I ett antal artiklar senaste veckan har DN belyst de tänkbara följderna av vad som händer i Nordafrika.
Det intressanta är dels vilka frågor som inte diskuteras, dels att man inte med ett ord antyder att dessa följdverkningar ändå kommer att inträffa, förr eller senare.
Den 22.2 skriver man om hur händelserna i Libyen ökar risken för höjda oljepriser.
Samma dag skriver man om risken för höjda bensinpriser. Det är ju en självklarhet att man måste räkna med höjda bensinpriser om råoljepriset stiger!
Den 24.2 skriver man om risken för en ny finanskris. Även det är en självklarhet.
Om oljeexporten från Libyen eller andra länder i Nordafrika och Mellanöstern hämmas så kommer priset på olja att gå upp. Det blir då dyrare att producera och transportera råvaror och prylar. Finansmänniskorna kommer inte längre att vilja satsa sina pengar på sådant, vilket får börserna att rasa.
Vi kan komma in i en kris i Sverige när vi inte längre får avsättning för vår järnmalm, vårt virke, vårt papper och våra bilar. (Det är möjligt att vapenhandeln inte drabbas, kanske tom. kan utökas.) Då måste vi minska på tillverkningen vilket leder till ökad arbetslöshet och minskad köpkraft. Bostadsbubblan kan mycket väl komma att brista.
Allt detta är inte nytt. Vi har vetat flera decennier att vår ekonomi är helt uppbyggd på riklig tillgång till billig energi (olja), och att oljan är en ändlig resurs. Vi har redan nått, eller når inom något år, peak oil, dvs vi kan inte längre öka uttaget av olja ur jorden. Tvärtom kommer vi att ha sjunkande mängder olja att slåss om, samtidigt som efterfrågan ökar. Eftersom vi lever i en kapitalistisk konkurrensekonomi (inte i en planekonomi som gamla Sovjet och Kina) så kommer priset att gå upp. Det blir dyrare att producera och transportera råvaror och prylar ...
Vad krisen i Nordafrika gör är att kanske tidigarelägga detta skeende. Men det hade ändå inträffat, förr eller senare. Vi kan heller inte veta om en "återhämtning" av världsekonomin verkligen kan komma till stånd. Om det blir en riktig kris så kommer efterfrågan på olja att sjunka, och då blir den billigare, och då ... Finns det någon som har lust och pengar tillräckligt för att vilja satsa igen?
Det som inte skrivs är de positiva effekter som en minskad tillgång till olja har. Det som inte stora möten i FNs regi lyckas med kan en ekonomisk kris lyckas med: att minska utsläppet av växthusgaser och därmed i bästa fall klimatpåverkan. Det kan göra att vi behöver lägga mindre resurser på att hantera klimateffekterna i en nära eller något mindre nära framtid.
Krisen i Nordafrika kan få oss att tidigarelägga den nödvändiga omställningen av vår ekonomi. Förnyelsebar energi blir mer intressant, likaså att effektivisera energiförbrukningen och utveckla lågenergiteknologi. Vi får utveckla vår närproduktion av livsmedel och använda människointensiva metoder. Bostadsbristen minskar kraftigt då inflyttning till storstäder minskar, och vi tränger ihop oss fler i varje bostad. Spridning av miljöfarliga förorenngar minskar då vi använder våra prylar längre.
Den 22.2 finns en notis om en ny FN-rapport som visar att vi skulle få en högre tillväxt inom tio år om vi övergick till subvention av klimatsmart jordbruk, energieffektivare byggnader, hållbarare fiske och ökad andel förnyelsebar energi. Idag går subventionerna i stället till till fossila bränslen, ohållbart jordbruk och överfiske. En annan rapport visar att EUs ekonomiska tillväxt skulle öka om EU skärpte målet att minska koldioxidutsläppen från 20 till 30 % år 2020.
De som drabbas hårdast av energi- och finanskris är som vanligt "den fattigaste miljarden" som Hans Rosling uttrycker det. De har hittills fått föga draghjälp från de rikare länderna. På ett sätt är det bra - de har inte låsts fast vid långsiktigt ohållbara ekonomiska system, heller inte vid dyrbar energi som t.ex. kärnkraft. Å andra sidan blir det än mer osäkert om och när de kan få elektrisk belysning, sjukvård i samband med förlossningar och säker tillgång till bra mat och rent vatten.
Visst finns det mycket kvar för DN att diskutera - särskilt för deras ekonomi- och bilreportrar!
Det intressanta är dels vilka frågor som inte diskuteras, dels att man inte med ett ord antyder att dessa följdverkningar ändå kommer att inträffa, förr eller senare.
Den 22.2 skriver man om hur händelserna i Libyen ökar risken för höjda oljepriser.
Samma dag skriver man om risken för höjda bensinpriser. Det är ju en självklarhet att man måste räkna med höjda bensinpriser om råoljepriset stiger!
Den 24.2 skriver man om risken för en ny finanskris. Även det är en självklarhet.
Om oljeexporten från Libyen eller andra länder i Nordafrika och Mellanöstern hämmas så kommer priset på olja att gå upp. Det blir då dyrare att producera och transportera råvaror och prylar. Finansmänniskorna kommer inte längre att vilja satsa sina pengar på sådant, vilket får börserna att rasa.
Vi kan komma in i en kris i Sverige när vi inte längre får avsättning för vår järnmalm, vårt virke, vårt papper och våra bilar. (Det är möjligt att vapenhandeln inte drabbas, kanske tom. kan utökas.) Då måste vi minska på tillverkningen vilket leder till ökad arbetslöshet och minskad köpkraft. Bostadsbubblan kan mycket väl komma att brista.
Allt detta är inte nytt. Vi har vetat flera decennier att vår ekonomi är helt uppbyggd på riklig tillgång till billig energi (olja), och att oljan är en ändlig resurs. Vi har redan nått, eller når inom något år, peak oil, dvs vi kan inte längre öka uttaget av olja ur jorden. Tvärtom kommer vi att ha sjunkande mängder olja att slåss om, samtidigt som efterfrågan ökar. Eftersom vi lever i en kapitalistisk konkurrensekonomi (inte i en planekonomi som gamla Sovjet och Kina) så kommer priset att gå upp. Det blir dyrare att producera och transportera råvaror och prylar ...
Vad krisen i Nordafrika gör är att kanske tidigarelägga detta skeende. Men det hade ändå inträffat, förr eller senare. Vi kan heller inte veta om en "återhämtning" av världsekonomin verkligen kan komma till stånd. Om det blir en riktig kris så kommer efterfrågan på olja att sjunka, och då blir den billigare, och då ... Finns det någon som har lust och pengar tillräckligt för att vilja satsa igen?
Det som inte skrivs är de positiva effekter som en minskad tillgång till olja har. Det som inte stora möten i FNs regi lyckas med kan en ekonomisk kris lyckas med: att minska utsläppet av växthusgaser och därmed i bästa fall klimatpåverkan. Det kan göra att vi behöver lägga mindre resurser på att hantera klimateffekterna i en nära eller något mindre nära framtid.
Krisen i Nordafrika kan få oss att tidigarelägga den nödvändiga omställningen av vår ekonomi. Förnyelsebar energi blir mer intressant, likaså att effektivisera energiförbrukningen och utveckla lågenergiteknologi. Vi får utveckla vår närproduktion av livsmedel och använda människointensiva metoder. Bostadsbristen minskar kraftigt då inflyttning till storstäder minskar, och vi tränger ihop oss fler i varje bostad. Spridning av miljöfarliga förorenngar minskar då vi använder våra prylar längre.
Den 22.2 finns en notis om en ny FN-rapport som visar att vi skulle få en högre tillväxt inom tio år om vi övergick till subvention av klimatsmart jordbruk, energieffektivare byggnader, hållbarare fiske och ökad andel förnyelsebar energi. Idag går subventionerna i stället till till fossila bränslen, ohållbart jordbruk och överfiske. En annan rapport visar att EUs ekonomiska tillväxt skulle öka om EU skärpte målet att minska koldioxidutsläppen från 20 till 30 % år 2020.
De som drabbas hårdast av energi- och finanskris är som vanligt "den fattigaste miljarden" som Hans Rosling uttrycker det. De har hittills fått föga draghjälp från de rikare länderna. På ett sätt är det bra - de har inte låsts fast vid långsiktigt ohållbara ekonomiska system, heller inte vid dyrbar energi som t.ex. kärnkraft. Å andra sidan blir det än mer osäkert om och när de kan få elektrisk belysning, sjukvård i samband med förlossningar och säker tillgång till bra mat och rent vatten.
Visst finns det mycket kvar för DN att diskutera - särskilt för deras ekonomi- och bilreportrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar