Tillfälliga uppehållstillstånd skapar nytt låglöneproletariat

Tillfälliga uppehållstillstånd är numera norm för invandrare. Regeringen har som mål att helt ta bort permanenta uppehållstillstånd. Detta låser invandrare i en ekonomisk fälla och kommer att leda till ett låglöneproletariat av utlandsfödda.

Den ”tillfälliga lagen” 2016 innebar ett paradigmskifte i invandringspolitiken. Tillfälliga uppehållstillstånd blev normen för nya invandrare.

Uppehållstillstånd ges inte bara till flyktingar utan även till arbetskraftsinvandrare, studenter och forskare, samt anhöriga till svenska och utländska medborgare. Två grupper kan idag få permanent uppehållstillstånd direkt: kvotflyktingar och ungdomar som uppfyller kraven enligt gymnasielagen.

Nu aviserar regeringen att man vill mönstra ut permanenta uppehållstillstånd helt och hållet. Minst vart tredje år ska invandrare visa att de kan försörja sig, dvs. har fast anställning över en viss lönenivå.

Som nyetablerad i landet hamnar man ofta i ett låglöneyrke eller på en låg ingångslön. För att uppfylla försörjningskravet måste man arbeta heltid. Att studera vid SFI eller vidareutbilda sig är ouppnåeligt.

De flesta blir kvar hos sin arbetsgivare med ett kontrakt som på papperet uppfyller villkoren. Att påbörja en provanställning hos en ny arbetsgivare är riskfyllt. Arbetsgivaren har en utpressningssituation: den anställde kan inte säga ifrån om dålig arbetsmiljö, om att tvingas arbeta (obetald) övertid, om sexuella trakasserier mm. Det finns arbetsgivare som kräver tillbaka en del av lönen från personal som är i underläge.

De vars tillfälliga uppehållstillstånd gått ut och som väntar på förlängning har inte har rätt till vår allmänna sjukvård, trots att de fortfarande är folkbokförda, arbetar och betalar skatt. De har heller inte rätt till ”vård som inte kan anstå”, som asylsökande eller papperslösa har. De kan få räkningar på tiotusentals kronor och undviker därför att undvika söka hälso- och sjukvård annat än för mycket allvarliga tillstånd.

Socialdemokraterna skapade ett välfärdsland så att Sverige på 1980-talet var världens mest jämlika land. Reformer medförde jämställdhet mellan könen och gav möjlighet för alla att studera, även högt upp i åldrarna.

Detta ledde till att underklassen minskade kraftigt. Respekten för lågavlönade ökade. Inga tiggare syntes till på våra gator, även om det fanns både pundare och A-lagare.

De senaste decennierna har vi haft invandring av höginkomsttagare, låginkomsttagare och flyktingar samt deras anhöriga. För alla gäller att de tillfälliga uppehållstillstånden är en enorm stressfaktor.

Det behövs inte mycket tankearbete för att förstå konsekvenserna. Rörligheten för invandrare på arbetsmarknaden kommer att vara minimal. Sjukligheten ökar på grund av stressen som förorsakas av konstant osäkerhet. Arbetsgivarnas makt över arbetstagarna ökar. Många kommer inte att gå med i facket av rädsla för repressalier.

Vi kommer att en växande underklass, ett proletariat – denna gång av utlandsfödda. Det gäller både dem som får sina tillfälliga uppehållstillstånd och dem som förlorar sina tillstånd.   

Först publicerad i Rörelsen 1.8.2023

Tidöavtalet - ett hot mot demokratin (I Eckerman)

Angiverisamhället (I Eckerman)