Stoppa utförsäljningen av människor! Fler händer i vården!
Den här artikeln på Gemensam, om försäljningen av Husläkarmottagningen Serafens patienter och personal, är så bra att jag kunde skrivit den själv.
Ett misstag har de dock gjort: Det var inte hela sjukhuset Serafimerlasarettet (kallat Serafen bland professionen och Serafimern av allmänheten) som såldes av Stockholms läns landsting, inte ens byggnaderna. Att man kunde sälja patienter och personal hade man inte kommit på än. Så man sålde bara inventarierna.
Serafen var Sveriges första riktiga lasarett, och det var här grunden till Karolinska Institutet lades. 1980 stängdes Serafen för gott som sjukhus.
När landstinget inledde privatiseringarna talade man om "mångfald", man ville ha många utförare. Därför handlade det om "avknoppning", att personalen själva övertog lokaler och utrustning och fortsatte driva verksamheten i liten skala. På den tiden såg man inte värdet av patienter och personal och tänkte inte på att man skulle kunna sälja människor.
För att skapa "konkurrens" delades kvartersakuten på Serafen, under stor vånda från personalens sida, i två delar, varav den ena knoppades av utan att media fäste speciellt mycket uppmärksamhet vid detta. Det samarbete som tidigare varit naturligt upphörde förstås. Sedan ökade privatiseringshastigheten, landstinget ville göra sig av med all egenägd verksamhet. Vårdval Stockholm gjorde det lätt för dem som stannat kvar inom landstinget att knoppa av sig 2008. De nya ägarna insåg värdet av patienter och personal, och det är de som nu, efter fyra år, har sålt dem till Capio.
Den personal som under de olika privatiseringsvågorna hoppat på tåget är nästan undantagslöst läkare. Många närmar sig nu pensionsåldern och kan tänkas överväga att dra sig tillbaka. Under denna tid har riskkapitalbolagen insett att det är riskfritt att investera i svensk sjukvård. De erbjuder förstås helt andra ekonomiska villkor än yngreläkarna eller annan personal på vårdcentralen. Mitt tips är att inom en tioårsperiod ägs alla landstingsfinansierade verksamheter av storbolag.
Det finns ett undantag, en av de allra första där personalen tog över verksamheten (1991). Det är Hälsocentralen Akka i Västerhaninge. Det är ett personalkooperativ - nästan all personal är delägare. Alla som arbetar där har ett intresse av att verksamheten går bra, och vinsten återinvesteras i verksamheten. Kanske är personalkooperativ en förutsättning för att en liten privat mottagning inte blir uppköpt av ett storbolag.
Betecknande är hur det beskrivs som "ökad valfrihet" när det offentligägda alternativet försvann från Serafen, och bara två privata återstod.
Serafimerlasarettets gamla sjukhusbyggnaderna ägs fortfarande av Stockholms läns landsting. Idag finns många verksamheter här, de flesta privatägda och landstingsfinansierade, några - allt färre - landstingsägda.
Det finns många intressanta länkar i artikeln. T.ex. den här, som verifierar att det bara är pengarna som gäller vid upphandlingar - kvaliteten struntar man i.
LÄS MER
Hur tänker man när man skänker bort ett helt sjukhus? Gemensam 22.1.2012
Vänsterpartiet polisanmäler Stockholms läns landsting MyNewsdesk 19.1.2012
Moderata kompispriser Dagens Arena 17.1.2012
Lobba, lobba, lobba Christer Ljungberg 15.1.2012
Jag betraktar det som vänskapskorruption Dagens Arena 13.1.2012
Toppolitikern om läkarnas miljonklipp: Vi såg inte hotet DN 13.1.2012
Läkare gjorde jätteklipp på avknoppad vårdcentral DN 12.1.2012
På Kungsholmen ökar valfriheten SvD 7.1.2008
MINA BLOGGAR
Mina bloggar om privatisering
Mina bloggar primärvård
http://intressant.se/intressant
Den här artikeln på Gemensam, om försäljningen av Husläkarmottagningen Serafens patienter och personal, är så bra att jag kunde skrivit den själv.
Ett misstag har de dock gjort: Det var inte hela sjukhuset Serafimerlasarettet (kallat Serafen bland professionen och Serafimern av allmänheten) som såldes av Stockholms läns landsting, inte ens byggnaderna. Att man kunde sälja patienter och personal hade man inte kommit på än. Så man sålde bara inventarierna.
Serafen var Sveriges första riktiga lasarett, och det var här grunden till Karolinska Institutet lades. 1980 stängdes Serafen för gott som sjukhus.
Efter ombyggnad fylldes byggnaderna av olika mottagningar, bland annat en husläkarmottagning. Nu finns Kvartersakuten Serafen, som fortfarande ägs av de läkare som startade den, samt Husläkarmottagningen Serafen, numera Capio Husläkarmottagningen Serafen.
Två vårdcentraler, i samma hus, med samma namn? På den avlägsna tid, när allt var landstingsägt, drev Göran Sjönell idén med små läkarmottagningar med begränsat upptagningsområde. Han fick gehör hos landstingsledningen, och ett antal "kvartersakuter" med hög tillgänglighet startade i västra delen av innerstaden. En låg på Serafen.
När landstinget inledde privatiseringarna talade man om "mångfald", man ville ha många utförare. Därför handlade det om "avknoppning", att personalen själva övertog lokaler och utrustning och fortsatte driva verksamheten i liten skala. På den tiden såg man inte värdet av patienter och personal och tänkte inte på att man skulle kunna sälja människor.
För att skapa "konkurrens" delades kvartersakuten på Serafen, under stor vånda från personalens sida, i två delar, varav den ena knoppades av utan att media fäste speciellt mycket uppmärksamhet vid detta. Det samarbete som tidigare varit naturligt upphörde förstås. Sedan ökade privatiseringshastigheten, landstinget ville göra sig av med all egenägd verksamhet. Vårdval Stockholm gjorde det lätt för dem som stannat kvar inom landstinget att knoppa av sig 2008. De nya ägarna insåg värdet av patienter och personal, och det är de som nu, efter fyra år, har sålt dem till Capio.
Den personal som under de olika privatiseringsvågorna hoppat på tåget är nästan undantagslöst läkare. Många närmar sig nu pensionsåldern och kan tänkas överväga att dra sig tillbaka. Under denna tid har riskkapitalbolagen insett att det är riskfritt att investera i svensk sjukvård. De erbjuder förstås helt andra ekonomiska villkor än yngreläkarna eller annan personal på vårdcentralen. Mitt tips är att inom en tioårsperiod ägs alla landstingsfinansierade verksamheter av storbolag.
Det finns ett undantag, en av de allra första där personalen tog över verksamheten (1991). Det är Hälsocentralen Akka i Västerhaninge. Det är ett personalkooperativ - nästan all personal är delägare. Alla som arbetar där har ett intresse av att verksamheten går bra, och vinsten återinvesteras i verksamheten. Kanske är personalkooperativ en förutsättning för att en liten privat mottagning inte blir uppköpt av ett storbolag.
Betecknande är hur det beskrivs som "ökad valfrihet" när det offentligägda alternativet försvann från Serafen, och bara två privata återstod.
Serafimerlasarettets gamla sjukhusbyggnaderna ägs fortfarande av Stockholms läns landsting. Idag finns många verksamheter här, de flesta privatägda och landstingsfinansierade, några - allt färre - landstingsägda.
Det finns många intressanta länkar i artikeln. T.ex. den här, som verifierar att det bara är pengarna som gäller vid upphandlingar - kvaliteten struntar man i.
LÄS MER
Hur tänker man när man skänker bort ett helt sjukhus? Gemensam 22.1.2012
Vänsterpartiet polisanmäler Stockholms läns landsting MyNewsdesk 19.1.2012
Moderata kompispriser Dagens Arena 17.1.2012
Lobba, lobba, lobba Christer Ljungberg 15.1.2012
Jag betraktar det som vänskapskorruption Dagens Arena 13.1.2012
Toppolitikern om läkarnas miljonklipp: Vi såg inte hotet DN 13.1.2012
Läkare gjorde jätteklipp på avknoppad vårdcentral DN 12.1.2012
På Kungsholmen ökar valfriheten SvD 7.1.2008
MINA BLOGGAR
Mina bloggar om privatisering
Mina bloggar primärvård
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar