Mina 6 senaste år - hur livet förändras fast ingenting förändras

Den här artikeln har de senaste dagarna stängts flera gånger på grund av innehållet "bryter mot Bloggers riktlinjer för communityn". Jag har anmält det och artikeln har återställts. Är det någon som anmäler texten gång på gång?

Nu verkar det vara väldigt svårt att få den publicerad. Har den blivit stängd för många gånger?

6. För s-x år sedan försökte jag lära svenska till nyanlända flyktingar. Mycket skratt blev det! De var glada att vara här.

5. För fem år sedan förstod jag att Sverige tänkte skicka iväg de ensamkommande afghanska ungdomarna. Jag startade uppropet och facebookgruppen Stoppa utvisningarna till Afghanistan! och trodde det skulle vara över på några månader. Jag visste inte att facebookgruppen skulle rädda liv och behöva vara igång under många år.

4. För fyra år sedan meddelade jag beslut om avslag till först den ena, sedan den andra av de två killar som då bodde här. Något av det svåraste jag gjort i mitt liv. Nödropen haglade på facebook. Vi startade Stöttepelaren - stödförening för ensamkommande barn och ungdomar. Vi demonstrerade, skrev till politiker - förgäves. Den hösten var jag totalt slutkörd. Jag glömmer det aldrig. 

3. För tre år sedan hade jag mitt vardagsrum fyllt av boende kille, trummor, besökande ungdomar. Allvarliga samtal i mitt sovrum, bakom stängd dörr. Ett lager av 500-lappar fanns alltid till hands.

2. För två år sedan var mitt vardagsrum tomt och stilla. Jag reste till Paris och hälsade på "mina" killar.

1. För ett år sedan var jag ganska uppgiven. Men också arg. Då kom idén: Vi samlar ihop allt som redan är skrivet och gör en liten bok som i alla fall kan finnas på biblioteken. För framtiden.

0. Nu har vi 50 medverkande åstadkommit vår gemensamma vitbok på 528 sidor över vad som hänt sedan 2015, Den onödiga flyktingkrisen - rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 - 2021. Det känns bra. Men det hade varit ännu bättre om den inte behövts. Och om jag sluppit skicka pengar hit och dit. 

Det är inte bara ungdomarna som har mognat de här sex åren. Även jag har gjort det. Jag har lärt mig massvis om världen, Sverige, politik, människor. Jag känner mig som en annan människa. Många nya kontakter, nya "barnbarn". Men också en  helig ilska.