"Hasardspel är spel vars utgång beror på slumpen och inte av de spelandes skicklighet. En hasardspelare inlåter sig på riskabla företag och litar på tur och lycka. ... Ett hasardspel är ursprungligen 'en sorts tärningsspel' och ett spel om pengar eller annan egendom." (Wikipedia)
År 2009 läste jag en kurs i miljöekonomi på Stockholms universitet. Hållbar utveckling hade jag förstått innan - dvs. vad det verkligen innebär. Här lutade jag mig på de fyra hållbarhetskriterierna som Det Naturliga Steget/The Natural Step tog fram:
I det hållbara samhället utsätts naturen inte för systematisk ...
1. Koncentrationsökning av ämnen från berggrunden (t ex fossila bränslen, metaller och mineraler)
2. Koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion (t ex svårnedbrytbara kemikalier)
3. Undanträngning med fysiska metoder (t ex avskogning)
4. Och i det hållbara samhället bidrar vi inte till att människor utsätts för strukturella hinder för hälsa, inflytande, kompetensutveckling, opartiskhet och meningsskapande.
Jag har insett att det som hela vårt västerländska kapitalistiska system grundar sig på är dels människors arbete, dels resurser från jordskorpan: det som lever och återproduceras, och det som bildats en gång för alla (mineraler, olja etc.). Oerhörda och stegrande mängder av energi går åt.
Lasse Berg har beskrivit hur människan till en början levde i små grupper där man framför allt samlade växter och smådjur, ibland lyckades lägga ner något större djur. Alla hjälptes åt, det fanns ingen hierarki.
Med jordbruket fick vi mat till en mycket mindre arbetsinsats. Då kunde specialisering ske: några odlade och skötte djuren, andra tillverkade redskap, åter andra blev ledare. Handel tog fart.
Först hade vi ren byteshandel. Sedan infördes mynt med ett visst värde. Så länge metallhalten hade åsatt värde var det en form av byteshandel. Så småningom blev myntet bara en symbol för värdet. Tilliten var grunden för systemet. "Jag litar på att jag kan handla för det präglade värdet med denna metallbit." Små pappersbitar ersatte stora mynt - staten garanterade värdet. Banker uppstod för att ge krediter (låna ut pengar), dvs. i princip att skapa nya pengar.
Industrialiseringen medförde att många gick samman när finansiering behövdes - systemet med aktier infördes. Värdet på en aktie är beroende på hur bra (eller dåligt) företaget går. Systemet har sedan byggts ut och komplicerats, och en rad nya termer har tillkommit. Även här är tilliten grunden - man litar på att det tjocka papperet med de fina stämplarna kan bytas mot pengar som kan bytas mot varor.
I "Spelet om världen" finns det någon som vill tjäna pengar. Hen inser att insatserna (människors arbete och råvaror från jordskorpan) kan mångdubblas i nominellt värde med hjälp av ett hasardspel där korten är sådant som aktier, optioner, konkurrens, varumärke, frihandel med flera ingredienser i det ekonomiska systemet.
Idag pågår detta hasardspel i "molnet", någonstans som ingen vet var det är. Ettor och nollor snurrar runt mellan olika servrar. På skärmar visas kurvor som går upp och ner. Via distansauktioner byter ettorna och nollorna ägare på millisekunder.
Under allt detta snurrande är det några som kommer ut med att äga större nominellt värde än tidigare. Dessa personer kan välja mellan att på nytt satsa sina tillgångar i spelet, eller att använda dem för konsumtion av prylar eller tjänster.
För att balansräkningen ska gå ihop måste några förlora. Ekosystemen är de givna förlorarna: De förgiftade och utfiskade haven, den utsugna och förgiftade åkermarken som snart inte kan producera mat, den förlorade biodiversiteten i svensk skog, de nerhuggna klimatreglerande regnskogarna.
Dessutom förlorar många människor: De som arbetar långa dagar med bristande arbetsmiljö, de som skadas och förgiftas i arbetet, barnen som arbetar eller lämnas åt sig själva medan föräldrarna arbetar, de som hamnar bland de lägst avlönade i det samhälle de lever i.
En viktig yrkesgrupp är de som producerar råvarorna till vår mat: bönder och andra odlare. Utan mat står vi oss slätt. De som framställer råvarorna måste alltid stå långt ner på lönelistan, eftersom matråvarorna ska fraktas och processas i många steg, och varje steg ska gå med vinst. I kedjan från åkern eller ladugården till matbord hemma eller på restaurangen finns många människor som alla ska försörja sig på den där grisen eller vetesäcken.
Vi bryter i ökande grad mot de fyra hållbarhetsvillkoren. Vi fortsätter bryta järn, koppar, sällsynta jordartsmineraler, uran etc. I slutändan sprids molekylerna ut i ekosystemen. Oljan är värst. Förutom att förbränning påskyndar klimatförändringarna så görs den om till plast som i sin tur, tillsammans med okända och kända kemikalier, sprids i luft och över åkermarker och fiskevatten.
Vi bygger hus, stadsdelar och forskningsanläggningar på högkvalitativ jordbruksmark. Vi bygger motorleder och kanske höghastighetsjärnvägar som delar landskapet med bullrande livsfarliga hinder. Kalhuggen skog ökar.
Bara 6,4 procent av världens 8 miljarder invånare bor i en fullskalig demokrati. Sverige hör till de fem i topp, medan Afghanistan ligger längst ner på skalan. Samtidigt upplever vi att vår svenska demokrati är i fara, då ett politiskt parti fått stort inflytande, vars ledande personer många gånger yttrat önskemål att minska det demokratiska inflytandet.
Vi ser också hur samhället sedan 1970-talet blivit alltmer segregerat och ojämlikt, med ökande hälsoklyftor, inkomstklyftor och utbildningsklyftor. Den ekonomiska krisen på 1990-talet medförde ett paradigmskifte, där politiker övergick från att tala om bättre liv för människorna till att tala om ekonomisk tillväxt för näringslivet.
Det samhälle som fanns före 1990 har inte kommit tillbaka. Då vi talade om inkludering, jämställdhet, jämlikhet, "alla ska med". Då vi såg att gemensamma kulturella aktiviteter skapade gemenskap och meningsfullhet. Då vi förstod (men inte alltid verkställde) att vissa människor behövde mer stöd än andra.
På 70-talet var Sverige det mest jämlika landet i världen, med minst skillnad mellan rik och fattig. Jag glömmer aldrig hur näringslivet och högern gick ut i debattartiklar och talade om att löneklyftorna måste öka - annars skulle Sverige inte klara sig. Bostäderna skulle privatiseras så att unga människor kunde göra "bostadskarriär" i stället för att byta sig upp i lägenhetskedjan.
Idag är det individen som ska göra karriär, bygga sin individuella framtid - gärna på distans. Man låtsas inte om att samhället vilar på en grund av människor som utför jobb med dåliga distans- och karriärmöjligheter: Städare, chaufförer av alla slag, tågförare, vårdbiträden och undersköterskor, snöröjare, skogsjobbare, bärplockare, vägarbetare, järnvägsarbetare, sophämtare, tekniker av olika slag, kockar och kallskänkor, bilmekaniker, affärsbiträden. Kvinnliga jobb och arbete med matråvaror är ofta lågavlönade.
En gång höll hela Oslos dåvarande flygplats, Fornebu, på att få stänga ner. Varför? Städerskorna, de som befann sig längst ner i hierarkin, strejkade. Man kan inte ha skitiga toaletter på en flygplats!
Hans Rosling visade på många positiva saker i världens utveckling. Medellivslängden ökade, antalet födda barn per kvinna minskade, utbildningsnivån ökade, tillgången till mat ökade. Men han blundade för bieffekterna: miljöförstöringen, klimatförändringarna. När jag lotsade in honom på energifrågan ställde han frågan varför "vi" inte skulle tillåta kärnkraftverk i afrikanska länder, där utbildningsnivån är låg, där det råder politisk instabilitet och många oroshärdar finns.
Jag vet inte vad han skulle säga idag. Nu ser vi hur beroende Afrikas invånare är av att det är fred i Ukraina. Vi ser hur vapen och vapendelar (även svenska) säljs och smugglas kors och tvärs mellan samvetslösa länder. Drog- och människohandeln växer. Nya pandemier och nya flyktingströmmar har uppstått. De ekonomiska klyftorna mellan och inom olika länder består.
Vi gör av med årets resurser allt tidigare på året - i år (2022) den 28 juli. Energiåtgången är kopiös och förutsätts växa, liksom ekonomin - allt fler nollor ska sättas bakom siffrorna som visas på skärmarna. Tillväxt är ett axiom som inte kan ifrågasättas. BNP (bruttonationalprodukten) är det sammanlagda värdet av produkter och tjänster som producerats under en viss tid. Intensivvård, tillverkning av vaccin, brandkårsutryckningar, reparationer efter katastrofer och polisutryckningar påverkar alla BNP positivt.
Varför gjorde jag den här bilden? För att försöka åskådliggöra, främst för mig själv, vilka mekanismer som gör att vi driver oss själva in i katastrofen, varför FN:s stora miljömöten knappast leder någon vart för att åtgärderna hela tiden ifrågasätts och motarbetas.
Jag vet inte om det går att hejda det här spelet. Klimatförändringarna, som t.ex. de aktuella superstormarna i USA, kommer att påverka ekonomin starkt. Men BNP växer antagligen när man måste reparera och bygga nytt - trots att människor inte har hus att bo i eller mat att äta.
Flera länder vill utvinna mer olja ur haven när vi borde stänga alla oljekällor. Det påstås att batterifabrikerna i Skellefteå och den "fossilfria" järnsvampen i Luleå leder till en "grön omställning". Allt fler rymdskepp skickas ut.
Är detta något som leder till bättre och mer mat? Minskar föroreningarna på jorden av dessa satsningar? Får "den lilla människan" ett bättre liv?
Tillägg 8.9.2023. Jag prövar på att bli betald influencer. Lägger en länk till en hängmattebutik här. Sådan där latinamerikansk version utan pinnar, där man ligger som i en kokong. Där barnen kan gungas jättehögt. Min syster hade med sig en sådan från Venezuela på 50-talet. Hon berättade att indianfamiljerna sov på tvären i mattorna.
Jag gillar också att säljaren hängt upp en resehängmatta i en gammal VW-buss. Däremot tycker jag att alla de personerna i hängmattorna verkar stressade, på väg upp. Inte avkopplade. Byt bilder, tack! Låt dem titta upp i trädkronan, vara avslappade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar