Häromveckan fyllde jag gammalt. Jo, jag tycker jag passerade en gräns. Den förra var vid 55, då jag fick möjlighet att ta ut min privata pension. Då förstod jag att jag nu var inne i en annan, avslutande, fas av mitt yrkesliv.
Skulle jag nu fira denna gränspassage - och i så fall hur? På trettondagen var våra gemensamhetslokaler fyllda av spelvänner, så jag tyckte jag gjort mitt där. Nu var det ungdomsvännerna jag tänkte mest på, och dem jag fått via Läkare för Miljön. Och vad är det vi gillar allra mest? Jo att tala om olika aspekter av tillståndet i världen. Så jag inbjöd till en diskussionfest! Ämnet? "Hållbar utveckling- vad är det egentligen?" Underlag var dels en kommande artikel i Moderna Läkare 1/2012, dels några av mina blogtexter under rubriken kapitalism.
Jag kan inte påstå att samtalet kom att handla om hållbarhet. Snarare blev ämnet "ohållbarhet", med en hel del pessimism. Trots detta var alla glada både under diskussionen och efteråt. Uppenbarligen kändes detta något ovanliga sätt att fira en bemärkelsedag meningsfullt.
Min son Hampus (numera främst twittrare) fyllde mig med stolthet (jo jag vet, han är en mogen man vid det här laget) när han talade hur länder som Island, Argentina och Colombia på några få år lyckats ta sig upp från katastrofläge genom att göra precis tvärtom mot det som Grekland nu tvingas göra: låta banker gå omkull, skapa tullar, satsa på infrastruktur mm. (För den som undrar kan jag tala om att han inte är nationalekonom utan programmerare.)
Sedan kom skolkamraten Stefan de Vylder, en motvalls nationalekonom som på senare år blivit prisad för sitt sätt att beskriva finanskrisen för några år sedan. Som mycket god talare och pedagog fick han oss alla att rysa inför det vi troligen har att vänta oss när euron mer eller mindre rasar ihop.
Johnny Musumbu Tshimpanga från DR Kongo, som skrivit en uppsats om hållbar utveckling hos nomader och småjordbrukare i östra Afrika, berättade hur hans arbete fått honom tvivla på någon annan lösning än global rättvisa - och hur vi skulle komma dit visste han inte.
Sist ut var Jackie Bergman som gav oss sin syn på ledarskap för hållbarhet.
Efter detta vidtog en gemensam måltid, där vi åt mat som gästerna själva haft med sig - precis som på gamla TUG-tiden. Men eftersom det var lite annat än två vegetariska smörgåsar de tagit med sig, och te inte den huvudsakliga dryck som jag som värdinna stod för, så blev lite annan stämning. Men diskussionerna fortsatte så ivrigt att det inte blev tid för att lyssna till eller sjunga med Roland von Malmborg.
Inte nog med att gästerna bidrog med diskussion och mat - de gav mig också över 400 träd som ska planteras av dem som gått färdigt sina studiecirklar i läsa, skriva och samhällskunskap i Benin. Inte dåligt!
Stort tack till er allesammans!
Men firandet var faktiskt inte klart med det. Måndag morgon hörde jag sång utanför min dörr - och där stod ett stor andel av mina grannar i Sockenstugan med en orkidé i högsta hugg! Ingen överraskning - men väl så uppskattat! Tack alla!
Torsdag var jag ledig från min kurs i Uppsala, så jag passade på att ha spelmanslaget hemma hos mig på eftermiddagen. En helt vanlig träning tänkte jag. Men de hade andra tankar, så de bjöd in sig till vår middag. Det blev till att fixa mer lammfärs och ta fram rester. Efter eftermiddagens intensiva träning blev det gemytligt umgänge vid långbord, och därefter en minikonsert inför en minipublik. Så bra har vi kanske aldrig spelat förr! Många av oss har spelat ihop i 30 år, några har kommit till under senare år. Det finns stor värme i gruppen! Tack för att ni finns - ni har betytt mycket för min livskvalitet!
Än är firandet inte riktigt färdigt. Om några veckor kommer syskonen hit: Torsten, Bertil, Lena, Anders. De bidrar med extra pengar till min indiska "dotterdotter" Fairy, så hon ska ha bättre chans att söka in på medicinskt college. Så småningom ska jag också bjuda in mina söners släktingar ur släkten Ekerman. Vi får se om det blir till en kusinträff på min sida senare i år.
http://intressant.se/intressant
Detta att jag fyllde gammal råkade visserligen sammanfalla med att jag börjar en ny karriär. Jag brukar säga att det är en mänsklig rättighet att få leva och vara frisk till 70 - man ska få några år efter pensionen. Men därefter är det en nåd, ingenting man kan räkna med. Och min nya karriär kan jag bara tänka ett eller ett par år framåt - längre än så går inte att se, även om mina gener säger att jag utan vidare kan bli 90 eller 100 och odement.
Skulle jag nu fira denna gränspassage - och i så fall hur? På trettondagen var våra gemensamhetslokaler fyllda av spelvänner, så jag tyckte jag gjort mitt där. Nu var det ungdomsvännerna jag tänkte mest på, och dem jag fått via Läkare för Miljön. Och vad är det vi gillar allra mest? Jo att tala om olika aspekter av tillståndet i världen. Så jag inbjöd till en diskussionfest! Ämnet? "Hållbar utveckling- vad är det egentligen?" Underlag var dels en kommande artikel i Moderna Läkare 1/2012, dels några av mina blogtexter under rubriken kapitalism.
Jag kan inte påstå att samtalet kom att handla om hållbarhet. Snarare blev ämnet "ohållbarhet", med en hel del pessimism. Trots detta var alla glada både under diskussionen och efteråt. Uppenbarligen kändes detta något ovanliga sätt att fira en bemärkelsedag meningsfullt.
Min son Hampus (numera främst twittrare) fyllde mig med stolthet (jo jag vet, han är en mogen man vid det här laget) när han talade hur länder som Island, Argentina och Colombia på några få år lyckats ta sig upp från katastrofläge genom att göra precis tvärtom mot det som Grekland nu tvingas göra: låta banker gå omkull, skapa tullar, satsa på infrastruktur mm. (För den som undrar kan jag tala om att han inte är nationalekonom utan programmerare.)
Sedan kom skolkamraten Stefan de Vylder, en motvalls nationalekonom som på senare år blivit prisad för sitt sätt att beskriva finanskrisen för några år sedan. Som mycket god talare och pedagog fick han oss alla att rysa inför det vi troligen har att vänta oss när euron mer eller mindre rasar ihop.
Johnny Musumbu Tshimpanga från DR Kongo, som skrivit en uppsats om hållbar utveckling hos nomader och småjordbrukare i östra Afrika, berättade hur hans arbete fått honom tvivla på någon annan lösning än global rättvisa - och hur vi skulle komma dit visste han inte.
Sist ut var Jackie Bergman som gav oss sin syn på ledarskap för hållbarhet.
Efter detta vidtog en gemensam måltid, där vi åt mat som gästerna själva haft med sig - precis som på gamla TUG-tiden. Men eftersom det var lite annat än två vegetariska smörgåsar de tagit med sig, och te inte den huvudsakliga dryck som jag som värdinna stod för, så blev lite annan stämning. Men diskussionerna fortsatte så ivrigt att det inte blev tid för att lyssna till eller sjunga med Roland von Malmborg.
Inte nog med att gästerna bidrog med diskussion och mat - de gav mig också över 400 träd som ska planteras av dem som gått färdigt sina studiecirklar i läsa, skriva och samhällskunskap i Benin. Inte dåligt!
Stort tack till er allesammans!
Men firandet var faktiskt inte klart med det. Måndag morgon hörde jag sång utanför min dörr - och där stod ett stor andel av mina grannar i Sockenstugan med en orkidé i högsta hugg! Ingen överraskning - men väl så uppskattat! Tack alla!
Torsdag var jag ledig från min kurs i Uppsala, så jag passade på att ha spelmanslaget hemma hos mig på eftermiddagen. En helt vanlig träning tänkte jag. Men de hade andra tankar, så de bjöd in sig till vår middag. Det blev till att fixa mer lammfärs och ta fram rester. Efter eftermiddagens intensiva träning blev det gemytligt umgänge vid långbord, och därefter en minikonsert inför en minipublik. Så bra har vi kanske aldrig spelat förr! Många av oss har spelat ihop i 30 år, några har kommit till under senare år. Det finns stor värme i gruppen! Tack för att ni finns - ni har betytt mycket för min livskvalitet!
Än är firandet inte riktigt färdigt. Om några veckor kommer syskonen hit: Torsten, Bertil, Lena, Anders. De bidrar med extra pengar till min indiska "dotterdotter" Fairy, så hon ska ha bättre chans att söka in på medicinskt college. Så småningom ska jag också bjuda in mina söners släktingar ur släkten Ekerman. Vi får se om det blir till en kusinträff på min sida senare i år.
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar