Den splitter nya Myndigheten för vårdanalys har kommit ut med sina första två rapporter. Båda två handlar om primärvården.
Om man läser sammanfattningarna så slås man av hur många om och men där finns. Upprepade gånger pekar man på svårigheterna att göra en rättvisande bedömning av effektivitet och patientnöjdhet. Faktorer som patienternas socioekonomiska status och vårdbehov samt mottagningens storlek spelar roll för patientnöjdheten.
Att patientnöjdheten är mindre i storstäderna är kanske inte konstigt. Framför allt i Stockholm har primärvården fragmentiserats under moderaternas styre. Med nostalgi tänker jag tillbaka på de gamla kvartersakuterna, där man tänkte sig att de 3-4 läkarna stannade länge, avstånden till patienterna inte var större än att de kunde promenera till hembesöken, och familjen mötte sin egen läkare på barnavårdscentralen och kanske även mödravårdscentralen. Idag saknas kontinuiteten i stor utsträckning. Tillgänglighet och antal besök prioriteras. Läkarna flyttar på sig för att hitta bättre lön, bättre arbetsförhållanden eller helt enkelt lite omväxling. Barna- och mödravårdscentraler är utackorderade till andra.
När det gäller effektivitet måste man fundera mycket över vad det är man ska mäta. I slutenvården behandlar man en sjukdom, inte en människa. Ofta har vårdepisoden ett bestämt syfte och en avgränsad vårdtid (t.ex. inom kirurgin), och man kan mäta resultatet tämligen enkelt.
Inom primärvården är aldrig en patient "avslutad" - bara vilande. Periodvis söker hen ofta, andra perioder mycket sällan. Ibland är det för komplicerade problem, ibland för enkla snuvor eller vaccinationer. Somliga söker för sällan, andra är oroliga och söker ofta. En del patienter har kroniska sjukdomar och besöker vårdcentralen flera gånger om året under tiotals år. Med tiden kan det komma att handla om multisjuklighet.
Vad är då medicinsk effektivitet? Hur snabbt hen blev av med snuvan? Eller hur många patologiska labprover som hittades? Är det ett labvärde eller patientens livskvalitet som ska mätas? Hur vet vi att patienten faktiskt fått ett bättre och kanske längre liv av vår behandling? Har för övrigt ett längre liv ett egenvärde?
Idag byggs det upp ett antal kvalitetsregister som primärvården förväntas lägga ner tid på. Samtidigt införs prestationsersättningar av olika slag trots att forskning visat att det har motsatt effekt på kreativitet och effektivitet.
Vårdvalet innebar privatisering. Privatisering har ett egenvärde för många ekonomer och politiker, liksom möjligheten att välja, vad det än handlar om. Än så länge finns inga bevis för att privat verksamhet är bättre och effektivare än offentligt driven. Att skattepengar försvinner till skatteparadis vet vi dock. Jag tror att det blir mycket svårt för Anders Borg att täppa till de hålen.
I Stockholms läns landsting har halva hjälpmedelsverksamheten privatiserats. Här har man kunnat göra en jämförelse rakt av. Den privata halvan gick 2011 med 75 miljoner i vinst, en marginal på 20 %, medan den landstingsdrivna gått med ett överskott på 25-30 miljoner per år. En anledning till Sodexos vinst är att man inte behöver ägna resurser åt Lagen om offentlig upphandling. I stället kan man teckna direktavtal med lämplig leverantör. I stället för att förlänga avtalet kommer nu SLL att göra en ny upphandling - "ett arbete för en till tre medarbetare under närmare ett år". Samma resurser antar jag att leverantörerna får lägga ner. Allt tas av våra skattepengar.
LÄS MER
Myndigheten för vårdanalys Här finns rapporterna
Omöjligt för patienter att jämföra olika vårdgivare Dagens Arena 30.3.2012
Svårt att välja rätt i vårdutbudet Rapport 29.3.2012
Fria vårdvalet ökar inte effektiviteten SR Ekot 29.3.2012
Högutbildade väljer vård Dagens Medicin 29.3.2012
Svårt att välja rätt i vårdutbudet SvD 29.3.2012
Svårt att välja rätt i vårdutbudet DN 29.3.2012
Stockholmarnas rullstolar blev en guldgruva DN 30.3.2012
Goal-Oriented Patient Care - An Alternative Health Outcomes Paradigm The New England Journal of Medicine 1.3.2012
http://intressant.se/intressant
Om man läser sammanfattningarna så slås man av hur många om och men där finns. Upprepade gånger pekar man på svårigheterna att göra en rättvisande bedömning av effektivitet och patientnöjdhet. Faktorer som patienternas socioekonomiska status och vårdbehov samt mottagningens storlek spelar roll för patientnöjdheten.
Att patientnöjdheten är mindre i storstäderna är kanske inte konstigt. Framför allt i Stockholm har primärvården fragmentiserats under moderaternas styre. Med nostalgi tänker jag tillbaka på de gamla kvartersakuterna, där man tänkte sig att de 3-4 läkarna stannade länge, avstånden till patienterna inte var större än att de kunde promenera till hembesöken, och familjen mötte sin egen läkare på barnavårdscentralen och kanske även mödravårdscentralen. Idag saknas kontinuiteten i stor utsträckning. Tillgänglighet och antal besök prioriteras. Läkarna flyttar på sig för att hitta bättre lön, bättre arbetsförhållanden eller helt enkelt lite omväxling. Barna- och mödravårdscentraler är utackorderade till andra.
När det gäller effektivitet måste man fundera mycket över vad det är man ska mäta. I slutenvården behandlar man en sjukdom, inte en människa. Ofta har vårdepisoden ett bestämt syfte och en avgränsad vårdtid (t.ex. inom kirurgin), och man kan mäta resultatet tämligen enkelt.
Inom primärvården är aldrig en patient "avslutad" - bara vilande. Periodvis söker hen ofta, andra perioder mycket sällan. Ibland är det för komplicerade problem, ibland för enkla snuvor eller vaccinationer. Somliga söker för sällan, andra är oroliga och söker ofta. En del patienter har kroniska sjukdomar och besöker vårdcentralen flera gånger om året under tiotals år. Med tiden kan det komma att handla om multisjuklighet.
Vad är då medicinsk effektivitet? Hur snabbt hen blev av med snuvan? Eller hur många patologiska labprover som hittades? Är det ett labvärde eller patientens livskvalitet som ska mätas? Hur vet vi att patienten faktiskt fått ett bättre och kanske längre liv av vår behandling? Har för övrigt ett längre liv ett egenvärde?
Idag byggs det upp ett antal kvalitetsregister som primärvården förväntas lägga ner tid på. Samtidigt införs prestationsersättningar av olika slag trots att forskning visat att det har motsatt effekt på kreativitet och effektivitet.
Vårdvalet innebar privatisering. Privatisering har ett egenvärde för många ekonomer och politiker, liksom möjligheten att välja, vad det än handlar om. Än så länge finns inga bevis för att privat verksamhet är bättre och effektivare än offentligt driven. Att skattepengar försvinner till skatteparadis vet vi dock. Jag tror att det blir mycket svårt för Anders Borg att täppa till de hålen.
I Stockholms läns landsting har halva hjälpmedelsverksamheten privatiserats. Här har man kunnat göra en jämförelse rakt av. Den privata halvan gick 2011 med 75 miljoner i vinst, en marginal på 20 %, medan den landstingsdrivna gått med ett överskott på 25-30 miljoner per år. En anledning till Sodexos vinst är att man inte behöver ägna resurser åt Lagen om offentlig upphandling. I stället kan man teckna direktavtal med lämplig leverantör. I stället för att förlänga avtalet kommer nu SLL att göra en ny upphandling - "ett arbete för en till tre medarbetare under närmare ett år". Samma resurser antar jag att leverantörerna får lägga ner. Allt tas av våra skattepengar.
LÄS MER
Myndigheten för vårdanalys Här finns rapporterna
Omöjligt för patienter att jämföra olika vårdgivare Dagens Arena 30.3.2012
Svårt att välja rätt i vårdutbudet Rapport 29.3.2012
Fria vårdvalet ökar inte effektiviteten SR Ekot 29.3.2012
Högutbildade väljer vård Dagens Medicin 29.3.2012
Svårt att välja rätt i vårdutbudet SvD 29.3.2012
Svårt att välja rätt i vårdutbudet DN 29.3.2012
Stockholmarnas rullstolar blev en guldgruva DN 30.3.2012
Goal-Oriented Patient Care - An Alternative Health Outcomes Paradigm The New England Journal of Medicine 1.3.2012
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar