Vilken pension får mina söner?

Jag har turen att få nästan hela min pension efter det gamla ATP-systemet - ett system som inte var hållbart i längden och behövde reformeras. Mina söner som är i 40-årsåldern får pensionen efter det nya systemet. Enligt Peter Malmqvist i DN debatt 14.2.2011 riskerar de att förlora 50-60 procent av pensionskapitalet, beroende på hur börsen ser ut det år de går i pension.

När det nya systemet infördes uppmanades svenska folket att utnyttja sin valfrihet och välja fonder. En stor del tyckte inte det var roligt och stannade kvar inom de statliga AP-fonderna. Det gick mycket bra för dem tills AP-fonderna tvingades ta större risker. Men även de som en gång valt var tröga i att ompröva och flytta sina sparanden mellan fonderna. Det var svårt att sätta sig in i systemet, som kräver att man ständigt håller sig uppdaterad. Man prioriterade helt enkelt inte denna tid.

Men eftersom staten tryckte på om att pensionsspararna måste utnyttja bytesmöjligheterna för att få bättre pensioner så såg ekonomer en gyllene marknad. Man erbjöd sig ta hand om förvaltningen av pensionspengarna. Detta gav möjlighet att snabbt flytta stora mängder pengar kors och tvärs mellan det allt större utbudet av fonder. Börsen har blivit vingligare, det kostar pengar som tas från vårt sparande - och staten protesterar!

Vad hade de tänkt sig? Varför tror de att alla småsparare är intresserade av finansmarknaden och lusläser ekonomibilagorna? Nej, många är (med rätta) oroliga för sin framtida pension men vill använda sin tid till något annat.

Om man som jag vill veta att mina sparpengar inte går till vapen, kärnkraft, kemikalieindustri och liknande så är det ännu svårare. Eftersom pengarna splittras upp i underföretag etc så har man i princip ingen kontroll ens över en "etisk" fond. Denna diskussion, som var ganska livlig när systemet infördes, tycks helt ha försvunnit.

Peter Malmqvist skriver ett antal bra saker om vårt nuvarande pensionssystem:

- Valfriheten beskrivs enbart som en rosaskimrande möjlighet till en bättre ålderdom, aldrig som en gigantisk risk att förlora stora delar av sitt pensionskapital.

- "Pensionskunskap" måste införas som ett obligatoriskt ämne redan på gymnasiet.
- Risk ska beskrivas som det största kursfallet under ett år som en sparprodukt råkat ukt för unjder den senaste tioårperioden. För placeringar på Stockholmsbörsen skulle den siffran i dag bli -53 procent, att jämföra med svenska sparobligationer, -1,6 procent. Det är denna maximala aktierisk som sparare riskerar att drabbas av om de har oturen att gå i pension det år börsen kraschar.

- De senaste fyrtio åren har vi drabbats av nio börskrascher, varav de två senaste varit de kraftigaste. Det vore naivt att tro att detta inte kommer att upprepas.

- Över huvudtaget är det obegripligt att den stagliga grundpensionen har en direkt koppling till börssvägningarna. Med Sveriges växande grupp av pensionärer medför detta en uppenbar deflationsrisk vid kraftiga börsfall. Ingen vet idag hur detta kan komma att påverka de svenska konjunktursvängningarna. Det system som vi nu skapat kommer nämligen att bli allt känsligare för just kraftiga börsnedgångar.

Jag tror att mina söner var förnuftiga nog att aldrig välja. I så fall är det fortfarande statens om förvaltar deras pensionssparande. Inte det sämsta ... Staten kan knappast tillåta allt för stora misslyckanden!