torsdag 6 oktober 2011

Piskorna viner i sjukvården - men var är morötterna?

När jag läser om hur sjukvårdslandstinget Birgitta Rydberg i Stockholms läns landsting tänker förbättra ”produktiviteten” inom psykiatrin får jag en vision om slavdrivare. Någon som kräver det orimliga, som kräver mer än vad människor egentligen kan prestera. Någon som använder hot och straff som pådrivningsmedel. Någon som aldrig ger belöningar, aldrig lockar.

”Ett tydligt tillgänglighetsansvar för de psykiatriska vårdgivarna liksom ett vite vid för långa väntetider är sådant vi överväger” säger Birgitta Rydberg enligt DN 30.9.2011.

En verksamhet som går på knäna på grund av resursbrist, dvs. för få arbetade timmar, ska alltså straffas genom att förlora ännu mer pengar, och får då lov att öka belastningen på personalen. Vem tror att detta ger fler arbetade timmar? Vem tror att det ger bättre psykiatrisk vård?

Men kvalificerad sjukvårdspersonal är faktiskt inte underprivilegierade och maktlösa. De är eftertraktansvärda på arbetsmarknaden eftersom de är för få, och kan därför i stor utsträckning ”söka jobb med fötterna”. Rotationen av t.ex. distriktsläkare är idag så stor att bristen på kontinuitet sänker kvaliteten. Häromveckan var det ett antal sjukvårdsarbetare som gick ut och demonstrerade mot nedskärningarna. Socialistiska läkare och Gemensam välfärd är två andra nätverk som protesterar.

Sjukvårdssektorn är idag en populär investering för finansmarknaden. Men den kräver välfungerande arbetare på golvet för att dra in de vinster ägarna önskar sig. Om ersättningen från landstingen blir så låg att man med bibehållen vinst har svårt att få tag på duktiga medarbetare så kan intresset komma att minska.

Psykiatrin är idag svårt pressad. Så länge som jag varit i sjukvårdsbranschen har de psykiatriska verksamheterna varit underfinansierade i förhållande till det uppdrag de haft. Psykiatrin är svårt personal- och kunskapskrävande.

Människor som försöker ta livet av sig är dödssjuka – lika dödssjuka som en cancerpatient. Men får de jämförbar vård?

Cancerpatienter behandlas till stor del med läkemedel, i vissa fall mycket dyra. Idag diskuteras läkemedel för 745 000 kr per patient som skulle förlänga livet med några månader. Det motsvarar lönen för ca 1,5 läkare eller två psykologer under ett helt år. Hur många fler patientsamtal räcker det till, hur många fler patienter kan bli tillfredsställande omhändertagna under ett år? Hur många fler människor skulle räddas till ett långt liv?

Problemet som politikerna helst inte vill beröra är att vi inte har råd med den sjukvård vi vill ha. Vi har en finanskris som ännu inte nått oss med full kraft. Vid en debatt i februari påpekade Marie Wedin att vi får ett ökat antal äldre, att vi kan göra mer och att våra egna krav ökar. ”Mer vård för pengarna idag och mer pengar i morgon.” Hon efterlyste också en folkhälsokonsekvensanalys inför varje politiskt beslut.

År 1995 antogs prioriteringsutredningen ”Vården svåra val”. I prioriteringsgrupp I ingår vård av livshotande akuta sjukdomar och sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig död, vård av svåra kroniska sjukdomar, palliativ vård i livets slutskede och vård av människor med nedsatt autonomi.

Som ”vård utan dokumenterad nytta” anges fortsatt behandling av en obotlig sjukdom när behandlingen visat sig varken vara ändamålsenlig eller meningsfull samt åtgärder i livet slutskede som endast förlänger döendet och inte lindrar lidandet.

Tyvärr tycks den här utredningen, som för övrigt ligger till grund för hälso- och sjukvårdslagen, fallit i glömska. Det vore kanske dags att lyfta upp den igen när vi diskuterar vilken vård vi ska ha råd med i framtiden.

LÄS MER
Politiker anklagas för att ljuga  Dagens Medicin 23.8.2011
Trång kostym för svensk psykiatri  Dagens Medicin 14.5.2008

MINA BLOGGAR


Länkat till intressant. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar