Domedagen, den stora apokalypsen 21 maj, gick i stort sett spårlöst förbi. Den har visst fått ett nytt datum i höst. Men vi bryr oss väl lika lite om den.
I DN Idé och kritik 7.6.2011 skriver Kajsa Ekis Ekman om hur vi undviker att ta till oss de smygande men obevekliga förändringarna i vår livsmiljö som klimatförändringarna medför. De som redan har börjat, men som ännu inte drabbat oss i de rika länderna speciellt hårt än. De som har börjat drabba fattigare länder, men som kommer att slå oändligt mycket hårdare framöver.
Då nämner hon ändå inte den andra, parallella smygande domedagen: den kemiska förgiftningen av vår miljö och oss själva som vi samtidigt jobbar aktivt med. Denna kan påverka inte bara livslängden utan också mänsklighetens förmåga att reproducera sig, dvs. att få barn. Det är inte omöjligt att kemikaliecocktailen vi utsätts för kommer att medföra krympande medellivslängd. Den kan också bidra till utarmning av vår mat, t.ex. minskad återväxt av fisk.
Många anser att den smygande ökande lågdosstrålningen, kopplad med risken för akuta högdosstrålningshändelser, är ytterligare en smygande domedag. Kanske strålningen ökar effekten av kemikalierna - det vet vi ingenting om.
Många vill heller inte se den smygande katastrofen i form av ökande priser på all slags energi och därefter brist på energi. Med största sannolikhet kommer vi inte att, innan framför allt oljan sinar och priset skenar, hinna bygga upp de jätteanläggningar för solkraft, fjärde sortens kärnkraft etc. som vi behöver för att hela jordens befolkning ska kunna använda lika mycket energi som vi i Sverige gör nu.
Fortsätter vi i rika världen sno åt oss mat, energi, mineraler etc så att andra får mindre så måste vi nog bygga en himla hög berlinmur om vårt revir. Annars finns risk att de som svälter, som måste lämna sina områden för att de inte längre kan ordna mat åt sig, strömmar in över våra gränser. Då blir vi fler som ska dela på resurserna. Vårt svenska internationella fredsforskningsinstitut SIPRI skriver i sitt pressmeddelande om årsboken 2011 att "konkurrens om råvaror kan destabilisera internationella relationer", dvs. krig kan utbryta.
En ekonomisk kris - kan det kallas domedag? I så fall kommer den snarare springande än smygande. Sveriges ekonomi har gått väldigt bra, vilket den brukar göra före en nedgång. Vad jag förstår finns det nu tecken på att den sackar. Bland annat byter folk inte bostad lika ofta som för något år sedan. Det är mycket möjligt att vi redan är på väg till en lågkonjunktur. Enligt DNs ledare och ekonomibilaga kan dessutom Greklandskrisen medföra eurons fall, vilket i sin tur orsakar en europeisk bankkris, vilket ...
Problemet är att när man öppnar sina ögon för att titta på allt som verkar vara fel utveckling så blir det väldigt mycket. Det är tungt att bära. Det verkar som om domedagen kommer smygande och krypande från alla möjliga håll, utan att vi har en chans att värja oss, och utan någonstans att fly.
Vad kommer att hända? Vad vi kan förutse är att det blir stora förändringar, även om vi inte kan beskriva dem i detalj. Men allt talar för att våra barnbarn och barnbarnsbarn kommer att få det svårare än vi.
Men visst, mänskligheten kommer antagligen att överleva, även om civilisationerna går under. Sådant har hänt förr. Ibland tänker jag att de som kommer att klara sig bäst är de som vet hur man hämtar mat direkt ur naturen, som "naturfolken", nomaderna etc. Nu är jag inte längre så säker, eftersom deras livsbetingelser kan komma att förändras så pass att de får svårt att klara sig. Kanske blir det i stället de i rika länder som ställt om sina lokalsamhället som kommer att klara sig bäst.
Harry Sett beskriver hur människans dominans kan komma att reduceras till att vi blir "en marginell art i livets cirkel". Tja - varför inte?
Samtidigt så känner jag ett visst hopp. Det tycks som om allt fler ändå inser att något måste göras. Små gräsrotsrörelser poppar upp - det liknar nästan 60- och 70-talen. Det verkar finnas fler som vill förändra i en annan riktning. Hoppas de blir många och starka!
LÄS NÅGRA TIDIGARE TEXTER
Vi kan spara mycket mer energi! 1.6.2011
I väntan på domedagen 1.4.2011
Kärnkraft, energi och ekonomi 18.3.2011
Oljan, finansen och klimatet 24.2.2011
LÄS MER
Blind väntan på domedagen Kajsa Ekis Ekman 7.6.2011
Domedagen för miljön är inte detsamma som ... Fanborgen 7.6.2011
Omställning Sverige
Globala miljöfrågor Läkare för Miljön
Länkat till Intressant.
I DN Idé och kritik 7.6.2011 skriver Kajsa Ekis Ekman om hur vi undviker att ta till oss de smygande men obevekliga förändringarna i vår livsmiljö som klimatförändringarna medför. De som redan har börjat, men som ännu inte drabbat oss i de rika länderna speciellt hårt än. De som har börjat drabba fattigare länder, men som kommer att slå oändligt mycket hårdare framöver.
Då nämner hon ändå inte den andra, parallella smygande domedagen: den kemiska förgiftningen av vår miljö och oss själva som vi samtidigt jobbar aktivt med. Denna kan påverka inte bara livslängden utan också mänsklighetens förmåga att reproducera sig, dvs. att få barn. Det är inte omöjligt att kemikaliecocktailen vi utsätts för kommer att medföra krympande medellivslängd. Den kan också bidra till utarmning av vår mat, t.ex. minskad återväxt av fisk.
Många anser att den smygande ökande lågdosstrålningen, kopplad med risken för akuta högdosstrålningshändelser, är ytterligare en smygande domedag. Kanske strålningen ökar effekten av kemikalierna - det vet vi ingenting om.
Många vill heller inte se den smygande katastrofen i form av ökande priser på all slags energi och därefter brist på energi. Med största sannolikhet kommer vi inte att, innan framför allt oljan sinar och priset skenar, hinna bygga upp de jätteanläggningar för solkraft, fjärde sortens kärnkraft etc. som vi behöver för att hela jordens befolkning ska kunna använda lika mycket energi som vi i Sverige gör nu.
Fortsätter vi i rika världen sno åt oss mat, energi, mineraler etc så att andra får mindre så måste vi nog bygga en himla hög berlinmur om vårt revir. Annars finns risk att de som svälter, som måste lämna sina områden för att de inte längre kan ordna mat åt sig, strömmar in över våra gränser. Då blir vi fler som ska dela på resurserna. Vårt svenska internationella fredsforskningsinstitut SIPRI skriver i sitt pressmeddelande om årsboken 2011 att "konkurrens om råvaror kan destabilisera internationella relationer", dvs. krig kan utbryta.
En ekonomisk kris - kan det kallas domedag? I så fall kommer den snarare springande än smygande. Sveriges ekonomi har gått väldigt bra, vilket den brukar göra före en nedgång. Vad jag förstår finns det nu tecken på att den sackar. Bland annat byter folk inte bostad lika ofta som för något år sedan. Det är mycket möjligt att vi redan är på väg till en lågkonjunktur. Enligt DNs ledare och ekonomibilaga kan dessutom Greklandskrisen medföra eurons fall, vilket i sin tur orsakar en europeisk bankkris, vilket ...
Problemet är att när man öppnar sina ögon för att titta på allt som verkar vara fel utveckling så blir det väldigt mycket. Det är tungt att bära. Det verkar som om domedagen kommer smygande och krypande från alla möjliga håll, utan att vi har en chans att värja oss, och utan någonstans att fly.
Vad kommer att hända? Vad vi kan förutse är att det blir stora förändringar, även om vi inte kan beskriva dem i detalj. Men allt talar för att våra barnbarn och barnbarnsbarn kommer att få det svårare än vi.
Men visst, mänskligheten kommer antagligen att överleva, även om civilisationerna går under. Sådant har hänt förr. Ibland tänker jag att de som kommer att klara sig bäst är de som vet hur man hämtar mat direkt ur naturen, som "naturfolken", nomaderna etc. Nu är jag inte längre så säker, eftersom deras livsbetingelser kan komma att förändras så pass att de får svårt att klara sig. Kanske blir det i stället de i rika länder som ställt om sina lokalsamhället som kommer att klara sig bäst.
Harry Sett beskriver hur människans dominans kan komma att reduceras till att vi blir "en marginell art i livets cirkel". Tja - varför inte?
Samtidigt så känner jag ett visst hopp. Det tycks som om allt fler ändå inser att något måste göras. Små gräsrotsrörelser poppar upp - det liknar nästan 60- och 70-talen. Det verkar finnas fler som vill förändra i en annan riktning. Hoppas de blir många och starka!
LÄS NÅGRA TIDIGARE TEXTER
Vi kan spara mycket mer energi! 1.6.2011
I väntan på domedagen 1.4.2011
Kärnkraft, energi och ekonomi 18.3.2011
Oljan, finansen och klimatet 24.2.2011
LÄS MER
Blind väntan på domedagen Kajsa Ekis Ekman 7.6.2011
Domedagen för miljön är inte detsamma som ... Fanborgen 7.6.2011
Omställning Sverige
Globala miljöfrågor Läkare för Miljön
Länkat till Intressant.
Hello Ingrid:
SvaraRaderaHere's my version of what is coming to happen. Although visionary, you can dig around to find information that may suport my claim. I have little faith in statistics or scientific facts knowing the nature of those in power and how easily politicians, academics and scientists can be bought. Ethics are almost non-existent in these areas of human endeavor i our modern age:
http://mnhopkins.blogspot.com/2011/06/june-4-2011-message-for-all-who-will.html
Kind regards and lovely Wednesday,
Mike Hopkins
Dear Mike,
SvaraRaderaI wished I could have the same belief. It must be very comforting. OK - there might be another Gandhi, another Martin Luther King, another Jesus etc that manage to change the directions. Let's hope so!
It's better that we do this and not depend on one leader.
SvaraRaderaKind regards,
Mike
Jag som är uppvuxen med Rachel Carson tyst vår trodde inte att det kunde gå så bra för världen, som det faktiskt gjort. På sätt och vis är jag besviken eftersom jag gissade fel för 50 år sedan med resonemang liknande de som framförs här.
SvaraRaderaMedellivslängden har ökat i nästan alla länder, mest i de fattiga. Välståndet sprider sig, även i länder Kina och Indien. Den rika världen "roffar" nog åt sig mindre nu. Utbildningsgraden i världen ökar. IT har gjort oss mycket mer allmänbildade och gjort det lättare att läsa in frågor. "Närmiljön" har förbättrats. Visst är det en bättre värld nu än för femtio år sedan!
Fertiliteten har sjunkit och tur är det, annars stode domedagen nära. Men det beror nog inte på miljögifter. Ytterligare sänkning av fertiliteten är starkt önskvärt om vi skall klara oss drägligt de närmaste hundra åren. På ett par hundra års sikt tror jag frivillig låg fertilitet är ett stort hot mot artens överlevnad, men de närmaste hundra åren är det en välsignelse att bli färre på ett skonsamt sätt. Vi kan börja fundera när vi minskat till fyra miljarder och känner oss ohotade.
Om civilisationen verkligen skulle krascha kanske vi aldrig når över nivån för 10 000 år sedan igen. De lättillgängliga fyndigheterna av järn, flinta, koppar, zink och en massa annat är uttömda. Det finns färre domesticerbara lantraser att välja mellan och de vi bygger idag blir odugliga utan en uppbackande civilisation. Vi skulle kanske inte nå så långt som våra förfäder.
Fast så illa går det nog inte, läskunskapen och böckerna bevaras nog. Många gamla teknologier har gått förlorade och kommer att kosta mycket att återfås, men någonstans lyckas det och kan sedan spridas. Civilisationen lämnar en massa rester efter sig som kan utvinnas, vilket ger tid till anpassning.
Att den ökande radioaktiviteten skulle vara ett hot nu när risken för ett fullskaligt vansinnesutbyte av kärnvapen verkar minska tror jag inte. Vi går inte under av en fördubbling av den spontana strålningen.
Men att vi genom förnuftig politik och en bättre ordning skall klara av ett samhälle för våra barnbarn som är bättre än idag? Något som inte förbättrats på femtio år vad jag kan förstå är beslutsfattande. Det är fortfarande suboptimalt och påverkat av "irrationella" faktorer och egocentriker. Jag är fortfarande inte mer optimistisk än jag var för 50 år sedan, men då hade jag ju faktiskt fel, vilket ger anledning till viss optimism.
Dag Lindgren
Hej! Jag trodde att efter "Tyst vår" så skulle naturligtvis alla göra på rätt sätt. Inte förrän för 20 år sedan insåg jag att vi bara fortsatte. Och frågan är om du "hade fel", eller om det bara går långsammare än vad hon och t.ex. Georg Borgström trodde. De varningar för försämrad matförsörjning som kommer nu är i stort de samma som GB kom med. Biodiversiteten minskar kontinuerligt, även om det inte märks på medellivslängd och läskunnighet.
SvaraRaderaDin framtidsvision är intressant. Frågan är hur mycket man kan lära från civilisationer som gått under. Mayafolkets skriftspråk har vi visst fortfarande inte lyckats uttyda. Lite har vi väl med oss från egypterna, mer från grekerna och romarna. Så du har kanske rätt - om vi lyckas spara skrivet material på rätt sätt så kan våra kunskaper föras vidare till kommande generationer. Jag undrar mycket vad som fanns i Alexandriabiblioteket som brann upp ...