Se web-TV: När och hur ska vi dö? Tisdagssammankomst på Svenska Läkaresällskapet 19.3.2013.
Idag är världsdagen för rätten till en värdig död. Föreningen Rätten till min död har bytt namn till Rätten till en värdig död. Men fortfarande tycks man tänka på människor som har kvar sina mentala funktioner och som kan be om ett avslut.
Jag vill hellre tala om rätten till ett värdigt liv, även i slutet av livet. Viktiga ingredienser är rätten att avstå från förlängt liv och rätten att avstå behandling.
I stället för "onödig död" skulle jag vilja tala om för tidig död. För alla ska vi dö, även om många (t.ex. läkare och anhöriga) förskjuter den insikten. Ingen död är därför onödig. Men den kan vara onödigt tidig. Eller onödigt sen.
Idag är det många gamla och mycket gamla som inte får ett värdigt sista liv. De bollas fram och tillbaka mellan kommunens och landstingets vårdenheter. De hålls vid liv ytterligare en tid genom att förmås att vaccinera sig, att äta och dricka, att åka till akuten, att undersökas med datortomografi och magnetkamera, att äta antibiotika eller antidepressiva. De tillåts inte vara livströtta, tycka att fortsatt liv är meningslöst, längta efter döden.
När Socialstyrelsen tog fram riktlinjer för palliativ (lindrande) vård så ansåg man att "brytpunkten", den punkt där man ska övergå från "botande" till palliativ vård, inträffar när man tror att patienten har två veckor kvar att leva. Men i primärvården och kommunens äldreomsorg borde man snarare tänka två år.
Men det gäller inte bara gamla människor. Nyligen fick jag höra en okänd mammas historia på t-banan. Hon fick besked att hennes nyfödda barn hade ett genetiskt fel och att barnet skulle dö. Trots detta fördes barnet till intensivvårdsavdelningen och dog inte förrän efter sju veckor. För föräldrarna blev det inte lättare att hinna anknyta till barnet innan det dog. Är detta etiskt försvarbart? Det finns två aspekter: vad man gjorde med föräldrarna, och vilka resurser man undandrog andra barn.
Vi vet att vi kostar mycket sjukvård under de två sista åren av vårt liv. I en tid av försämrad ekonomi och allt ojämlikare sjukvård måste vi fundera på vad vi inte har råd med. Kanske vi skulle korta ner den här tiden med några månader i genomsnitt? Låta den palliativa perioden inträda tidigare?
LÄS MER
Mina bloggar om döden
Människor måste få makt över sin död SvD 2.11.2012
Ge oss rätten till en värdig död Staffan Danielsson 2.11.2012
Värdig död Xenosidian 2.11.2012
Äldre vill ha hjälp till dödshjälp SvD 1.1.2009
Nationella riktlinjer för palliativ vård Socialstyrelsen
Rätten till en värdig död
Bok: Liv och död - livsuppehållande behandling från börja till slut
http://intressant.se/intressant
Idag är världsdagen för rätten till en värdig död. Föreningen Rätten till min död har bytt namn till Rätten till en värdig död. Men fortfarande tycks man tänka på människor som har kvar sina mentala funktioner och som kan be om ett avslut.
Jag vill hellre tala om rätten till ett värdigt liv, även i slutet av livet. Viktiga ingredienser är rätten att avstå från förlängt liv och rätten att avstå behandling.
I stället för "onödig död" skulle jag vilja tala om för tidig död. För alla ska vi dö, även om många (t.ex. läkare och anhöriga) förskjuter den insikten. Ingen död är därför onödig. Men den kan vara onödigt tidig. Eller onödigt sen.
Idag är det många gamla och mycket gamla som inte får ett värdigt sista liv. De bollas fram och tillbaka mellan kommunens och landstingets vårdenheter. De hålls vid liv ytterligare en tid genom att förmås att vaccinera sig, att äta och dricka, att åka till akuten, att undersökas med datortomografi och magnetkamera, att äta antibiotika eller antidepressiva. De tillåts inte vara livströtta, tycka att fortsatt liv är meningslöst, längta efter döden.
När Socialstyrelsen tog fram riktlinjer för palliativ (lindrande) vård så ansåg man att "brytpunkten", den punkt där man ska övergå från "botande" till palliativ vård, inträffar när man tror att patienten har två veckor kvar att leva. Men i primärvården och kommunens äldreomsorg borde man snarare tänka två år.
Men det gäller inte bara gamla människor. Nyligen fick jag höra en okänd mammas historia på t-banan. Hon fick besked att hennes nyfödda barn hade ett genetiskt fel och att barnet skulle dö. Trots detta fördes barnet till intensivvårdsavdelningen och dog inte förrän efter sju veckor. För föräldrarna blev det inte lättare att hinna anknyta till barnet innan det dog. Är detta etiskt försvarbart? Det finns två aspekter: vad man gjorde med föräldrarna, och vilka resurser man undandrog andra barn.
Vi vet att vi kostar mycket sjukvård under de två sista åren av vårt liv. I en tid av försämrad ekonomi och allt ojämlikare sjukvård måste vi fundera på vad vi inte har råd med. Kanske vi skulle korta ner den här tiden med några månader i genomsnitt? Låta den palliativa perioden inträda tidigare?
LÄS MER
Mina bloggar om döden
Människor måste få makt över sin död SvD 2.11.2012
Ge oss rätten till en värdig död Staffan Danielsson 2.11.2012
Värdig död Xenosidian 2.11.2012
Äldre vill ha hjälp till dödshjälp SvD 1.1.2009
Nationella riktlinjer för palliativ vård Socialstyrelsen
Rätten till en värdig död
Bok: Liv och död - livsuppehållande behandling från börja till slut
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar