Stockholm Folk Festival (engelska) på Hesselby slott var första dagen en publiksuccé. Ett riktigt slott omgivet av en park, bara några hundra meter från tunnelbanan, och därför tillgängligt för en femtedel av Sveriges befolkning. Stora ytor som skulle kunna ge samtidig möjlighet för många grupper att spela på scenerna, jamma och buskspela. Professionella arrangörer - det märktes på hemsidan (dock saknades uppgift om avstånd från t-banan). I intervjun i TV4 talades om folkmusik, akustiskt, buskspel. Jag tänkte på Ale Möller band och föreställde mig ett mellanting mellan Bingsjö och Falu folkmusikfestival.
Den musik som idag framfördes på stora scenen kan knappast kallas folkmusik. Någon enstaka polska i tretakt (t.ex. Bellmanslåten) förtar inte intrycket av att musiken huvudsakligen hade sin grund i amerikansk musik i stadig fyrtakt, närmare pop än folk.
Varför presenterades inte alla musiker i festivalbandet? Förutom Esbjörn Hazelius fanns bl.a. Johan Hedin och Roger Tallroth, välkända musiker med basen i svensk folkmusik. Kunde de inte fått framträda och visa hur svensk folkmusik kan låta? Och varför var inte Hesselby spelmansgille med vid invigningskonserten? Varför var de över huvudtaget inte engagerade till Hesselby Folk Festival? Hur tänkte man?
Svensk folkmusik var i stort sett frånvarande på scenerna. Inte heller hade man engagerat och annonserat dansmusik, vilket förstås bidrog till bristen på dansare. Generellt var etnisk musik (världsmusik) styvmoderligt behandlad. Att en oannonserad grupp kunde spela svenskt i det tomma ljudrummet på Terassen (bakom slottet) under eftermiddagen, före det planerade programmet, förtar inte intrycket.
En annan sak som var påtaglig var bristen på kvinnor. I festivalbandet finns inte en enda kvinna, trots att vi har en uppsjö goda kvinnliga musiker och sångare. Av gästartisterna var en enda kvinna. Produktionsbolaget MTA, som tycks stå bakom festivalen, marknadsför en hel rad kvinnliga artister, bl.a. Lena Willemark, Sofia Karlsson och Marie Bergman. Skärpning, killar! Så här kan ni inte hålla på. Tjejerna håller på att bli fler än ni - om ni inte aktar er blir ni omkullsprungna!
Det här med spelmansstämma - man hade ju "upplåtit" borggården för buskspel. Var det inte gott nog? Nej, det var det inte. Dels kunde det vara ganska trångt mellan stånden och alla människor. Men framför allt var det ljudnivån från stora scenen. Instrumenten var kanske akustiska - men de var alla förstärkta. Ljudet dränkte inte bara borggården, utan också hela parken framför scenen och en stor del av parken bakom scenen. Det fanns helt enkelt inte ljudrum för oförstörkt improviserat buskspel - det som Ale Möller i SvT4 uttryckte att han längtade efter. Man var tvungen att ha ett hus mellan sig och scenen för att kunna höra sig. Det gjorde att det var svårt att hitta fram till varandra, och publiken hade svårt att hitta oss. Det fanns ett tält för bluegrass-jam - men inget för svensk-jam.
Det var ännu färre dansare än spelmän som kommit. Åskådare som aldrig sett en polskedans tidigare spärrade ingången till hörsalen, där man kunde höra lyhört spel. Ventilationen kunde varit bättre.
Även festivalmaten saknades. Det verkade som om man mest satsade på att folk skulle dricka sig mätta. Långa köer till korv, hamburgare, lax och kyckling - inte riktigt vad man förväntar sig på en folkfestival. Kolbullar och strömming hade setat fint, för att inte tala om snabbmat med rötterna längre söder och österut, med dofter som sprider sig över nejden. Vegetarisk mat brukar alltid vara populärt. Kommer ni ihåg jazzfestivalen på Skeppsholmen?
En berättigad fråga, för den som läst denna text, är "fanns det då ingenting som var bra?" Jovisst, det gjorde det säkert. För annars skulle publiken inte varit så entusiastisk. Men det var i allmänhet inte min musik, och jag hade andra förväntningar. Viskonserten i vinkällaren kan ha varit superb, men dit försökte jag inte tränga mig in. Bluegrass-jammet i tältet på Terassen hade fullt drag. Lite irländskt av hög klass, även stämsång, passerade jag förbi.
Men jag blev enormt störd av den höga ljudvolymen - alltför hög även när man satt i publiken för att lyssna. Ljudtekniker tycks bara kunna justera musiken genom att vrida knapparna åt ett håll enda - högre volym, för som vanligt blev volymen högre och högre. Det var ljudteknikern som bestämde vad jag skulle lyssna till, inte jag själv. Någon valfrihet fanns inte. På väg hem vid 23-tiden passerade jag ett gäng svenska musikanter under ett tälttak på borggården - de kämpade tappert, men hade inte lätt.
Trots dessa brister och trots priset verkar det som om många spelmän tänker komma tillbaka i morgon. Själv avstår jag. Jag tror inte att jag får tillräcklig valuta för pensionärsavgiften. Något avdrag för att man tänker spela i parken verkar man inte få.
Det var dock ett mycket bra initiativ, och jag tror att väldigt många människor var nöjda och vill komma tillbaka nästa år. Själv avvaktar jag tills jag vet om det är en folkfestival eller folkmusikfestival.
Ana Martinez de Suecia hade säkert helt andra förväntningar än jag - och kanske kommer att ha en helt annan uppfattning. Även Ann Skånér och Börje var nöjda.
När jag lyssnar på intervjun igen hör jag att vad arrangörerna menar med "bred folkmusik" är fr.a. amerikansk musik - blues, sing- & songwriters mm. Men det hörde jag inte första gången.
Fler tyckare:
Börjes konstblogg
Kulturmazinet Kulturbloggen
Ana Maria de Suecia
Kalle Tideman SvD
http://intressant.se/intressant
Det stämmer att det var en folkfestival - hela parken var fylld av människor. Men det stämde inte med (svensk) folkmusik, inte heller med spelmansstämma. Tyvärr tog man inte chansen att visa en storstadspublik vad svensk folkmusik kan vara.
Jag är fullt medveten om att detta var första gången, och att vare sig huvudpersonen Tomas Ledin eller producenten Esbjörn Mårtensson har sitt hjärta i folk- eller världsmusik. Nästa år får vi veta om man forsätter satsa på en "akustisk folkfestival" eller om man drar över mer mot folkmusikhållet (med akustiska och/eller elektroniska instrument).
Den musik som idag framfördes på stora scenen kan knappast kallas folkmusik. Någon enstaka polska i tretakt (t.ex. Bellmanslåten) förtar inte intrycket av att musiken huvudsakligen hade sin grund i amerikansk musik i stadig fyrtakt, närmare pop än folk.
Varför presenterades inte alla musiker i festivalbandet? Förutom Esbjörn Hazelius fanns bl.a. Johan Hedin och Roger Tallroth, välkända musiker med basen i svensk folkmusik. Kunde de inte fått framträda och visa hur svensk folkmusik kan låta? Och varför var inte Hesselby spelmansgille med vid invigningskonserten? Varför var de över huvudtaget inte engagerade till Hesselby Folk Festival? Hur tänkte man?
Svensk folkmusik var i stort sett frånvarande på scenerna. Inte heller hade man engagerat och annonserat dansmusik, vilket förstås bidrog till bristen på dansare. Generellt var etnisk musik (världsmusik) styvmoderligt behandlad. Att en oannonserad grupp kunde spela svenskt i det tomma ljudrummet på Terassen (bakom slottet) under eftermiddagen, före det planerade programmet, förtar inte intrycket.
En annan sak som var påtaglig var bristen på kvinnor. I festivalbandet finns inte en enda kvinna, trots att vi har en uppsjö goda kvinnliga musiker och sångare. Av gästartisterna var en enda kvinna. Produktionsbolaget MTA, som tycks stå bakom festivalen, marknadsför en hel rad kvinnliga artister, bl.a. Lena Willemark, Sofia Karlsson och Marie Bergman. Skärpning, killar! Så här kan ni inte hålla på. Tjejerna håller på att bli fler än ni - om ni inte aktar er blir ni omkullsprungna!
Det här med spelmansstämma - man hade ju "upplåtit" borggården för buskspel. Var det inte gott nog? Nej, det var det inte. Dels kunde det vara ganska trångt mellan stånden och alla människor. Men framför allt var det ljudnivån från stora scenen. Instrumenten var kanske akustiska - men de var alla förstärkta. Ljudet dränkte inte bara borggården, utan också hela parken framför scenen och en stor del av parken bakom scenen. Det fanns helt enkelt inte ljudrum för oförstörkt improviserat buskspel - det som Ale Möller i SvT4 uttryckte att han längtade efter. Man var tvungen att ha ett hus mellan sig och scenen för att kunna höra sig. Det gjorde att det var svårt att hitta fram till varandra, och publiken hade svårt att hitta oss. Det fanns ett tält för bluegrass-jam - men inget för svensk-jam.
Det var ännu färre dansare än spelmän som kommit. Åskådare som aldrig sett en polskedans tidigare spärrade ingången till hörsalen, där man kunde höra lyhört spel. Ventilationen kunde varit bättre.
Även festivalmaten saknades. Det verkade som om man mest satsade på att folk skulle dricka sig mätta. Långa köer till korv, hamburgare, lax och kyckling - inte riktigt vad man förväntar sig på en folkfestival. Kolbullar och strömming hade setat fint, för att inte tala om snabbmat med rötterna längre söder och österut, med dofter som sprider sig över nejden. Vegetarisk mat brukar alltid vara populärt. Kommer ni ihåg jazzfestivalen på Skeppsholmen?
En berättigad fråga, för den som läst denna text, är "fanns det då ingenting som var bra?" Jovisst, det gjorde det säkert. För annars skulle publiken inte varit så entusiastisk. Men det var i allmänhet inte min musik, och jag hade andra förväntningar. Viskonserten i vinkällaren kan ha varit superb, men dit försökte jag inte tränga mig in. Bluegrass-jammet i tältet på Terassen hade fullt drag. Lite irländskt av hög klass, även stämsång, passerade jag förbi.
Men jag blev enormt störd av den höga ljudvolymen - alltför hög även när man satt i publiken för att lyssna. Ljudtekniker tycks bara kunna justera musiken genom att vrida knapparna åt ett håll enda - högre volym, för som vanligt blev volymen högre och högre. Det var ljudteknikern som bestämde vad jag skulle lyssna till, inte jag själv. Någon valfrihet fanns inte. På väg hem vid 23-tiden passerade jag ett gäng svenska musikanter under ett tälttak på borggården - de kämpade tappert, men hade inte lätt.
Trots dessa brister och trots priset verkar det som om många spelmän tänker komma tillbaka i morgon. Själv avstår jag. Jag tror inte att jag får tillräcklig valuta för pensionärsavgiften. Något avdrag för att man tänker spela i parken verkar man inte få.
Det var dock ett mycket bra initiativ, och jag tror att väldigt många människor var nöjda och vill komma tillbaka nästa år. Själv avvaktar jag tills jag vet om det är en folkfestival eller folkmusikfestival.
Ana Martinez de Suecia hade säkert helt andra förväntningar än jag - och kanske kommer att ha en helt annan uppfattning. Även Ann Skånér och Börje var nöjda.
När jag lyssnar på intervjun igen hör jag att vad arrangörerna menar med "bred folkmusik" är fr.a. amerikansk musik - blues, sing- & songwriters mm. Men det hörde jag inte första gången.
Fler tyckare:
Börjes konstblogg
Kulturmazinet Kulturbloggen
Ana Maria de Suecia
Kalle Tideman SvD
http://intressant.se/intressant
Jag var där med familjen både fredag kväll och hela lördagen från kl 14 till kl 1 på natten. Kan försäkra att lördagen var bäst trots att det förstås var mindre folk, p g a att det inte var gratis. Men man slapp i gengäld en massa folk som satt på terrassen och mest bara drack öl och slölyssnade (som på fredagen). Det var nyktert på lördagen och fantastiskt hög stämning på och kring scenerna och i danslokalen. Även allspelet på borggården var bra och buskspelet pågick länge. Om det blir buskspel eller inte beror väl främst på om någon kommer dit med sitt instrument eller inte. Och man kan nog inte begära att det ska vara "ljudvallar" mellan varje buskspelande grupp. Har i år besökt Hovra, Delsbo, Svabensverk, Bingsjö. Det kan ibland vara bara någon meter mellan två grupper. Det fungerar ändå när viljan finns.
SvaraRaderaHesselby-festivalen var en succé! Oerhört viktigt att den etableras just i Stockholmsområdet, som annars missat mycket av vad som pågått i andra delar av landet. Det finns nu mängder av duktiga grupper, som med traditionell folkmusik såväl som klassisk skolning som grund, spelar modern häftig och dansant musik. Nystartade Folk All-in Band kan tjäna som ett exempel, som kanske gör att några även i Stockholm får upp ögonen (öronen) för vad musik kan vara.
Inte ens recensenter i stora dagstidningar förstår vad stora delar av övriga landet fattat. "Folkmusik" pågår och finns här och nu, inte på Skansen eller i tv-rutan.
För övrigt vet jag grupper, som blev tillfrågade att komma, men av olika skäl blev tvungna att tacka nej.
Vi ses väl igen i Hässelby nästa år?