I dagens DN ställer Ingrid Hedström frågan: "Kommer Kate att bära burka?" Hon gör här den alldeles korrekta iakttagelsen att brudslöjan är samma sak som niqab eller burka. Den ska dölja brudens ansikte tills vigseln är genomförd. Först då ska brudgummen få se henne och kunna kyssa henne.
Idag är brudklänningen vit, ärmlös och ofta djupt urringad, oavsett om bruden är beslöjad eller ej. Tidigare var brudklänningen inte bara lång utan även höghalsad och långarmad för att markera brudens oskuld. Den var också svart - kanske för att kunna användas även efter bröllopet. Samtidigt kunde bruden vara utsmyckad å det mest otroliga, att döma av tidiga fotografier från storbönders bröllop.
I Sverige har seden varit, tills alldeles nyligen, att brudgummen fört sin brud till altaret. Det har varit ett tecken på hennes självständiga beslut, alltsedan vikingatiden. Tyvärr anammade kronprinsessan Victoria den mer patriarkaliska sedan där fadern överlämnar sin förhoppningsvis "rena" dotter till brudgummen.
Brudens oskuld var viktig på den tiden då äktenskap var ett slags sammangående mellan två företag, dvs mellan två familjer som båda hade ägodelar. Man ville veta att maken faktiskt var far till barnen som sedan skulle ärva. Trolovningen, som betraktades som den bindande överenskommelsen, kunde ske när fästparet fortfarande var barn. Vigseln i kyrkan var mer en bekräftelse. I vissa delar av Sverige lär det ha förekommit att man väntade med vigseln tills det var bevisat att fästmön var fertil, dvs tills hon var gravid.
I fattigare, egendomslösa, familjer var det mindre viktigt vem man gifte sig med. I Stockholm förekom s.k. stockholmsäktenskap - dvs man var inte formellt gifta men levde samman ändå.
När jag har talat om beslöjade västerländska kvinnor har jag tänkt på min mor när jag var barn på 40- och 50-talen. Att man bar sorgkläder i upp till två år efter anhörigs bortgång var på den tiden en självklarhet. Mor hade en sorghatt med dok. Mellan dödsfallet och begravningen var hon beslöjad, dvs fällde ner slöjan över ansiktet. Efter begravningen fällde hon slöjan bakåt över hatten och uppträdde obeslöjad, men med doket hängande ner över axlarna.
På den tiden gick heller inte gifta kvinnor ut utan att täcka åtminstone en del av håret. På landet var det huvudduk (schal, schalett) som gällde. I stan var det hatt. I kyrkan måste även unga flickor täcka håret. Långärmat, höghalsat och långkjolat var länge vanliga kvinnors klädsel. Ingen större skillnad mot många delar av vår jord idag. Allt för att inte utmana de stackars motstånds- och ansvarslösa männen!
Enligt Wikipedia tror man att seden att kvinnor ska täcka sitt hår och sitt ansikte kom in i samhället via kristendomen. Många seder har kommit till folket uppifrån. Burka och omskärelse var något som rika män som förfogade över många kvinnor införde för att betona sin ensamrätt till dessa kvinnor. Bundna fötter visade att kvinnan inte behövde arbeta. Hon hade förstås också svårt att fly från sin make om hon skulle vilja.
Intressant är att i Indien täcker även brudgummen sitt ansikte med blomsnören när han nalkas brudens hem. Någonstans under den långdragna ceremonin fäller han blommorna bakåt och blir då obeslöjad. Vad jag sett så är bruden dock inte beslöjad - men schalen är neddragen över pannan, och hon sitter med nedslagna ögon, nedböjt huvud och gråter.
När man säger "burka" associerar människor till den blå heltäckande klädnaden som bärs i Afghanistan. Men det finns många varianter av hur muslimska kvinnor täcker sin kropp. Enligt Wikipedia är hijab begreppet för klädsel som döljer kroppen. Abayah är den svarta långa klänningen eller rocken och niqab slöjan som bärs framför ansiktet.
I staden Bhopal i centrala Indien är ungefär hälften av invånarna muslimer. De kvinnor jag umgås med använder överhuvud taget inte hijab. Men de brukar dra sin schal över huvudet då de hör imamens bön. (Schal ingår i klädseln - utan den är man "halvnaken".) En bekant, som invandrat från Storbritannien, bär en lång tunn vindtygsjacka med kapuschong.
En vanlig hijab i Bhopal består av tre delar: en fotsid vid helknäppt kappa, en huvudduk och en niqab som sätts över nedre delen av ansiktet. En viss grupp av muslimer (shia? sunni?) har pastellfärgade hijab med broderier. De använder aldrig niqab. Kvinnor ur enklare samhällsgrupper har ofta vida kappor och använder niqab. Bland mer förmögna unga kvinnor ser man numera en helt annan variant: svarta kappor med svarta broderier eller svart glitter, åtsmitande passform, slitsar upp till knät. Under detta vackra fötter i sandaler eller eleganta högklackade skor.
När jag ser våra halvnakna flickor på stan, med kjolar som nätt och jämt täcker skinkorna, halva magen bar, halva brösten bara, så tycker jag att det där med döljande klädsel inte är så dumt. Att slippa ägna timmar varje dag åt sminkning och klädsel, att slippa vara utmanande varje minut i skolan eller på stan, skulle ge dem en frihet de inte har idag.
Men jag vet också, att i den muslimska delen av Bhopal kan min 17-åriga "dotterdotter" inte röra sig fritt på gatorna utan hijab. Hon lämnas inte ifred av männen som är i absolut majoritet, och är beroende av att någon manlig familjemedlem följer henne. Till skolan har hon åkt autorickshaw trots att hon skulle behöva promenaden på 15 minuter. Jag förstår henne till viss del när hon ibland talar om att när hon blir 18 ska hon börja med burka. Men jag hoppas att hon då är i "säkerhet" på campus till något college i en annan stad eller annan stadsdel, och att hon där kan röra sig fritt.
Själv drar jag gärna upp schalen över huvudet när jag vandrar på gatorna (jag använder av bekvämlighetsskäl traditionell klädsel med långskjorta och långbyxor). Det tycks som om jag tas för muslimsk kvinna, och jag väcker mindre uppmärksamhet.
Idag undrar jag hur många kvinnor i Frankrike som inte längre kan röra sig på gatorna. Tillåter de sig själva - eller tillåter deras män dem - att gå ut på gatorna obeslöjade? Kanske måste de maskera sig till brudar.
Hur är det förresten med poliserna och motorcyklisterna med hjälmar och svarta visir? Är de tillåtna? Kommandosoldater och andra med rånarluvor slipper vi se i fortsättningen. De får använda ansiktsmålning.
Vill vi ha osynliga kvinnor? Insändare i DN 11.10.2013
Andra har skrivit
Motsatsen till för naket Norrtelje tidning 15.4.2011
Burkaförbud är odemokratiskt UNT 16.4.2011
Frankrike avskräcker Sydöstran 18.4.2011
Frankrike öppnar ansikte Rysslands röst 11.4.2011
Kvinna i heltäckande fick böter Österbottens dagblad 12.4.2011
Lag mot heltäckande slöja, burka, verkställs i Frankrike Tidningen Kulturen 11.4.2011
Idag är brudklänningen vit, ärmlös och ofta djupt urringad, oavsett om bruden är beslöjad eller ej. Tidigare var brudklänningen inte bara lång utan även höghalsad och långarmad för att markera brudens oskuld. Den var också svart - kanske för att kunna användas även efter bröllopet. Samtidigt kunde bruden vara utsmyckad å det mest otroliga, att döma av tidiga fotografier från storbönders bröllop.
I Sverige har seden varit, tills alldeles nyligen, att brudgummen fört sin brud till altaret. Det har varit ett tecken på hennes självständiga beslut, alltsedan vikingatiden. Tyvärr anammade kronprinsessan Victoria den mer patriarkaliska sedan där fadern överlämnar sin förhoppningsvis "rena" dotter till brudgummen.
Brudens oskuld var viktig på den tiden då äktenskap var ett slags sammangående mellan två företag, dvs mellan två familjer som båda hade ägodelar. Man ville veta att maken faktiskt var far till barnen som sedan skulle ärva. Trolovningen, som betraktades som den bindande överenskommelsen, kunde ske när fästparet fortfarande var barn. Vigseln i kyrkan var mer en bekräftelse. I vissa delar av Sverige lär det ha förekommit att man väntade med vigseln tills det var bevisat att fästmön var fertil, dvs tills hon var gravid.
I fattigare, egendomslösa, familjer var det mindre viktigt vem man gifte sig med. I Stockholm förekom s.k. stockholmsäktenskap - dvs man var inte formellt gifta men levde samman ändå.
När jag har talat om beslöjade västerländska kvinnor har jag tänkt på min mor när jag var barn på 40- och 50-talen. Att man bar sorgkläder i upp till två år efter anhörigs bortgång var på den tiden en självklarhet. Mor hade en sorghatt med dok. Mellan dödsfallet och begravningen var hon beslöjad, dvs fällde ner slöjan över ansiktet. Efter begravningen fällde hon slöjan bakåt över hatten och uppträdde obeslöjad, men med doket hängande ner över axlarna.
På den tiden gick heller inte gifta kvinnor ut utan att täcka åtminstone en del av håret. På landet var det huvudduk (schal, schalett) som gällde. I stan var det hatt. I kyrkan måste även unga flickor täcka håret. Långärmat, höghalsat och långkjolat var länge vanliga kvinnors klädsel. Ingen större skillnad mot många delar av vår jord idag. Allt för att inte utmana de stackars motstånds- och ansvarslösa männen!
Enligt Wikipedia tror man att seden att kvinnor ska täcka sitt hår och sitt ansikte kom in i samhället via kristendomen. Många seder har kommit till folket uppifrån. Burka och omskärelse var något som rika män som förfogade över många kvinnor införde för att betona sin ensamrätt till dessa kvinnor. Bundna fötter visade att kvinnan inte behövde arbeta. Hon hade förstås också svårt att fly från sin make om hon skulle vilja.
Intressant är att i Indien täcker även brudgummen sitt ansikte med blomsnören när han nalkas brudens hem. Någonstans under den långdragna ceremonin fäller han blommorna bakåt och blir då obeslöjad. Vad jag sett så är bruden dock inte beslöjad - men schalen är neddragen över pannan, och hon sitter med nedslagna ögon, nedböjt huvud och gråter.
När man säger "burka" associerar människor till den blå heltäckande klädnaden som bärs i Afghanistan. Men det finns många varianter av hur muslimska kvinnor täcker sin kropp. Enligt Wikipedia är hijab begreppet för klädsel som döljer kroppen. Abayah är den svarta långa klänningen eller rocken och niqab slöjan som bärs framför ansiktet.
I staden Bhopal i centrala Indien är ungefär hälften av invånarna muslimer. De kvinnor jag umgås med använder överhuvud taget inte hijab. Men de brukar dra sin schal över huvudet då de hör imamens bön. (Schal ingår i klädseln - utan den är man "halvnaken".) En bekant, som invandrat från Storbritannien, bär en lång tunn vindtygsjacka med kapuschong.
En vanlig hijab i Bhopal består av tre delar: en fotsid vid helknäppt kappa, en huvudduk och en niqab som sätts över nedre delen av ansiktet. En viss grupp av muslimer (shia? sunni?) har pastellfärgade hijab med broderier. De använder aldrig niqab. Kvinnor ur enklare samhällsgrupper har ofta vida kappor och använder niqab. Bland mer förmögna unga kvinnor ser man numera en helt annan variant: svarta kappor med svarta broderier eller svart glitter, åtsmitande passform, slitsar upp till knät. Under detta vackra fötter i sandaler eller eleganta högklackade skor.
När jag ser våra halvnakna flickor på stan, med kjolar som nätt och jämt täcker skinkorna, halva magen bar, halva brösten bara, så tycker jag att det där med döljande klädsel inte är så dumt. Att slippa ägna timmar varje dag åt sminkning och klädsel, att slippa vara utmanande varje minut i skolan eller på stan, skulle ge dem en frihet de inte har idag.
Men jag vet också, att i den muslimska delen av Bhopal kan min 17-åriga "dotterdotter" inte röra sig fritt på gatorna utan hijab. Hon lämnas inte ifred av männen som är i absolut majoritet, och är beroende av att någon manlig familjemedlem följer henne. Till skolan har hon åkt autorickshaw trots att hon skulle behöva promenaden på 15 minuter. Jag förstår henne till viss del när hon ibland talar om att när hon blir 18 ska hon börja med burka. Men jag hoppas att hon då är i "säkerhet" på campus till något college i en annan stad eller annan stadsdel, och att hon där kan röra sig fritt.
Själv drar jag gärna upp schalen över huvudet när jag vandrar på gatorna (jag använder av bekvämlighetsskäl traditionell klädsel med långskjorta och långbyxor). Det tycks som om jag tas för muslimsk kvinna, och jag väcker mindre uppmärksamhet.
Idag undrar jag hur många kvinnor i Frankrike som inte längre kan röra sig på gatorna. Tillåter de sig själva - eller tillåter deras män dem - att gå ut på gatorna obeslöjade? Kanske måste de maskera sig till brudar.
Hur är det förresten med poliserna och motorcyklisterna med hjälmar och svarta visir? Är de tillåtna? Kommandosoldater och andra med rånarluvor slipper vi se i fortsättningen. De får använda ansiktsmålning.
Vill vi ha osynliga kvinnor? Insändare i DN 11.10.2013
Andra har skrivit
Motsatsen till för naket Norrtelje tidning 15.4.2011
Burkaförbud är odemokratiskt UNT 16.4.2011
Frankrike avskräcker Sydöstran 18.4.2011
Frankrike öppnar ansikte Rysslands röst 11.4.2011
Kvinna i heltäckande fick böter Österbottens dagblad 12.4.2011
Lag mot heltäckande slöja, burka, verkställs i Frankrike Tidningen Kulturen 11.4.2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar