När jag läser om hur sjukvårdslandstinget Birgitta Rydberg i Stockholms läns landsting tänker förbättra ”produktiviteten” inom psykiatrin får jag en vision om slavdrivare. Någon som kräver det orimliga, som kräver mer än vad människor egentligen kan prestera. Någon som använder hot och straff som pådrivningsmedel. Någon som aldrig ger belöningar, aldrig lockar.
”Ett tydligt tillgänglighetsansvar för de psykiatriska vårdgivarna liksom ett vite vid för långa väntetider är sådant vi överväger” säger Birgitta Rydberg enligt DN 30.9.2011.