Vem tar upp den kastade konkurrenshandsken?

Så här skriver folkpartisten Lars Bergsten i DN 12.11: "En berättigad fråga är då vad riskkapital har att uträtta på en nästan riskfri marknad. Är inte meningen med riskkapital, som kräver hög avkastning, att det skall söka sig till branscher med höga eller mellanstora risker och där göra skäl för sina höga avkastningskrav? Riskvilliga pengar som placeras i den svenska äldrevården har nog kommit aningen vilse."

Den borgerliga pressen  Alla, utom förnekarna, inser nu att det här med konkurrens inom välfärden på det sätt det bedrivs idag inte var någon bra idé, och att systemet måste lotsas in på ett annat spår.

Men vem tror att detta kommer att ske? Inte jag. Socialdemokraternas officiella åsikt är att "det spelar ingen roll vem som utför tjänsterna, bara det blir bra". Skälet till denna åsikt? Att rädda sina aktiebesparingar? Eller att rädda pensionssystemet?

Kanske är det redan för sent för att lotsa in på annat spår.

LÄS MER
Vad gör riskkapitalet egentligen i äldrevården?  DN Debatt 12.11.2011
Det finns en naiv tro på konkurrens i välfärden  Dagens Arena 11.11.2011
Riskabelt att skapa låtsasmarknader i välfärden   SvD 11.11.2011
Mina bloggar om konkurrens

Länkat till intressant.

Människor säljs på auktion till riskkapitalbolagen

Är det effektivt att låta våra skattepengar gå till skatteparadisen? Är det bästa sättet att få tillräckliga resurser för en human skola, sjukvård, omsorg? 

Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att gamlingar, skolbarn, psykiskt sjuka m.fl. säljs till dem som bjuder lägst, för att de ska kunna göra vinst.

När jag tänker ytterligare ett varv inser jag att jag känner igen detta. Det brukade kallas fattigvårdsauktioner och fanns fram till 1918. Socknen eller kommunen ackorderade ut föräldralösa barn, gamlingar m.fl. till den bonde som begärde lägst ersättning. Bonden fick inte bara gratis arbetskraft (många utnyttjades hårt), de fick dessutom kontant ersättning för detta. Först 1945 fick de som tog emot fattigvård fulla medborgerliga rättigheter.

Riskkapitalister med Joakim von Anka-ögon

Carema, Attendo, Apotek hjärtat. Vad mera människovårdande verksamheter drivs av människor med Joakim Anka-ögon? Vilka skolor? Vilka daghem? Vilka hem för ungdomar och andra som mår dåligt? Vilka sjukhus? Vilka psykiatriska kliniker? Vilka vårdcentraler?

Jag gråter. Men människorna med Joakim von Anka-ögon gråter inte. De gör vinster. De har dollartecken i ögonen.

Mångfald i vårdens drift 3. Arbetsvillkor och ledning

Denna text från 2000 var införd i Läkartidningen 2000;39:4339-43. Jag publicerar här den reviderade versionen som en följetong, med aktuella kommentarer.

5. Otrygg anställning (texten från 2000)
När privatisering av vården diskuteras talas huvudsakligen om de positiva effekterna för dem som arbetar i vården. Upphandlingsförfarandet innebär dock åtskilliga osäkerhetsfaktorer som i slutändan kan medföra en försämrad arbetssituation för många.

Bojkott av Carema och Attendo i valfrihetens namn?

Jaha. I våras bestämde sig Stockholms stad att Attendo inte skulle få ha kvar Vintertullen där kontraktet går ut i vår. Det var helt enkelt alltför eländigt. "Vanskötsel" står det i DN. Fortfarande är Vintertullen sämst på söder. I över ett år sedan "upptäckten" av vanskötseln kommer Attendo att få fortsätta vansköta de gamla.

Näringslivet tär på vår välfärd

Den övergripande diskussionen saknas: Hur ska vi effektivast använda våra skattepengar för att få långsiktig nytta av dem, även när vi gamla blir allt fler och ekonomin blir allt sämre?
Om man är offentligt anställd är man tärande för samhället. Om man gör samma jobb men är anställd i privat företag så är man närande. Det var dåvarande ekonomiprofessorn vid Lunds universitet Bo Södersten som myntade detta begrepp i en debattartikel i DN i början av 90-talet*. Han var ursprungligen vänstersinnad, men gled sedan över åt marknadsliberalismen. Han menade att det går åt två närande arbetare för att bekosta en tärande. Tyvärr skilde han inte på skattefinansierad och icke skattefinansierad.

7-8 miljoner stockholmare saknas för god arenaekonomi

En liten notis i dagens DN fångar min uppmärksamhet. Den handlar om de två stora arenor som byggs i Stockholm just nu, Nationalarenan i Solna och Stockholmsarenan vid Globen. "Det saknas sju åtta miljoner stockholmare för att de ska bli lönsamma" säger Dan Persson, ekonomisk expert på arenafrågor.