vid gruvorna.)
Här måste man också ta sig en rejäl funderare. Inflyttningen till storstäderna bygger på dagens ekonomiska system och billig energi. De förvärvsarbetande förutsätts vara mobila. Eftersom alla inte får rum i city måste de kunna bo på ena sidan av staden och arbeta på andra, med resvägar upp till fyra timmar per dag. Ofta krävs det då bil. Maten förutsätts transporteras mycket långa avstånd för nå stadens invånare. Varje hushåll förutsätts ha en mycket god boendestandard med mer än ett rum per familjemedlem. Skattelagstiftning och annat stimulerar inte till att man byter till en mindre bostad när familjen blir mindre. Det förutsätts en tillväxt av ekonomin som gör en "bostadskarriär" möjlig för de flesta.
Framtiden kan dock se annorlunda ut. Den ekonomiska kris som världen är i nu kanske inte löser sig så snabbt som många hoppas. Bostadsmarknaden kommer kanske att stagnera, arbetstillfällena även i storstan minskar. Inflyttningen kan komma att stanna av helt. Energipriserna kommer förr eller senare stiga till oanade höjder. Detta kan leda till svårigheter att få in mat till staden.
Det finns en rörelse som planerar för detta scenario, Omställning Sverige eller Transition Sweden. Här vill man att lokalsamhället ska bli så självförsörjande som möjligt. Tillgänglig yta, t.ex. parker och trädgårdar, används för att odla mat. Man byter tjänster med varandra. Ibland finns tom. en lokal valuta.
De ungdomar jag lyssnade på i Stockholms Stadshus talade också om utveckling av lokalsamhället. Häri ingick en blandning av arbetsplatser, skolor, boende, kultur och rekreation, liksom en blandning av olika åldrar. Mer kommunikation mellan dem som bor/arbetar/studerar i området. Lokala odlingar i torn och på tak bidrar till matförsörjningen. Men de talade inte alls om att bygga ihop förorter till sammanhängande kakor.
Ett femte argument är att vi har gott om vild natur i Sverige, och att den räcker för att bevara mångfalden.
Då har man inte förstått varför människor protesterar mot att deras gröna närområden försvinner. Det handlar inte alls om omsorgen om någon liten ödla eller insekt. Nej, människorna vill ha kvar naturen för sin egen del. De vill ha möjligheten att bedriva rekreration där, att röra sig i det gröna, lyssna på fåglarna, lukta dofterna, se årstidernas gång. Man vill ha nära till detta gröna - inte behöva sätta sig i en bil eller tunnelbana för att kmma dit.
Man har heller inte förstått att tillgång till natur och grönt är hälsofrämjande. Människor håller sig friskare längre om de har möjlighet till gröna upplevelser. Vistelse i naturen kan användas som behandling vid utbrändhet. Barnen på utedagis blir mindre förkylda och de utvecklar motorik och nyfikenhet. Så det ligger i samhällets intressen att tillgodose vårt behov av natur och grönska.
Det finns de som tycker att vi ska ha en Lindhagenplan till förorterna. En generalplan från 1866 med rutmönster som Östermalm och Vasastan, där vintervinden ohejdat får tillträde. Dessa personer bor ofta i en förort typ Nacka, Lidingö, Djursholm - och det verkar inte vara sina egna förorter de tänker på. Många tycker också att det är charmigt med Gamla stan, Mariaberget, Visby, småstäder på västkusten och vid Medelhavet, där smala gator vindlar upp och nerför backar, husen har gårdar med träd och vinden har svårt att komma fram.
Madeleine Malmberg, Hägerstensåsen, skriver i en insändare i DN 2.1.2012 (apropå artikeln 20.12.2011 om förbifartens effekter för Ekerö) att inga nybyggen planeras i områden som bebos av personer som arbetar på Stockholms stads exploateringskontor. Väldigt lite planeras också norr om stan. Så hennes råd till framtidens stockholmare är att bosätta sig norr om stan, granne med någon på exploateringskontoret. Då finns chans att man får ha kvar sina gröna ytor.
LÄS MER
Bagarmossen - Skarpnäck Stockholms stad
Promenadstaden - översiktsplan för Stockholm Stockholms stad
Stockholm gröna kilar Sollentuna kommun
Är du för eller emot förtätningen av Bagarmossen? Bagisbloggen uppdaterad 2.11.2011
Flexibel trängselskatt ger flyt åt Stockholmstrafiken DN 2.1.2012
Förtätningen skövlar grönområden i Söderort Stockholms fria 15.10.2011
Öka närvaron till de gröna kilarna Johannes Lilleberg, Yimby 26.2.2011
Yimbys syn på gröna kilar
Hot och möjligheter för Stockholms goda kilar Stockholms svampvänner
Stockholms gröna kilar måste skyddas SvD 9.5.2010
Exploatering hotar planerade reservat SvD 24.4.2010
Gröna kilar och urbana samfälligheter Om ett internationellt forskningsprojekt. Miljöforskning 1/2009
Bravo Stockholm! Ta bort alla gröna kilar! Edward Blom 29.12.2008
Stockholms grönstruktur Stockholms stadsbyggnadskontor 30.6.1997
Good urbanism? Tomas Rudin 30.11.2011
Vi måste bryta den mansdominerade stadsplaneringen Tomas Rudin, Newsmill 15.12.2011
Nära mellan stad och natur Tillväxt, miljö och regionplanering (f.d. Regionplanekontoret), SLL
Storstockholms gröna kilar Naturskyddsföreningen
MINA BLOGGAR
Stadsbyggnad
Ska Storstockholm se ut som en 1880-talsstad? 17.12.2010
Ungdomars vision om framtidens Stockholm 12.10.2011
Bygg människovänligt! 3.10.2011
http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/21226/skarpnaeck
Diskussionens vågor går höga på facebook-sidan för Skarpnäcks trädgårdsstadsförening. Det visar sig att medlemmarna har högst olika åsikter om det planerade bostadsområdet och vägen tvärs över den gröna kilen mellan Skarpnäck och Bagarmossen. Inte ens i mitt kollektivhus Sockenstugan tycker vi lika.
Det tog mig flera år att inse att den vilda skogen med sina många gångvägar egentligen bara är en smal remsa mellan de två stadsdelarna. På vintern är den min favoritpromenad - solen över Skarpnäcksfältet lyser in där och det är tämligen lättgånget utan svåra backar. Skogen är en blandskog där man fortfarande kan skönja spåren efter betande boskap. Ljudet från Nynäsvägen påminner dock om att den moderna civilisationen inte är långt borta. Skogen, den gröna kilen, verkar alltid vara befolkad, av alla sorters människor.
Ett av argumenten för att bygga i skogen mellan Bagarmossen och Skarpnäck är att kilen skapar otrygghet. De senaste dagarna har jag frågat ett 20-tal människor, kvinnor i olika åldrar med och utan hund och barn samt några män, om de tycker skogen är otrygg. De har alla stirrat oförstående på mig.
En norrländska sade "bullshit" och påpekade att det inte är i skogen som "bovarna" står och väntar. Hon rekommenderar att Gullmarsplan bebyggs, för där kan det finnas ungdomsgäng som känns osäkra. En kvinna i övre medelåldern brukar jogga i alla skogar alla tider på dygnet. En kvinna skickade ut sin 12-åriga dotter att löpträna fritt. En kvinna påpekade att detta med den smala skogen, med vägar på båda sidorna och genomkorsad av gångstigar, skapar trygghet. Man är aldrig ensam, aldrig långt från bebyggelse. En yngre kvinna med barnvagn och hund, tämligen nyinflyttad, sa att hon inte går där på kvällen eller natten. Men hon påpekade att det just är för den gröna kilen intill hennes villa som gör att hon flyttat hit.
Ett annat argument för att bygga en bilväg tvärs över kilen, mellan Bagarmossen och Skarpnäck, är att trafiken på Sockenvägen mellan Gamla Tyresövägen och Bagarmossen måste minska. Under den tioårsperiod som jag har bott här har det vuxit upp bullerplank utanför småhusen. Den tunga trafiken, som bussar och långtradare får dessutom åtminstone vissa hus att skaka. Dessutom är detta idag är den enda utfartsvägen från Bagarmossen. Periodvis, framför allt när det har pågått byggnads- och vägarbeten, har det skapats långa köer. Om det förtätas ytterligare kommer naturligtvis ännu mer trafik skapas.
Här måste man ta sig en ordentlig funderare. Det kan inte vara rimligt att den tunga trafiken flyttas söderut och först ska ta sig genom Skarpnäcksområdet, därefter genom det nya bostadsområdet och sedan in mellan villorna i Bagarmossens kant. Så den måste vi nog ha kvar. Besvären borde minska om hastigheten dras ner til 30 km/tim precis som på Gamla Tyresövägen, där husen annars vibrerar. Fler rödljus och små rondeller skulle bidra till minskad hastighet men ändå släppa fram utryckningsfordon. Om man bygger vägen mellan Bagis och Skarpnäck smal och slingrig, med olika hinder, så blir den attraktiv för dem som ska från Bagis åt Tyresö- respektiv Handenhållet, men risker och buller minimeras.
Ett tredje argument för att bygga hus i den gröna kilen är att människor vill bo i en stad typ Vasastan eller Östermalm. Därför ska Bagarmossen och Skarpnäck byggas samman med hjälp av ett stadskvarter tvärs över den gröna kilen. Båda områdena har idag karaktär av äldre stad, före bilarnas tid. Dock är gårdsmiljöerna betydligt bättre, men små butiker och verkstäder saknas i stor utsträckning.
Idag har både småbutiker och småverkstäder utvecklats till stora butiker och stora verkstäder med rätt mycket trafik. Här tror jag inte vi kan vrida tiden tillbaka. Konkurrensen, effektiviseringen och tekniken kräver stora lokaler i köpcentra med stora parkeringsplatser. Vi får nog finna oss i att bostadsområden, oavsett om de är utformade med punkthus eller "stadshus", kommer att sakna både affärer och arbetsplatser. Å andra sidan är de inte speciellt farliga för barnen.
En fråga jag gärna skulle vilja ha svar på, från de som ivrar för "stadsbebyggelse": Varför är villorna så eftertraktade? Varför söker sig många till områden som har nära till skogen? Finns det någon undersökning om vilka det är som vill byta in sig till innerstaden, och vilka som föredrar att bo i förorten?
Ett fjärde argument är att det behövs fler bostäder i Stockholm. "Alla" vill tydligen bo i Stockholm. Det tycks knappast finnas arbeten, i alla fall inte för akademiker, på andra håll. Och idag ska ju åtminstone 50 % av varje ungdomskull bli akademiker, så det måste betyda att halva Sveriges befolkning ska bo i Stockholm med omnejd. (OK, några ska bo nära Köpenhamn med omnejd. Och ett antal arbteare ska bo vid gruvorna.)
Här måste man också ta sig en rejäl funderare. Inflyttningen till storstäderna bygger på dagens ekonomiska system och billig energi. De förvärvsarbetande förutsätts vara mobila. Eftersom alla inte får rum i city måste de kunna bo på ena sidan av staden och arbeta på andra, med resvägar upp till fyra timmar per dag. Ofta krävs det då bil. Maten förutsätts transporteras mycket långa avstånd för nå stadens invånare. Varje hushåll förutsätts ha en mycket god boendestandard med mer än ett rum per familjemedlem. Skattelagstiftning och annat stimulerar inte till att man byter till en mindre bostad när familjen blir mindre. Det förutsätts en tillväxt av ekonomin som gör en "bostadskarriär" möjlig för de flesta.
Framtiden kan dock se annorlunda ut. Den ekonomiska kris som världen är i nu kanske inte löser sig så snabbt som många hoppas. Bostadsmarknaden kommer kanske att stagnera, arbetstillfällena även i storstan minskar. Inflyttningen kan komma att stanna av helt. Energipriserna kommer förr eller senare stiga till oanade höjder. Detta kan leda till svårigheter att få in mat till staden.
Det finns en rörelse som planerar för detta scenario, Omställning Sverige eller Transition Sweden. Här vill man att lokalsamhället ska bli så självförsörjande som möjligt. Tillgänglig yta, t.ex. parker och trädgårdar, används för att odla mat. Man byter tjänster med varandra. Ibland finns tom. en lokal valuta.
De ungdomar jag lyssnade på i Stockholms Stadshus talade också om utveckling av lokalsamhället. Häri ingick en blandning av arbetsplatser, skolor, boende, kultur och rekreation, liksom en blandning av olika åldrar. Mer kommunikation mellan dem som bor/arbetar/studerar i området. Lokala odlingar i torn och på tak bidrar till matförsörjningen. Men de talade inte alls om att bygga ihop förorter till sammanhängande kakor.
Ett femte argument är att vi har gott om vild natur i Sverige, och att den räcker för att bevara mångfalden.
Då har man inte förstått varför människor protesterar mot att deras gröna närområden försvinner. Det handlar inte alls om omsorgen om någon liten ödla eller insekt. Nej, människorna vill ha kvar naturen för sin egen del. De vill ha möjligheten att bedriva rekreration där, att röra sig i det gröna, lyssna på fåglarna, lukta dofterna, se årstidernas gång. Man vill ha nära till detta gröna - inte behöva sätta sig i en bil eller tunnelbana för att kmma dit.
Man har heller inte förstått att tillgång till natur och grönt är hälsofrämjande. Människor håller sig friskare längre om de har möjlighet till gröna upplevelser. Vistelse i naturen kan användas som behandling vid utbrändhet. Barnen på utedagis blir mindre förkylda och de utvecklar motorik och nyfikenhet. Så det ligger i samhällets intressen att tillgodose vårt behov av natur och grönska.
Det finns de som tycker att vi ska ha en Lindhagenplan till förorterna. En generalplan från 1866 med rutmönster som Östermalm och Vasastan, där vintervinden ohejdat får tillträde. Dessa personer bor ofta i en förort typ Nacka, Lidingö, Djursholm - och det verkar inte vara sina egna förorter de tänker på. Många tycker också att det är charmigt med Gamla stan, Mariaberget, Visby, småstäder på västkusten och vid Medelhavet, där smala gator vindlar upp och nerför backar, husen har gårdar med träd och vinden har svårt att komma fram.
Madeleine Malmberg, Hägerstensåsen, skriver i en insändare i DN 2.1.2012 (apropå artikeln 20.12.2011 om förbifartens effekter för Ekerö) att inga nybyggen planeras i områden som bebos av personer som arbetar på Stockholms stads exploateringskontor. Väldigt lite planeras också norr om stan. Så hennes råd till framtidens stockholmare är att bosätta sig norr om stan, granne med någon på exploateringskontoret. Då finns chans att man får ha kvar sina gröna ytor.
LÄS MER
Bagarmossen - Skarpnäck Stockholms stad
Promenadstaden - översiktsplan för Stockholm Stockholms stad
Stockholm gröna kilar Sollentuna kommun
Är du för eller emot förtätningen av Bagarmossen? Bagisbloggen uppdaterad 2.11.2011
Flexibel trängselskatt ger flyt åt Stockholmstrafiken DN 2.1.2012
Förtätningen skövlar grönområden i Söderort Stockholms fria 15.10.2011
Öka närvaron till de gröna kilarna Johannes Lilleberg, Yimby 26.2.2011
Yimbys syn på gröna kilar
Hot och möjligheter för Stockholms goda kilar Stockholms svampvänner
Stockholms gröna kilar måste skyddas SvD 9.5.2010
Exploatering hotar planerade reservat SvD 24.4.2010
Gröna kilar och urbana samfälligheter Om ett internationellt forskningsprojekt. Miljöforskning 1/2009
Bravo Stockholm! Ta bort alla gröna kilar! Edward Blom 29.12.2008
Stockholms grönstruktur Stockholms stadsbyggnadskontor 30.6.1997
Good urbanism? Tomas Rudin 30.11.2011
Vi måste bryta den mansdominerade stadsplaneringen Tomas Rudin, Newsmill 15.12.2011
Nära mellan stad och natur Tillväxt, miljö och regionplanering (f.d. Regionplanekontoret), SLL
Storstockholms gröna kilar Naturskyddsföreningen
MINA BLOGGAR
Stadsbyggnad
Ska Storstockholm se ut som en 1880-talsstad? 17.12.2010
Ungdomars vision om framtidens Stockholm 12.10.2011
Bygg människovänligt! 3.10.2011
http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/21226/skarpnaeck
Det enda rätta är att lägga ner trängselskatten. Värre skit finns inte. Ta bort den och det omedelbnart.
SvaraRaderaJa, det enda rätta är att ha kvar trängselskatten. Det är bara skit att ta bort den. Ha kvar den absolut!
SvaraRaderaOm vi håller oss till kärnfrågan så har vi ett triangeldrama: Stadsdelen, gatan och skogen.
SvaraRaderaSkogen kom först, men på 1940-talet tyckte De Som Bestämmer att bostäder var viktigare än natur. Så en stor skog och en stor mosse med en orienteringsstuga och vackra stigar, älgar och rävar skövlades. DBS insåg att gatan som ledde till Bagarmossen var tänkt för 1920-talets trafikvisioner och alldeles för liten, så man planerade stadsdelen och gatorna för anslutning till en kringfart.
Nu, i dag, kan vi konstatera fait accompli. Vi har en stadsdel stor som Mora, med en lokalgata som enda tillfart. Detta efter aktiva beslut av De Som Bestämmer. DBS har bit efter bit målat in Bagarmossen i ett hörn. Trots vetskapen om att dagens biltäthet bara är fulländandet av 1950-talets utopi om var mans bil, så blundar man för konsekvenserna.
Nu, i dag, när planerarna försöker krångla sig ur en situation som blir värre (eftersom man har kravet att bygga ännu fler bostäder åt alla nya barn som föds i kommunen), så får man en opinion emot sig, med rätta. En väg till Skarpnäcksfältet ses av DAGENS opinion som en anomali. För 1950-talets och tom 1980-talets människor hade den varit ganska självklar.
Nu, i dag, är skogen (kilen) inte den enda gröna lungan i området. Eftersom motorleden kring Bagarmossen inte finns så är tillgången till Nackareservatet omedelbar.
Just nu ser det alltså ut som så: Bagarmossen byggs ut, trafiksystemen ligger nära infarktgränsen, det behövs större kapacitet. Men enda nya vägen ut måste medföra fälld skog var man än drar den.
Den som anser att varje kvadratmeter av Skarpnäckskilen är omistlig, bör därför arbeta för att det inte byggs en kvadratmeter mer hus i Bagarmossen.
Olika intressen står mot varandra. Någon form av kompromiss måste nås. För mig gäller:
SvaraRadera- Jag vill inte bo i stenstaden. Då hade jag för länge sedan flyttat in i Färdknäppens kollektiv på Södermalm. Alltså vill jag inte att det ska förtätas till stenstad här.
- Jag uppskattar den gröna kilen enormt. Jag förstår om man måste bygga en del hus där. Men vad jag verkligen skulle vara glad att slippa är en måttligt eller hårt trafikerad väg tvärs över kilen, som kan avlasta Sockenvägen.
- Jag vet inte hur man ska lösa trafikproblemen med Bagarmossen! Om man inte kan minska antalet bilar. Samåkning, cykling, jobba i närheten .... Omöjlig vision?
- Kanske den nya bebyggelsen i stället ska vara runt Skarpnäck som har ett par hyggliga utfarter?
Ingrid! Tack för en intressant artikel! Har du möjligtvis den insändare av Madeleine Malmberg du refererar till? Blev nyfiken på den!
SvaraRaderamvh
Johan Wahlgren
Hej! Hade hennes insändare funnits på nätet hade jag länkat till den. Du får fråga DN! Hälsningar Ingrid.
SvaraRadera