Insändare i DN Åsikt 29.3.2020
Översatt till engelska. Läs gärna kommentarerna!
Intervju i P4 Stockholm 31.3.2020
Intervju i Expressen TV 2.4.2020.
Kommentarer:
1. Bekräftat? Nej, jag blev aldrig testad. Eftersom jag inte fick andningssvårigheter i vila rekommenderades jag av ambulanspersonalen att stanna hemma. Bara de som lagts in på sjukhus har fått testas. Jag har svårt att tänka mig en annan mer trolig diagnos. Troligen blev jag smittad på planet hem från Indien.
2. Immunitet. Jag vet ingenting om huruvida jag blir immun. Normalt finns influensa- och förkylningsvirus omkring oss i samhället, och vi får påspädning lite då och då. Det hjälper oss att hålla immuniteten uppe. Men detta är ett nytt virus som min kropp inte alls känner igen. Kanske måste jag få infektionen många gånger innan jag har en hållbar immunitet.
3. Livstestamente. Om du inte vill ha livsuppehållande åtgärder till varje pris är det viktigt att din omgivning känner till din inställning. De som kommer till din hjälp när du mår dåligt ska veta hur du ser på livet och döden. Berätta för barnen, grannarna, vännerna, vårdcentralen. Skriv gärna ett livstestamente enligt den finska modellen. Ge det till vårdcentralen, förvara det tillsammans med testamentet och andra viktiga papper, berätta var det finns. Lägg en lapp i plånboken.
”Jag är inte rädd – jag är ju frisk!” säger en del generationskamrater och fortsätter socialisera sig.
Jag är också frisk, men jag fick corona ändå. Jag dog inte. Jag behövde inte ligga nersövd på intensiven i två månader. Jag har inte ens haft särskilt hög feber. Alltså en ganska lindrig infektion.
I tio dagar har temperaturen pendlat runt omkring 38 grader. Jag har sovit cirka 20 timmar per dygn. Jag drar mig upp på sängkanten, väntar tills världen stannat. Tar stöd för att resa mig upp, håller i möblerna. Jag går som en kratta – höftpartiet verkar ha skrynklat ihop sig. Efter några steg kommer andfåddheten, kanske ett anfall av rethosta. Min kropp har åldrats 20 år.
Att klä på mig är en stor ansträngning som fordrar omedelbart återgående till sängläge. Med lock och pock får jag min kropp att acceptera fil, banan och glass, i rent överlevnadssyfte.
Allting har blivit tungt. Laptopen måste bäras med två händer. Hur ska jag orka vattna blommorna? Att resa sig från stolen kräver extra ansträngning. Håret trillar av i tussar.
Nu på tolfte dagen börjar jag skymta ljuset i tunneln. Temperaturen sjunker långsamt, jag är inte lika dödens trött. Jag har känt hunger. Tagit mig igenom både dusch och renbäddning av sängen.
Men jag vågar inte ta ut något i förskott. Det känns som om det har bedrivits ett krig i min kropp, och slaget är ännu inte vunnet. Det sitter något litet virus bakom bröstbenet och väntar på en blotta i mitt immunförsvar. Risken för bakslag finns där.
Nu kommer konvalescensen, återhämtningen, påbyggd med karantänen för att vara säkert smittfri innan jag träffar andra.
Jag har inte varit så här sjuk sedan jag som barn hade de potentiellt dödliga sjukdomarna mässlingen, påssjuka och kikhosta. Att man var hemma 1-2 veckor extra från skolan var en självklarhet.
Konvalescens betydde vila och näringsriktig mat. Idag lägger man nog till försiktig rehabilitering. Successivt ökande fysisk aktivitet, från promenader i lägenheten till promenader i trädgården. Återgång till regelbundna sov- och mattider.
Från feberfrihet räknar jag med minst två veckor för återhämtning. Det betyder ett sammanlagt sjukdomsförlopp på minst en månad. Det är för tidigt att säga om jag får några bestående restsymtom.
Att få corona som 70+ innebär inte några dagars feber och sedan återgång till frisk som vanligt. Även om du inte blir allvarligt sjuk så utgör sjukdomen en stor påfrestning för din kropp. Vi har försämrat immunförsvar jämfört med yngre – vi kan inte räkna med lindriga sjukdomsförlopp.
Även du som tycker att du är så gammal att det inte gör något om du dör måste tänka dig för. Du måste göra klart för anhöriga och sjukvården att du inte vill få annat än hemsjukvård – att du avstår från intensivvården som ger dig möjlighet att överleva ytterligare en tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar