Se också Ungdomars vision om framtidens Stockholm 12.10.2011.
Bagisbloggen Komplettering 7.10.2011: Stadsbyggnadskontoret lär planera för att bygga ihop Skarpnäck och Bagarmossen med en väg mellan dem. Då försvinner vår fina gröna kil! Går det att stoppa?
Jan Bergman i DN Debatt Stockholm skriver "Marknaden har misslyckats med att bygga tillräckligt många nya lägenheter. Istället har den byggt marknadsekonomiskt realistiska hus – som inte är vackra."
I DN pågår en diskussion om hur staden ska se ut och hur man ska komma dit. Tre författare har olika idéer om vad som är fel och vad som behöver göras. Själv har jag delvis andra åsikter om vad som är bra och vad som är dålig stadsplanering. T.ex. är jag glad över att inte behöva bo i ett skyltfönster, och att ha mycket grönt omkring mig.
Monica Fundin Pourshahidi 21.9.2011 konstaterar att de nybyggda stadsdelarna ser likadana ut.
"Ensidigt ekonomiskt tänkande ger oss varken vackra, varierade städer eller de bostäder vi behöver. Behov, valfrihet och visioner för stockholmarnas bästa borde självklart styra över krasst marknadstänkande och trendängslighet. Låt oss ta tillbaka kommandot över byggande och stadsutveckling."
Johanna Wiklander håller dagen därpå med om ensidigheten: "Marknadsekonomin stimulerar ju ytterligare till flockbeteendet med hjälp av konsumtionssuggererande arkitektur- och inredningstidningar och andra medialt spridda trendrapporter". Hon säger också "Trots bostadsbristen i Stockholm lyckas vi inte bryta segregeringen mellan rika och fattiga. De nya stadsdelarna med alla sina bostadsrätter i attraktiva och vattennära lägen har snarare spätt på utvecklingen".
Jerker Söderlind 2.10.2011 håller inte med: "Det är inte marknaden i form av byggbolag som saboterar stadsutvecklingen. Det är, i tur och ordning, arkitekterna, egoisterna och byråkraterna." - "1800-talets Östermalm hade förhindrats av gröntokar som slagit vakt om 'Ladugårdsgärdets omistliga grönstruktur'".
Själv har jag förmånen att få bo i Kärrtorrp, en närförort med anor från 20-talet. Jag bor i hyreshus med stor lummig trädgård. Runt omkring finns villor med uppvuxna trädgårdar. Ett litet centrum har det man behöver för dagligt bruk och dessutom bio och teater. Ett par matställen finns inom gångavstånd. T-banan tar 10 minuter till Slussen. Till gränsen för Nackareservatet är det fem minuters promenad och till närmaste badsjö 15 minuter. Flera daghem och skolor. Förutom det kulturella utbudet finns ett politiskt. Här skulle finnas goda möjligheter att jobba med omställningsporjekt , dvs skapa en närsamhälle med delvis lokal ekonomi. Man märker att det är ett populärt område.
I området bygger de fyravåningshus som rätt väl stämmer överens med övriga låghus runt centrum. Men de ligger ofta längs med ganska kraftigt trafikerade vägar. De kommer aldrig att kunna sova för öppet fönster på sommaren.
Radhusen som byggs är smala, 3-4 våningar, bottenvåningen i markplanet. De är tydligt inspirerade av engelska arbetarbostäder från början av förra seklet. I markplanet har de stora fönster åt båda håll, med genomsyn tvärs igenom hela huset då öppen planlösning råder. Det blir som att bo i skyltfönster. Den engelska tradtionen tas upp med heltäckande gardiner från golv till tak. I ett fall planteras granhäckar i kanterna på de små terasserna både mot gatan och mot gården - både insynen och utsikten begränsas. Hade det inte varit enklare, trevligare och lättare att möblera med mindre fönster?
Dessa radhus är också kantiga, "renskrapade", med svarta helheter eller detaljer. Ibland i egendomliga naturfrämmande kulörer, t.ex. lila och orange. Dessa hus skär mot den äldre bebyggelsen runt omkring.
Att lägga bostäder i markplanet gjorde fransmännen när de kom till Kanada för några hundra år sedan. De visste ju inte vad snö var. Efter första vintern höjde alla som hade råd sina hus och byggde trapppor - de var trötta på att klättra ut genom fönstren i övervåningen. Vi har haft mycket snö här de senaste vintrarna, och kanske fortsätter det så ett antal årtionden till.
Sjönära bostadshus har två nackdelar: De riskerar att råka ut för översvämningar när vattennivåerna stiger pga klimatförändringar. Dessutom inkräktar de på allmänhetens utrymme längs vattnet. De ligger ofta så nära vattnet att det bara blir ett smalt stråk kvar. I Paris har man både gator, kajer och alléer mellan husen och floden. Det känns mer människovänligt, även de som inte har lägenhet med sjöutsikt kan njuta av grönt och vatten.
Att grönska motverkar stress och underlättar fysisk aktivitet, inte bara hos barnen, vet vi. Det är därför viktigt att man bevarar det gröna när man bygger ut staden. På Östermalm och övriga delar av innerstaden var gårdarna fram till för 20-30 år sedan asfalterade, med gårdshus, soptunnor, torrdass, uthus och annat. Varje hus hade sin gård med staket runt. Idag är nog de flesta hopslagna med planteringar, uteplatser, bersåer och lekplatser. 1800-talskänslan är borta, och väl är det. Nu gäller det att rädda små parker och gröna kilar i förorterna.
Tillit är något som är avgörande både för individen och för samhällets utveckling. Det är lättare att ha tillit i ett mindre samhälle, där man vet vem man möter när man går hem på kvällen. Att vara igenkänd i affären kan för en person betyda att bli sedd den dagen, för en annan att snatteri verkar dumt. Att bygga små lokalsamhällen i den stora staden är en utmaning. I Paris tas det förgivet.
För ca 15 år sedan ägde det rum ett seminarium som jag tyvärr missade. Det var stadsplanerare från Stockholm och Nacka som berättade om hur arbetet gick till. Intrycket var att i Stockholm bestämde tjänstemän och politiker vad som skulle byggas var och hur innan de sade ja till ett byggföretag. Man inhämtade också synpunkter från lokalsamhället. Det ledde till genomtänkta planeringar, där kanske tom. skönhetsrådets synpunkter kom med.
I Nacka var det snarare så att företaget gick till kommunen och talade om vad de ville bygga var, och så fick de ett ja. Där finns också exempel på områden som är mycket spretiga, där sammanhanget med omgivningen är obefintligt.
Till IBMs happening "Stockholm - den moderna staden", dit jag blivit inbjuden såsom tillhörande "gräddan" av akademiker, politiker och näringsliv, har jag skickat frågor som hur man minskar stressen, hur barn får mer tid med sina föräldrar, hur barn och vuxna får mer fysisk aktivitet i vardagslivet etc. Dessutom en fråga om hur Stockholm i framtiden ska se ut för att dess invånare har "lagom" stora ekologiska fotavtryck. Jag är inte säker på att det var den typen av frågor som IBM, arrangör och inbjudare, hade tänkt sig.
LÄS MER
Mer marknadsekonomi ger oss inte bättre hus DN 7.10.2011
Välbefinnande som modell för integration och social/ekonomisk hållbarhet Stockholm Skyline 3.10.2011
Frånta egoisterna rätten att överklaga nybyggen DN 3.10.2011
Vi måste riva murarna DN 30.9.2011
Dagens storskaliga nybyggen är morgondagens miljonprogram DN 21.9.2011
Länkat till intressant.
Bloggkartan
Nyligen
Bagisbloggen Komplettering 7.10.2011: Stadsbyggnadskontoret lär planera för att bygga ihop Skarpnäck och Bagarmossen med en väg mellan dem. Då försvinner vår fina gröna kil! Går det att stoppa?
Jan Bergman i DN Debatt Stockholm skriver "Marknaden har misslyckats med att bygga tillräckligt många nya lägenheter. Istället har den byggt marknadsekonomiskt realistiska hus – som inte är vackra."
I DN pågår en diskussion om hur staden ska se ut och hur man ska komma dit. Tre författare har olika idéer om vad som är fel och vad som behöver göras. Själv har jag delvis andra åsikter om vad som är bra och vad som är dålig stadsplanering. T.ex. är jag glad över att inte behöva bo i ett skyltfönster, och att ha mycket grönt omkring mig.
Monica Fundin Pourshahidi 21.9.2011 konstaterar att de nybyggda stadsdelarna ser likadana ut.
"Ensidigt ekonomiskt tänkande ger oss varken vackra, varierade städer eller de bostäder vi behöver. Behov, valfrihet och visioner för stockholmarnas bästa borde självklart styra över krasst marknadstänkande och trendängslighet. Låt oss ta tillbaka kommandot över byggande och stadsutveckling."
Johanna Wiklander håller dagen därpå med om ensidigheten: "Marknadsekonomin stimulerar ju ytterligare till flockbeteendet med hjälp av konsumtionssuggererande arkitektur- och inredningstidningar och andra medialt spridda trendrapporter". Hon säger också "Trots bostadsbristen i Stockholm lyckas vi inte bryta segregeringen mellan rika och fattiga. De nya stadsdelarna med alla sina bostadsrätter i attraktiva och vattennära lägen har snarare spätt på utvecklingen".
Jerker Söderlind 2.10.2011 håller inte med: "Det är inte marknaden i form av byggbolag som saboterar stadsutvecklingen. Det är, i tur och ordning, arkitekterna, egoisterna och byråkraterna." - "1800-talets Östermalm hade förhindrats av gröntokar som slagit vakt om 'Ladugårdsgärdets omistliga grönstruktur'".
Själv har jag förmånen att få bo i Kärrtorrp, en närförort med anor från 20-talet. Jag bor i hyreshus med stor lummig trädgård. Runt omkring finns villor med uppvuxna trädgårdar. Ett litet centrum har det man behöver för dagligt bruk och dessutom bio och teater. Ett par matställen finns inom gångavstånd. T-banan tar 10 minuter till Slussen. Till gränsen för Nackareservatet är det fem minuters promenad och till närmaste badsjö 15 minuter. Flera daghem och skolor. Förutom det kulturella utbudet finns ett politiskt. Här skulle finnas goda möjligheter att jobba med omställningsporjekt , dvs skapa en närsamhälle med delvis lokal ekonomi. Man märker att det är ett populärt område.
I området bygger de fyravåningshus som rätt väl stämmer överens med övriga låghus runt centrum. Men de ligger ofta längs med ganska kraftigt trafikerade vägar. De kommer aldrig att kunna sova för öppet fönster på sommaren.
Radhusen som byggs är smala, 3-4 våningar, bottenvåningen i markplanet. De är tydligt inspirerade av engelska arbetarbostäder från början av förra seklet. I markplanet har de stora fönster åt båda håll, med genomsyn tvärs igenom hela huset då öppen planlösning råder. Det blir som att bo i skyltfönster. Den engelska tradtionen tas upp med heltäckande gardiner från golv till tak. I ett fall planteras granhäckar i kanterna på de små terasserna både mot gatan och mot gården - både insynen och utsikten begränsas. Hade det inte varit enklare, trevligare och lättare att möblera med mindre fönster?
Dessa radhus är också kantiga, "renskrapade", med svarta helheter eller detaljer. Ibland i egendomliga naturfrämmande kulörer, t.ex. lila och orange. Dessa hus skär mot den äldre bebyggelsen runt omkring.
Att lägga bostäder i markplanet gjorde fransmännen när de kom till Kanada för några hundra år sedan. De visste ju inte vad snö var. Efter första vintern höjde alla som hade råd sina hus och byggde trapppor - de var trötta på att klättra ut genom fönstren i övervåningen. Vi har haft mycket snö här de senaste vintrarna, och kanske fortsätter det så ett antal årtionden till.
Sjönära bostadshus har två nackdelar: De riskerar att råka ut för översvämningar när vattennivåerna stiger pga klimatförändringar. Dessutom inkräktar de på allmänhetens utrymme längs vattnet. De ligger ofta så nära vattnet att det bara blir ett smalt stråk kvar. I Paris har man både gator, kajer och alléer mellan husen och floden. Det känns mer människovänligt, även de som inte har lägenhet med sjöutsikt kan njuta av grönt och vatten.
Att grönska motverkar stress och underlättar fysisk aktivitet, inte bara hos barnen, vet vi. Det är därför viktigt att man bevarar det gröna när man bygger ut staden. På Östermalm och övriga delar av innerstaden var gårdarna fram till för 20-30 år sedan asfalterade, med gårdshus, soptunnor, torrdass, uthus och annat. Varje hus hade sin gård med staket runt. Idag är nog de flesta hopslagna med planteringar, uteplatser, bersåer och lekplatser. 1800-talskänslan är borta, och väl är det. Nu gäller det att rädda små parker och gröna kilar i förorterna.
Tillit är något som är avgörande både för individen och för samhällets utveckling. Det är lättare att ha tillit i ett mindre samhälle, där man vet vem man möter när man går hem på kvällen. Att vara igenkänd i affären kan för en person betyda att bli sedd den dagen, för en annan att snatteri verkar dumt. Att bygga små lokalsamhällen i den stora staden är en utmaning. I Paris tas det förgivet.
För ca 15 år sedan ägde det rum ett seminarium som jag tyvärr missade. Det var stadsplanerare från Stockholm och Nacka som berättade om hur arbetet gick till. Intrycket var att i Stockholm bestämde tjänstemän och politiker vad som skulle byggas var och hur innan de sade ja till ett byggföretag. Man inhämtade också synpunkter från lokalsamhället. Det ledde till genomtänkta planeringar, där kanske tom. skönhetsrådets synpunkter kom med.
I Nacka var det snarare så att företaget gick till kommunen och talade om vad de ville bygga var, och så fick de ett ja. Där finns också exempel på områden som är mycket spretiga, där sammanhanget med omgivningen är obefintligt.
Till IBMs happening "Stockholm - den moderna staden", dit jag blivit inbjuden såsom tillhörande "gräddan" av akademiker, politiker och näringsliv, har jag skickat frågor som hur man minskar stressen, hur barn får mer tid med sina föräldrar, hur barn och vuxna får mer fysisk aktivitet i vardagslivet etc. Dessutom en fråga om hur Stockholm i framtiden ska se ut för att dess invånare har "lagom" stora ekologiska fotavtryck. Jag är inte säker på att det var den typen av frågor som IBM, arrangör och inbjudare, hade tänkt sig.
LÄS MER
Mer marknadsekonomi ger oss inte bättre hus DN 7.10.2011
Välbefinnande som modell för integration och social/ekonomisk hållbarhet Stockholm Skyline 3.10.2011
Frånta egoisterna rätten att överklaga nybyggen DN 3.10.2011
Vi måste riva murarna DN 30.9.2011
Dagens storskaliga nybyggen är morgondagens miljonprogram DN 21.9.2011
Länkat till intressant.
Bloggkartan
Nyligen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar