tisdag 21 september 2021

Cementa och Gotlands grundvatten - ohållbarheten belyst

 

Cementas kalkstensbrott i Slite, Gotland. Bilden lånad från DN. Foto Karl Melander.

Föreningen där jag tidigare var ordförande, Läkare för Miljön, har försökt få fram budskapet att jordens hälsa är förutsättningen för människors hälsa. Vi ska inte vårda naturen för naturens egen skull, utan för att det är nödvändigt om vi ska kunna få våra behov av t.ex. näringsrik mat och rent vatten tillgodosedda. I 30 år har vi försökt få fram budskapet om kommande klimatförändringar - först nu, när rekordtemperaturer, bränder och översvämningar drabbar norra halvklotet, börjar folk förstå. 

Läkare för Miljön grundar sig på de fyra hållbarhetsprinciperna som togs fram av dåvarande Det Naturliga Steget. Den fjärde principen, den sociala hållbarheten, har nu utvecklats till fem principer: Att människor inte utsätts för strukturella hinder för hälsa, inflytande, kompetens, opartiskhet, meningsskapande. Läs mer på Hudiksvalls kommun! 

De tre första principerna lyder:

I ett hållbart samhälle utsätts inte naturen för systematiskt ökande ...
1. ... koncentrationer av ämnen från berggrunden, t.ex. fossilt kol och metaller.
2. ... koncentrationer av ämnen från samhällets produktion, t.ex. kväveoxider och freoner.
3. ... degradering på fysiskt sätt, t.ex. överuttag av skog och överfiskning. 

På Gotland har man i över 100 år brutit kalk för att använda bland annat till cement och betong, men även till andra produkter. Ett enormt hål har uppstått som fylls med grundvatten. Detta grundvatten pumpas ut i Östersjön, medan grundvattennivån i området sjunker. 

Kalkbrytningen bryter mot de tre första hållbarhetsprinciperna. Såväl fortsatt brytning som stoppad brytning bryter mot de fem sociala hållbarhetsprinciperna. Gotland blir som en miniversion av jordklotet. Här ser man tydligt hur fel vårt tänkande, vår planering, är.   

Man har målat in sig i ett hörn. Vad man än gör så blir det fel. 

Stoppas brytningen blir flera hundra gotlänningar arbetslösa, affärer, restauranger och andra företag går i konkurs, utvecklingen på Gotland stagnerar. Dessutom minskas bostadsbyggandet i hela Sverige, och stora infrastrukturprojekt hejdas, även de som var tänkta att minska påverkan på klimatet. I våra gruvor krävs cement och betong för att stabilisera berget efter sprängningarna. Kanske de måste stängas? Landets ekonomi, och med den välfärdssamhället, påverkas. Kalken och cementen är viktig.

Fortsätter man brytningen finns stora risker för stark och irreversibel påverkan på grundvattnet, med dricksvattenbrist i Visby och obrukbar jord som följd. Påverkan sker även i havsvikarna utanför Slite. Tillsammans med klimatförändringarna kan Gotland i förlängningen bli omöjligt att bo på. Samtidigt behöver vi använda alla de små snuttar av jordbruksmark som finns inom Sveriges gränser. Klimatförändringar och föroreningar gör att vi inte i framtiden kan lita på matimport från hela världen. 

Vi måste minska användningen av cement 

Vi kan inte bygga de planerade stora vägarna och snabbtågsjärnvägarna. Vi kan inte öka trängseln på vägarna. Då måste vi minska transporterna. Färre personresor - hurra, det är ju bra för klimatet! Vi behöver också minska transporterna av mat och prylar. Men vi producerar inte så värst mycket mat i Sverige, och fisken är nästan borta. Lokala producenter som handelsträdgårdar, kretsloppsjordbruk och lokala slakterier finns inte längre. Ett samhälle utan cement och betong ser annorlunda ut.  

Men man kan i alla fall bygga stora hus av trä. Jättebra! Förutom att man använder importerat trä, kanske från regnskogar, som bättre står emot röta än våra inhemska sorter. Och förstås att skogen måste användas till lite andra saker: pellets för uppvärmning och biogas, papper till böcker, tidningar, utskrifter och kartonger, flygbränsle och andra biobränslen. Dessutom ska skogen ge oss kolsänkor, bevara biologisk mångfald (inklusive rennäring) och ge oss naturupplevelser och rekreation, inklusive turism. Att skogbevuxen yta minskar pga. bränder och kalhuggning förbättrar inte saken. 

Vi måste minska användningen av trä

Okey då, vi får vara nöjda med de hus vi har. Vi får tränga ihop oss i villorna och lägenheterna. Vi kan se till att det bor folk i alla tomma lägenheter och hus. När vi jobbar hemifrån behöver vi inte expandera med nya kontor, de kan byggas om (eller tillbaka) till lägenheter.

Då blir inte bara byggjobbarna arbetslösa, utan även alla manschettarbetare som är engagerade kring varje bygge. 

Men energi har vi väl så det räcker?

Elnäten i de nordiska länderna är hopbyggda med varandra. Totalt över året exporterar Sverige mer energi än vad vi producerar (dvs. samlar in från naturen). Men det kan bli tillfällig brist under kalla vintrar. 

Oljekraften måste fasas ut, det vet (nästan) alla. Den ska ersättas med förnyelsebar energi - sol, vind, vatten, men också från växtriket. 

Kärnkraften är död för alla som läst på. Inga företag vill investera i kärnkraft. Ska vi ha kärnkraft bör vi förstås bryta uranet i Sverige - inte exportera miljöförstöringen till fattigare länder. Billingen, där vårt uran finns, är ett omtyckt naturreservat. Både uranbrytning, framställande av kärnbränsle, uppbyggnad av ett kärnkraftverk samt omhändertagandet av utbränt kärnbränsle kräver energi och påverkar miljön extremt mycket. 

Vindkraften förväntas byggas ut starkt, till lands och till sjöss. Men här finns problem: Det krävs resurser och energi för att framställa ett vindkraftverk. För att kunna sätta upp det på en plats där det blåser bra men inte stör människor kan du behöva bygga stora gator i skogar och på berg. Betongfundament krävs. Djuren som är grannar med vindkraften blir störda. Dessutom är vindkraften ojämn - ibland blåser det för lite, ibland stormar det så ett snurrande verk riskerar att gå sönder. Än så länge finns ingen bra metod för att spara vindkraft.

Solkraft finns egentligen hur mycket som helst - i alla fall under sommarmånaderna. Här krävs också stora anläggningar som ska tillverkas och ställas upp - kanske på betongfundament. Solkraften tillverkas framför allt under de månader då industrier står stilla och hus inte behöver värmas upp.

Vattenkraften är batterierna där vi lagrar stora mängder energi för de svackor som ingår i sol- och vindkraft. Men kanske borde vi i själva verket riva alla vattenverk och försöka återställa älvarna? Hur mycket hänger döden i Östersjön ihop med att stora fiskar inte längre klarar av att klättra upp för älvarna för att reproducera sig? Hur reagerar fisken när den kommer till en stor och lång vattenkraftsdamm, alldeles steril, utan vare sig flora eller fauna på grund av de stora höjdskillnaderna i vattennivån? Klarar den sig till ett bättre område?  

Växtkraft. Skogen har vi redan berört. Redan nu tillverkas pellets av prima virke, för att avfallet inte räcker. Så har vi våra hushållssopor och lite annat som kan skrapas ihop från olika håll. Men hur långt räcker det? Räcker det till kollektivtransporterna? Jag vet inte.

Vi vet också att det är energikonsumtionen som driver utsläppen av växthusgaser och därmed klimatförändringarna. Kunde vi minska vår energiförbrukning med kanske 25 % skulle vi kanske slippa överskrida de där 2,5 gradernas ökning. 

Vi måste använda mindre energi

Uppvärmningskostnaderna per kvadratmeter i husen har minskat - men vi kompenserar detta genom att bygga fler och större bostäder och arbetslokaler. För länge sedan såg jag en beräkning som visade att svenskar hade störst inomhusyta per person i hela världen. Då räknades alla typer av byggnader med. Har man rest i fattigare länder så är skillnaden påfallande.

Bilarna drar mindre energi per körd kilometer än tidigare. Men det äts upp av att vi har fler bilar som är tyngre och att bilflottan tillsammans kör fler kilometrar. Den klimatvänligaste bilen är en som man behåller länge, sköter om väl och knappast kör.

Resorna drar energi per capita. Värst är flygresorna. Under pandemin uteblev nästan allt resande. Men nu börjar folk återgå till gamla vanor - minst en resa per år till varmt land tycks betraktas som en mänsklig rättighet. Att flyget med hjälp av ny teknik och nya bränslen i någon högre grad kan minska sin energianvändning är troligen en utopi.

Tillverkning av prylar drar energi. Det gäller alla prylar, från flygplan till mobiltelefoner och turistsouvenirer. De drar dessutom råvaror, t.ex metaller, sällsynta jordartsmetaller, trä och inte minst olja till all plast. 

Servrarna är en nytillkommen energikonsument. När jag sitter här och skriver på datorn surrar det någonstans i en eller fler servrar som tar emot informationen. Speciellt har tillverkningen av den digitala "valutan" bitcoin dragit iväg och är en enorm energislukare.

Ett annat samhälle

Ett samhälle som byggs utifrån mycket låg energianvändning, där man använder sig av kreativitet för att komma på hur man klarar sig utan att bryta kalk, uran, vatten, trä och andra ändliga råvaror - det kräver noggrann planering som skulle ha börjat för minst 30 år sedan. Om vi startar idag - hur långt hinner vi? Kan vi bromsa temperaturhöjningarna? Kan vi slippa undan översvämningarna, värmeböljorna, bränderna, pandemierna?

Mer läsning

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar