Vi åldringar behöver fler ungdomar

Blå staplar = födda i Sverige. Gula = utrikes födda. Röda = asylsökande från Afghanstan. Svarta = övriga asylsökande. 

Jag är 77 år. För närvarande är det mycket lite jag behöver hjälp med. Men jag lever nog i 15, kanske 20 år till. Så jag vet att jag kommer att behöva hjälp. Jag kommer att hamna på sjukhus, jag kommer att behöva sjukvård i hemmet och jag behöver omsorg och hemtjänst. 


Idag råder det stor brist på sjuksköterskor. Det är också svårt att få tag på bra personal till hemtjänst. Regeringen talar om att vi måste importera 100 000 människor från andra länder på grund av bristen på arbetskraft - så som vi gjort många gånger under min levnadstid.

Varför? Därför att vi 40-talister är väldigt många (den s.k. "proppen"), och framtiden, dvs. de som är födda i Sverige 1995 - 2005, är extremt få.

Att behålla ungdomar som är på väg ut i yrkeslivet i bristyrken, som redan kan svenska språket, svenska värderingar, måste vara det första en regering skulle göra om den bryr sig om gamla människor, oavsett vilken pension de får. Att importera nya människor, lära dem svenska, svenska värderingar, svenska koder, etc. är naturligtvis mycket dyrare och tar längre tid, eftersom vi ännu inte börjat.

Att behålla ungdomarna i Sverige skulle betyda en liten lindring av personalbristen. Vi behöver importera något färre nya människor.

Att ungdomarna levt de första ca 15 åren i annat land innebär också en sorts besparing. Vi har inte haft utgifter för mödrahälsovård, förlossningar, barnhälsovård, barnbidrag, förskola, skola, skolhälsovård under de 15 åren. Vi får betala deras uppehälle, skolgång och hälsovård i cirka fem år, tills de får möjlighet till studielån. En stor besparing jämfört med att föda upp barn i Sverige.

De omkring 6 000 som nu fått uppehållstillstånd för studier har redan börjat leta efter extrajobb och sommararbete, vilket gör att deras socialbidrag minskar. Medan deras svenska jämnåriga fortsätter plugga kommer de att så fort som möjligt bli självförsörjande i arbete, betala skatt och betala av studielånen.

De som har familjer kommer att hjälpa dem på plats genom att skicka hem pengar. Vi vet att migranternas hemskickade pengar är tre gånger större än det officiella utvecklingsbiståndet från oss rika länder, och de står för en stor del av hemlandets BNP.

Idag har vi ca 1000 svensk-afghanska ungdomar i Frankrike. De vars fingeravtryck man inte hittar i Schengenregistret kan söka asyl där - och få uppehållstillstånd. Frankrike anser nämligen att de har asylskäl eftersom Afghanistan är alltför osäkert att skicka människor till. Även Frankrike har brist på tonåringar, så de blir glada att få detta tillskott av arbetsvilliga ungdomar.

Själva står vi inför utsikten att till stora kostnader ta i förvar och skicka bort kanske 9 000 ungdomar. Redan gjorda investeringar under tre-fyra år kastas bort. Är det rätt hanterade skattepengar?

Att regeringen inte står för sina egna beslut och ser till att kommuner som inte vill ha ungdomar på gatorna får berättigad ersättning är en helt annan sak. Men som sagt, det är bara något år eller två ytterligare som samhället har kostnader för dem - studielån är något som betalas tillbaka.