Protestera mot försämringarna i sjukvården!

I morgon 17 september äger manifestationer mot nedskärningar rum på flera orter i Sverige. Initiativtagare är en ung ST-läkare från Göteborg, Arvin Yarollahi, som under uppmärksammade former sade upp sig från sin tjänst som protest mot förhållandena. Det gäller både patientsäkerheten och arbetsmiljön. 

Skriv på petitionen!

Privatisering saknar fördelar?

Läs uppföljarbloggen Inte poppis forska fram fel resultat! 21.9.2011

PRIVATISERING SAKNAR FÖRDELAR?
"Äntligen" sägs det på bloggarna och kommentarerna om debattartikeln i DN 7.9.2011 som handlar om SNS rapport Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?

En del av diskussionen nedan har inspirerats av debatten på Facebook. Tack till vänner och vänners vänner!

Har vi rätt att tyna bort och dö?

År 1990 skrev jag i Läkartidningen: Visst har vi rätt att tyna bort och dö! Detta som genmäle till en kollega som upplevde att alltför mycket livräddande åtgärder sattes in på svårt sjuka åldringar. Min erfarenhet från ålderdomshemmet var att vi lät åldringar tyna bort och dö när det var dags. Vi såg ålderdomshemmet som en slutstation, inte i första hand en plats för ett långt liv. Vi satte inte dropp på den som inte kunde eller ville äta. Målet var frihet från smärta och ångest - inte att förlänga livet.

Men idag vet jag inte om det är så. Jag hörde nyligen om en bekant till mig, sedan åratal pga. stroke rullstolsbunden på vårdboende, beroende av andra för allt utom att läsa - och ingen större livslust. Denna person förlorade aptiten. Personalen blev omedelbart tillsagd att ge näringsdryck, extra mellanmål, truga i maten. Personen fick inte en chans att tyna bort och dö. Troligen blir det åtskilliga år framåt i detta miserabla tillstånd, och till slut kanske en död med liggsår och annat elände.

En vision om en ny ekonomi

Min kollega Anders Romelsjö är nybliven bloggare. Med utgångspunkt från Göran Rosenbergs utmärkta artikel i DN 14.6.2011 diskuterar han möjligheten och fördelarna av ett nytt produktionssystem där produktionsmedlen ägs av demokratiskt valda församlingar, nationellt eller internationellt.

Jag tycker det är utmärkt att skapa sig en vision som man sedan kan skärskåda. Jag håller fullständigt med både Göran Rosenberg och Anders Romelsjö att nuvarande form av kapitalism inte fungerar. Inte heller kan jag se att socialism i dess traditionella form är någon lösning. Jag tror heller inte att vi kan återgå till enbart småskaliga lokala företag - om det någonsin förekommit.

Nermuntrande information om situationen i världen

Jag prenumererar på det nyhetsbrevet Globala utvecklingsfrågor som Forum Syd utger. Aktuellt nummer kan man verkligen inte kalla uppmuntrande.

Exempel:
- Världsbanken glömmer att tänka på de fattiga
- Svenskt bistånd till skattesmitande bolag
- Kritiserat toppmöte för världens fattigaste länder
- 2010 – det dödligaste året sedan 1970
- Fel åtgärder mot den globala matkrisen
- Land grabbing – ett allt större hot mot fattiga länder

Kan vi minska sjukvårdsbehovet?

Om människor får stöd i att tänka igenom hur de vill ha sin sista tid, och om detta leder till att många väljer att avstå från avancerad behandling när de nått hög ålder, så bör det innebära att sjukvårdens resurser kan ägnas mer angelägna behov.

Läkarbristen i Sverige accellererar - något som varit förutsett länge. Själv tror jag att jag har hört om läkarbristen sedan jag satte min första fot på Serafen 1963. Förutom 1-2 år runt 90-talskrisen har det alltid saknats många allmänmedicinare i primärvården. Sjuksköterskor har det också så gott som alltid varit brist på. Och inte blir det bättre framöver.

Filosofer och livsviktiga frågor

Jag borde väl skriva någon om abortdiskussionen. Men det är så många andra som skrivit. Eftersom mina läsare kan vara nyfikna på var jag står så blir det ändå några ord.

I väntan på domedagen

Somliga anser att domedagen kommer den 21 maj 2011. Andra tror att det dröjer ytterligare några år innan först den ekonomiska undergången kommer, därefter den stora energikrisen.

Under första halvan av mitt liv var jag totalt ointresserad av ekonomiska frågor. Så länge jag fick min lön, hade en buffert på banken och kunde betala av mina lån var allt bra. DNs ekonomisidor tittade jag aldrig på. Inte heller förstod jag vad börsen var.

Dock hade jag förstått att det fanns låg- och högkonjunkturer. Men jag förstod inte att det ena förutsätter det andra. Därför trodde jag inte på profetiorna i slutet av 1980-talet, då man varnade för lågkonjunktur. Det kunde ju inte vara möjligt – allt gick ju så bra, fler och fler fick arbeten, standarden steg.

Men så hände det. Det blev en kris på riktigt. Den angick inte mig personligen, men mina patienter.

"Sjukhusläkaren" har lösningen på sjukvård för gamlingar!!!

Jag har skrivit tidigare om sjukvårdens kommande problem allt eftersom vi gamla blir fler. "Hur länge kommer vi att ha vi råd med dagens sjukvård?" är en fråga jag ställt.

En artikel i tidningen Sjukhusläkaren diskuterar detta på ett mycket bättre sätt. Här lyfts alla problemen fram tydligt, och man försöker sig också på lösningar. Läs, le och fundera!

Tillit och välfärd

I helgen var jag på årsmöte med Kollektivhus NU, en paraplyorganisation för alla kollektivhus i Sverige. Kollektivhus från hela Sverige var representerade. Alla sorters människor, alla åldrar, alla kön, alla yrken. Men vi hade en sak gemensamt: vi vill bo i gemenskap, hjälpas åt, ingå i ett sammanhang. Stämningen var varm, samtalet ständigt pågående.

Att bo i kollektivhus är att känna tillit. Tillit till mina grannar, att mina blommor blir vattnade när jag är borta, att maten blir lagad och disken diskad, att jag alltid kan låna en kopp socker, att mina barn blir sedda. Tillit till att de märker att jag inte synts till när jag borde och att jag kan ringa mitt i natten om jag kommer i nödläge.