Nu, två år senare, tycker jag mig fått denna bild bekräftad många gånger om. Systemet driver sig självt i allt högre hastighet. Allt fler är övertygade om att en total kollaps kommer att hända, och att ingen förändring sker dessförinnan.
Hur kollapsen kan komma att se ut ser vi tydligast i Grekland just nu. Skolorna avskedar lärare, köper inte in läromedel, undervisar bara i basämnena. Sjukvården avskedar personal, läkemedel saknas. Löner för offentliganställd personal minskar. Levnadsstandarden går ner, konsumtionen minskar, företag drabbas, arbetslösheten ökar till astronomiska höjder, välutbildade lämnar landet. mindre pengar till vård, skola, omsorg, färre arbetstillfällen, mindre konsumtion, företag drabbas ... En självuppfyllande nedåtgående spiral. Men de som vinner kan inte förlora - även i Grekland finns vinnare. Grekland tycks återgå till sitt normala tillstånd som "u-land" jämfört med norra Europa.
I New York demonstrerar ungdomar. Även här drabbas utbildningsväsendet, som tvingas införa höga avgifter, vilket i sin tur hindrar många från att skaffa sig högre utbildning - det som hela tiden framhålls som enda vägen till att få en någorlunda tryggad utkomst resten av livet. Och i USA finns vinnare som inte kan förlora.
Att den globala ekonomiska krisen kommer att bli mycket värre än 2008 års kris (som vi egentligen aldrig kom ur, den bara gjorde en tillfällig paus) har stått klart länge för dem som följt med. Ett exempel är Nicole Foss som föreläste i Sverige i vintras. Man kommer också långt i förståelse genom att läsa mellan raderna i DNs ekonomibilaga (numera ekonomisidor). Eftersom olika delar behandlas separat i stuprör måste man också öva upp sin förmåga att lägga ihop, försöka se helheten.
Ekonomijournalisterna börjar nu skriva om riskerna för Sverige. Men vi har redan sett hur skolor, universitet och sjukvården får accelerande problem. Universiteten förlorar en stor del av sina studenter sedan man påfört enorma avgifter för dem som kommer utanför EU. Det bidrar till minskade inkomster och i förlängningen personalneddragningar, kanske arbetslösa akademiker. I sjukvården klagar man över att ekonomitänkande numera är överordnat medicinsk kvalitet och utveckling inklusive arbetsmiljö. - Vilka är vinnarna i Sverige? Tja, riskkapitalbolagen och deras ägare troligen.
Det är tveksamt om skolpengen räcker till en bra skola, även om vinsterna inte går till skatteparadis. För att barn ska få det stöd som de behöver krävs att de åsätts en (bokstavs)diagnos. Alla andra får klara sig med lärare av varierande kvalitet, läxhjälp från Röda korset och det stöd de kan få från sina föräldrar (själv klarade jag inte att hjälpa mina barn med matten, det var inte samma matte som jag lärde mig).
Jag hittar en artikel Vad ska vi ha tillsammans? Citat: "I över tjugo år har ekonomer och politiker argumenterat för att det, om man ser snävt på saken, är ekonomiskt rationellt att privatisera vård, skola, kommunikationer, apotek, post, bibliotek. Argumenten är ofta trovärdiga om de granskas var för sig. Men någonstans finns en tröskel där den sammanlagda effekten av privatiseringarna vänds i en större förlust, som ekonomerna alltjämt saknar förmåga att räkna ut."
Ulf Adehlson sade när han tvingades avgå som SJ:s styrelseordförande: "Svensk trafikpolitik har varit en lekstuga för okunniga politiker i 25 år". Han hade nio års erfarenhet av detta och borde veta vad han talar om.
Dagens politiker har idag försvurit sig till förnekelserörelsen. Jag tror inte skillnaden blir jättestor om de rödgröna vinner nästa val - såvida inte (v) får stort inflytande. (s) såg till att vi kom med i EU, och nu sitter vi i detta klister. Även utanför EU hade vi inte undgått att påverkas av den globala ekonomin och krisen.
Redan inför EU-inträdet tillhörde politikerna från de stora partierna förnekarna. De förnekade skillnaderna mellan nord och syd. Kanske är det inte bara Martin Luther som lagt plikten på våra axlar - kanske är det också klimatet som tvingat oss att planera för framtiden och att samarbeta. Klantänkandet tycks inte riktigt fått något fäste här. Södra Europa har levt under en katolsk påve i snart 2000 år, jämfört med våra 500 år. Man har accepterat påven som den okränkbara ledaren. Men i vardagslivet har man varit mer pragmatisk, och gjort som det är mest lämpligt. Klaner, släkten, har varit skyddsnätet som också krävt lojalitet. Grekland, Italien, Spanien och Portugal har alla under 1900-talet varit diktaturer. I norr var det bara Tyskland, även om det fick katastrofala följder.
Så här när höstdepressionen slår till känns framtiden inte alltför rolig ... Den ekonomiska domedagen väntar.
LÄS MER
Klassklyftor försämrar även för medelklassen Aftonbladet 8.10.2011
Alla fruktar dominoeffekt bland bankerna DN 7.10.2011
Ett uppbrott från historien är nödvändigt DN 3.10.2011
Vad ska vi ha tillsammans? Stefan Jonsson, DN 31.1.2011
Ulf Adehlson slutar på SJ SvD 4.4.2011
Nu måste avregleringen stoppas SvD Opinion 5.3.2010
Tågkaoset är bara statens fel SvD Opinion 3.3.2010
Stefan de Vylder: Världens springnota DN Bok 3.1.2010
Protestantism och kapitalism ur samma mylla SvD 27.9.2007
Omställning Sverige
MINA BLOGGAR
Politikerna gör Sverige till skatteparadis 7.10.2011
Reglera apoteken mera! 8.8.2011
Förnekelserörelsen genom tiderna 4.4.2011
I väntan på domedagen 1.4.2011
Tillit och välfärd 25.3.3011
SJ:s enda uppgift är att ge avkastning till staten 30.1.2011
Länkat till intressant
Länkat till nyligen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar