lördag 5 oktober 2019

Varför ska de unga afghanerna få stanna?



Jag fick frågan från någon som hänvisar till en av mina "motståndare", en person som är absolut emot flyktinginvandring. 

Eftersom jag var tvungen att tänka efter så mycket så publicerar jag det här. Frågan lyder: "Varför vill ni att asylsökande som saknar asylskäl ändå ska få stanna i Sverige?"

Tack för ditt brev!

Du frågar varför jag vill att de f.d. ensamkommande ungdomarna med afghansk bakgrund ska få stanna i Sverige. 

Jag vill dessutom att de som fortfarande är under 18 ska få stanna, och jag vill att barnfamiljerna ska få stanna. Jag ska ge några skäl.

1. Jag gillar den här urgamla etiska regeln, i Jesus version "gör mot andra vad du vill att de ska göra mot dig", i en äldre, troligen buddhistisk version, "gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra mot dig". Jag tycker att den utgör en bra grund för en samhällsbyggnad där vi bryr oss om varandra och där vi kan ha tillit till varandra. 

2. Jag vill att Sverige ska ha kvar sin självbild och sin internationella bild som ett humant land. Jag vill att vi svenskar ska kunna se oss i ögonen om tio eller femtio år och säga "vi gjorde rätt!" Jag vill inte att mina barnbarn ska få läsa om Sverige på 2000-talet som vi läser om Tyskland på 1930-40-talen.

3. Sverige har skrivit på konventionen om mänskliga rättigheter. Ja, man kan alltid diskutera var gränserna går, vad som ska räknas in där. Vi som har lyssnat på asylsökandes historier har hört alla möjliga varianter. Vore de påhittade skulle de vara mer lika. Och ja, många av dem har definitivt asylskäl!
En av de mänskliga rättigheterna är att få utöva sin livsåskådning öppet. Man ska inte behöva låtsas vara av en religion som man inte omfattar. I Afghanistan måste man låtsas vara muslim, även om det är lindrigare i de stora städerna. Men utöva sin kristna tro öppet i ett land som saknar kyrkor, där kristna församlingar verkar underjordiskt? 

4. Flyktingarna, fr.a. barnen och ungdomarna, lockades hit under förespeglingar av bra lagstiftning. Hade de kunnat förutse den tillfälliga lagen, den försenade asylprocessen och åldersuppskrivningarna så är det klart att de hade stannat i Tyskland eller Frankrike, där de troligen fått uppehållstillstånd. Ska vi kunna se oss själva i ögonen så får vi faktiskt ta hand om dem som kom över gränsen före 4 januari 2016, då gränsen stängdes. 

5. Inom rättsskipningen gäller (och ska gälla!) "hellre fria än fälla" (the benefit of the doubt, tvivelsmålets fördel). Det betyder att om det finns en risk att vederbörande är oskyldig, t.ex. om bevisen är för svaga, så den misstänkta gå fri. Det är inbyggt i vårt rättssystem att vi absolut inte vill fälla någon oskyldig, även om det innebär att vissa skyldiga släpps. Detta gäller också migrationslagstiftningen. 

Men här är problemet att Migrationsverket och domstolarna ofta inte alls följt denna regel. Det gäller bland annat åldersuppskrivningarna, men inte bara. Alldeles för ofta, numera nästan alltid, tror man helt enkelt inte på det den asylsökande säger. Handläggarna har dålig kunskap, tolkarna är dåliga, mängder med fel begås i utredningen. Domstolarna gör mycket sällan självständiga bedömningar, de går helt och hållet på vad Migrationsverket har sagt. 

När man inte följer den regeln blir rättsskipningen väldigt vansklig. Det är som att säga "jag anser att att lampan inte var trasig, så jag dömer dig för körning mot rött ljus" i stället för "det är inte säkerställt att lampan fungerade, och därför friar jag dig". Varken du eller jag vill ha en sådan rättsskipning.

6. Vi behöver de här ungdomarna. De skaffar sig korta utbildningar och är på väg in i vård och omsorg, in i industrin, de blir bilmekaniker. Sådana yrken där det råder brist nu, och som de små kullarna svenskfödda inte verkar intresserade av att arbeta i. Låter vi ungdomarna stanna så behöver vi inte importera lika många att sköta om oss som är födda på 40-talet när vi blir riktigt gamla och behövande. 

7. Visserligen har någon annan haft kostnaderna för dem från det att de föddes tills att de kom hit. Men vi har i alla fall lagt ner fyra år på dem - då ska vi väl ha skattebetalare tillbaka? Nu lägger vi på ökade kostnader genom att ta dem till förvaret à 3 650 kr per dygn, bekosta en tvångsutvisning för upp till 1 miljon kronor och ge de "frivilliga" ett bidrag vid ankomsten till Kabul på 15 000 kr (ERRIN är pausat pga korruption). Alla dessa pengar är helt bortkastade. Inga skattebetalare har producerats. 

8. År 2015, då de flesta gav sig iväg, var ett ovanligt farligt år i Afghanistan. Sedan dess har landet bara blivit farligare och farligare. Flyktingministrarna har bett Europa sluta tvångsutvisa, eftersom de inte kan ge det "värdiga mottagande" som de skrivit under i avtalet. UNHCR, Röda Korset m.fl. anser inte att man kan utvisa till Afghanistan. Frankrike utvisar inte till Afghanistan. Många andra länder ger uppehållstillstånd i mycket högre frekvens än Sverige. Sverige hör till de hårdaste av de "civiliserade" länderna (då menar jag undantaget de länder som är uppenbart invandrarfientliga). 

Jag antar att du vet att alla utvisas till Afghanistan, oavsett var de är födda eller har vuxit upp. Det är som om du flytt till Nordafrika och sedan sänds till Finland som du inte kan lämna, där du inte känner någon och där du inte får ta del av välfärdssystemet (socialbidrag, sjukpenning, sjukvård, bostadsbidrag, arbetsförmedling etc). 

Kulturerna påminner om varandra, en stor del av befolkningen talar ett annat språk, man klassificerar dig direkt som svensk. Om det då är så att man inte tycker om svenskar så blir du diskriminerad och utnyttjad. Får du jobb så är det det tyngsta och skitigaste jobbet, lågavlönat dessutom. Annars får du väl tigga dig fram och sova på gatan. I värsta fall kommer de ikapp dig - de där avlägsna finska släktingarna som stod på andra sidan än din farfar under inbördeskriget. 

9. "Ett nej är ett nej" brukar det heta. Intressant har vare sig regering/riksdag eller de flyktingkritiska använt det argumentet när det gäller barnfamiljerna. Man inser tydligen att man inte följer barnkonventionen (som blir svensk lag vid årsskiftet) om man tvångsutvisar barn till Afghanistan. 

Med nuvarande regler ska pojken som var 10 år när han kom hit med mamma och systrar utvisas till ett land han aldrig varit i, där han inte känner någon, om fyra år när han fyller 18. Då blir han kanske det "manliga beskydd" som krävs för att mamman och systrarna också ska kunna utvisas. Hur tror du att din 18-åring skulle klara en sådan situation?

Så var det med storebror som hade en ögonsjukdom som så småningom skulle göra honom helt blind. Lillebror hade tagit hand om honom hela livet. Eftersom storebror var myndig ansågs han vara det "ordnade mottagande" som lillebror behövde. Båda skulle utvisas. Storebror tog livet av sig för att lillebror skulle få stanna. 

LÄS MER







Medicinsk åldersbedömning  (Wikipedia)  


















4. 

1 kommentar: