Så var det dags igen. Det är bara att konstatera - Hesselby slott är ett fantastiskt område, och det är fantastiskt roligt att man vill arrangera en folkmusikfestival där. Här finns verkligen förutsättningar för ett riktigt lyckat evenemang. I år var också vädret på publikens sida - inte den minsta risk för regn, oväder eller värmebölja.
Men jag oroar mig för fortsättningen. Den har inte gått ihop ekonomiskt något av de två första åren, och lär inte göra det i år heller. Publiken var alldeles för tunnsådd för att matcha det stora pådraget med scener och artister.
Jag har tyckt till tidigare år, och arrangörerna verkar ha lyssnat en del. Första året kallades detta "spelmansstämma" - nu verkar ordet bara finnas på affischerna. Det är också tveksamt om arrangörerna över huvud taget är intresserade av att få till en spelmansstämmoliknande atmosfär. I stället har man tagit föredöme i andra stora musikfestivaler, med annan musik och annan publik.
Förra året fick spelmän i sista stund rabatt - det spreds halvdant via mun till mun, mailinglistor och Facebook. Det kom ett hundratal som man faktiskt kunde höra stå i buskarna och spela, utanför programmet.
I år har jag diskuterat avgiften, fr.a. för de spelmän som vill använda festivalen som en mötesplats där man kan träffa varandra och jamma utan att vara del av programmet. Vill man ha många spelmän (förutom de engagerade) måste man erbjuda dem något - kaffebiljett, billigare inträde etc. Väl skött skulle det ha kunnat finnas hundratals, kanske tusen, spelmän, från Stockholm och från landet. Men det var svårt att förklara för arrangörer som aldrig besökt en spelmansstämma vad buskspel är och vad det betyder för stämningen att det står grupper av musikanter överallt. Standardsvaret var "man får ju så mycket musik för pengarna". De förstår inte att spelmän kommer i första hand för att spela (och kanske lyssna) till varandra, och i andra hand för att lyssna till en eller annan konsert.
Det blev rabatt. 25 kr på endagsbiljett om man har med sig instrument eller staffli (det fanns målarkurser också). Men med tanke på att en endagsbiljett enligt hemsidan kostar 540 kr så är det inte mycket. Så har jag förstått att det utgått rabatt för medlemmar i RFoD eller Stallet (ingen info finns på hemsidan eller Facebook). På torsdagen lär de från scenen sagt att man kan komma in två för en biljett (ingenting på hemsida eller Facebook). Och jag träffade några som betalat 485 kr per biljett. Förvirrande!!! Detta hattande i sista minuten ger intrycket av desperation, att man inte tror på publiktillströmning.
Dag 1, torsdag
Då var jag inte där, så jag kan endast tala om vad jag hört. Den dagen var gratis, Parkteatern står för evenemanget (det borde framgå tydligare av programmet). Programmet verkar ha varit mycket bra.
- Det var packat med folk.
- Arja Saijonmaa klagade över att hon blev störd från andra scener - antagligen under soundcheck. (Det visar hur långt ljudet från scenerna sprider sig.)
Dag 2, fredag
Nu var jag här som artist, skulle spela med Stockholms Spelmanslag. Då blir det splittrat, man har tider att passa och missar programpunkter man skulle vilja lyssna till.
- Det var lite förvirrande i entrén där kön till "gästlistan" (fribiljetterna) var lång, men köerna till kassan och förköp nästan obefintliga. Skyltningen var dålig. Jag fick klart för mig att som artist var det en annan ingång som gällde.
- På dansbanan "prova på balkandanser" var det nästan bara vana dansare.
- På borggården hade vi en liten ganska entusiastisk publik.
- Under soundchecken blev vi inte speciellt störda från stora scenen - skönt! Men knepigt att soundchecken tog så lång tid - vi är ju vana att mest spela akustiskt, kanske med förstärkning av några instrument.
- Vi missade större delen av Gävlesymfonikerna. Men det var en höjdare! Märktes på publiken.
- Vi fick relativt gott om dansare på det fina dansgolvet. Men ingen trängsel. Jag såg inte till någon spellista, men vad jag förstår fortsatte dansspelet efter oss. Pga alla teknik verkade dock pausen bli lång.
- Jag letade efter logen (i gammal spelmansstämmotradition tänkte jag hus, inte teater, och uttalade ordet fel) där det skulle finnas förfriskningar, men hittade ingen.
- Väldigt lite folk! För mig kändes det tomt och ödsligt jämfört med tidigare år. Ändå hittade jag inte vänner jag tittade efter.
- Kanske 10? 20? icke-engagerade musikanter/spelmän kommit. Jag såg två små buskspelsgäng, 3 personer i varje, och hörde talas om ett tredje. Har spelmännen gett upp Hesselby helt?
- Musikloppisen hade fått in ett (1) instrument. Bristande marknadsföring ansågs vara orsaken.
- Musiken från lilla scenen trängde ner till kantarellståndet (inte så goda mackor som förra året). Det var svårt att höra den lilla gruppen som satt där och buskspelade. Ville man höra den utan att betala kunde man stå utanför häcken. Eller på t-banestationen.
- På t-banan träffade jag två damer i min ålder som var supernöjda. De hade deltagit i visstugan och sedan gått omkring och njutit av musiken. De tyckte det var väldigt skönt med så liten publik.
Dag 3 lördag
Nu gick jag med min medelålders son och sonhustru som utnyttjade de fribiljetter jag fått i arvode. Tog inte med mig fiolen. Hann lyssna och vandra omkring mer, men missade mina spelmanskompisar och allspelet.
- Mia och Mikael Marin spelade fantastiskt bra på dansbanan. Ganska få dansare men hyggligt med publik i gräset runt omkring.
- Irländska gänget Quilty var riktigt bra.
- Jag såg betydligt fler fiol- och nyckelharpsfodral bäras omkring. Hoppas det var många på allspelet. Buskspelarna var dock lika få som dagen innan. Trots att många av mina spelkompisar från Stockholms spelmanslag var där så tycks de inte samlat sig för att spela - det har jag aldrig varit med om tidigare!
- På avstånd hörde vi publikens acklamationer av Höga Kusten-kapellet. (Bättre svenska, tack! Höga Kusten Kapell eller Höga kusten-kapellet.) Det var inte vår musik.
- Vi släntrade förbi den halvtomma dansbanan. Ett litet förskrämt tältläger hittade jag bakom"murar", dvs stängsel täckt med presenning. En vakt satt i ingången. Kändes inte inbjudande. Inget buskspel. Husbilarna stod 10 minuters promenad bort, det blev inget umgänge där antar jag.
- På terassen pågick en fin liten stillsam konsert med Sofie Livebrant.
- Vi stannade kvar på terassen och fick lyssna till mycket bra svensk folkmusik med Emma Ahlberg, Daniel Ek och Niklas Roswall. Tyvärr missade vi då gruppen från Quebec Le Vent Du Nord som vi också gärna hade velat höra.
- På kvällskvisten var ljudnivån åter för hög på borggården - det var svårt att föra samtal där. Buskspel/jam var uteslutet. Ljudet kom från scenerna.
- Ale Möller band är bra men kanske lite för ofta återkommande. Så vi gick hem, ganska nöjda med en trevlig dag. Men ingen av oss hade betalat 540 kr för att få komma in.
- Även denna dag var publiken för liten. Det var trist att se alla de tomma stånden där ingen handlade. Det bidrog till känslan av ödslighet. - Enligt uppgift ska det dock ha kommit fler än man räknat med. Det gjorde mig glad!
Dag 4 söndag
Taube-dag. Jag konstaterar att dagen sammanfaller med Cornelisdagen på Mosebacke. Konkurrens om samma publik? Hur populär är Taube idag?
REFLEKTIONER
- En gratis dag, tre dyra dagar, därefter en gratis kulturfestival i city. Dessutom gratis musik av olika sorter hela sommaren. Kan det någonsin gå att få ekonomi i den här festivalen? Alla jag talade med ansåg att det höga priset bidrog till litet publikantal.
- Allt jag hörde skulle jag inte beteckna "folkmusik". Kanske ni skulle definiera detta bättre? Kanske smalna av utbudet? Kanske vänder ni er till en alltför bred publik idag?
- Alla sitter inte framför stora scenen och lyssnar till ny information. Allt måste läggas ut på Facebook, appar, hemsidan.
- Spelmännen - har de gett upp? Kommer de någonsin tillbaka? Går det att locka dem? Med fler spelmän och dansspel från eftermiddag till sen kväll kommer fler dansare.
- Dra ner biljettkostnaden till 200 kr för en dag och 400 kr för festivalpass.
- Ge rabatt för flera grupper: Medlemmar i Sveriges spelmansförbund/lokalt spelmansförbund, RFoD/Stallet, Svenska folkdansringen, studenter, de som har instrument med sig. Speciell färg på bandet så ni kan räkna.
- Ta betalt 50 för deltagande i workshop 1-2 timmar, 100 kr för kurs 3-4 timmar och 200-400 för masterclass 4-6 timmar.
- Ordna workshops och kurser i svensk folkmusik dels för nybörjare på fiol/nyckelharpa, dels för dem som kommit längre. En samspelskurs är inte fel - kanske en i svensk musik, en i "världsmusik". Dessutom master-class med riktigt duktig musiker, t.ex. Ellika Frisell, Sven Ahlbäck, Lena Willemark. Kanske också någon med annan bakgrund.
- Utnyttja kompetensen som finns i Stockholmsområdet - det heter Stockholm folk!!! Vi har flera mycket bra spelmanslag i Stockholm, det finns goda solister, det finns musikgrupper i olika förorter. Dels slipper ni kostnader för resor och hotell, dels lyfter ni fram den folkmusik från olika delar av världen som faktiskt finns i huvudstadsområdet.
- Försök att hitta en gemensam nämnare för "folkmusik". Är det modernt spel på gamla traditionella instrument? Eller gammal musik framfört på moderna instrument? Eller det som "folk" gillar att lyssna till? Eller det som yngre människor utvecklar i källare? Musik som i huvudsak utövas av amatörer?
- Avsätt hela området runt slottet, från dansbanan till och med terassen, för svensk folkmusik. Ställ ut små sittgrupper med lösa stolar för buskspelarna, komplettera med tälttak om regn väntas. Sätt solljuslampor som en stig från dansbanan till terassen och som en krans runt sittgrupperna. Låt svensk musik, med duktiga artister, ljuda från terasscenen åtminstone hela lördagen. Se till att det dansspelas hela eftermiddagen och kvällen, med så korta pauser som möjligt. Marknadsför detta i de media som folkmusikanterna och dansarna läser!
- Minska antalet stånd. Det här är inte en shoppande publik. Försök hitta fram till de produkter denna publik kan tänkas vara intresserad av. Hellre musik än godis och t-tröjor.
- Sköt marknadsföringen bättre. Vidtala P4 att inte bara tala om Way West - åtminstone borde de berättat om Hesselby när de spelat en Tomas Ledin-låt. Affischen ska fånga ögat från långt håll, man ska förstå vad det handlar om utan att behöva gå intill - se över kontrast, layout och innehåll. Affischera överallt, på samma platser där andra liknande evenemang affischerar.
- Hemsidan: från programmet ska det länkas till artisterna och vice versa. Förtydliga att det är dans på dansbanan - icke-folkmusiker är vana vid att dansbanor används som scen.
- En app för program och aktuell information (t.ex. programändringar, prisändringar) skulle vara bra.
- Fundera över om inte Hesselby är ett bättre varumärke än Stockholm folk. Det är ändå det namn vi använder. "Ska du till Hesselby?"
Till sist: Skicka alla arrangörer till Bingsjö två nätter med tält. Låt dem uppleva in på huden hur det kan bli när en by med 168 invånare arrangerar en folkmusikfest för 15 000 besökande. Låt dem uppleva stämningen på natten när det dansas på flera banor och spelas på en mängd platser. Låt dem uppleva vad man kan åstadkomma med låg budget och inga scener eller elektronik att tala om. Låt dem uppleva vad en festival kan bli om man gör den tillsammans med publiken, om man räknar publiken som kreativa deltagare och inte som passiva öldrickande åhörare.
Min mycket positiva blogg från 2013
Min besvikna blogg från 2012
http://intressant.se/intressant
Men jag oroar mig för fortsättningen. Den har inte gått ihop ekonomiskt något av de två första åren, och lär inte göra det i år heller. Publiken var alldeles för tunnsådd för att matcha det stora pådraget med scener och artister.
Jag har tyckt till tidigare år, och arrangörerna verkar ha lyssnat en del. Första året kallades detta "spelmansstämma" - nu verkar ordet bara finnas på affischerna. Det är också tveksamt om arrangörerna över huvud taget är intresserade av att få till en spelmansstämmoliknande atmosfär. I stället har man tagit föredöme i andra stora musikfestivaler, med annan musik och annan publik.
Förra året fick spelmän i sista stund rabatt - det spreds halvdant via mun till mun, mailinglistor och Facebook. Det kom ett hundratal som man faktiskt kunde höra stå i buskarna och spela, utanför programmet.
I år har jag diskuterat avgiften, fr.a. för de spelmän som vill använda festivalen som en mötesplats där man kan träffa varandra och jamma utan att vara del av programmet. Vill man ha många spelmän (förutom de engagerade) måste man erbjuda dem något - kaffebiljett, billigare inträde etc. Väl skött skulle det ha kunnat finnas hundratals, kanske tusen, spelmän, från Stockholm och från landet. Men det var svårt att förklara för arrangörer som aldrig besökt en spelmansstämma vad buskspel är och vad det betyder för stämningen att det står grupper av musikanter överallt. Standardsvaret var "man får ju så mycket musik för pengarna". De förstår inte att spelmän kommer i första hand för att spela (och kanske lyssna) till varandra, och i andra hand för att lyssna till en eller annan konsert.
Det blev rabatt. 25 kr på endagsbiljett om man har med sig instrument eller staffli (det fanns målarkurser också). Men med tanke på att en endagsbiljett enligt hemsidan kostar 540 kr så är det inte mycket. Så har jag förstått att det utgått rabatt för medlemmar i RFoD eller Stallet (ingen info finns på hemsidan eller Facebook). På torsdagen lär de från scenen sagt att man kan komma in två för en biljett (ingenting på hemsida eller Facebook). Och jag träffade några som betalat 485 kr per biljett. Förvirrande!!! Detta hattande i sista minuten ger intrycket av desperation, att man inte tror på publiktillströmning.
Dag 1, torsdag
Då var jag inte där, så jag kan endast tala om vad jag hört. Den dagen var gratis, Parkteatern står för evenemanget (det borde framgå tydligare av programmet). Programmet verkar ha varit mycket bra.
- Det var packat med folk.
- Arja Saijonmaa klagade över att hon blev störd från andra scener - antagligen under soundcheck. (Det visar hur långt ljudet från scenerna sprider sig.)
Dag 2, fredag
Nu var jag här som artist, skulle spela med Stockholms Spelmanslag. Då blir det splittrat, man har tider att passa och missar programpunkter man skulle vilja lyssna till.
- Det var lite förvirrande i entrén där kön till "gästlistan" (fribiljetterna) var lång, men köerna till kassan och förköp nästan obefintliga. Skyltningen var dålig. Jag fick klart för mig att som artist var det en annan ingång som gällde.
- På dansbanan "prova på balkandanser" var det nästan bara vana dansare.
- På borggården hade vi en liten ganska entusiastisk publik.
- Under soundchecken blev vi inte speciellt störda från stora scenen - skönt! Men knepigt att soundchecken tog så lång tid - vi är ju vana att mest spela akustiskt, kanske med förstärkning av några instrument.
- Vi missade större delen av Gävlesymfonikerna. Men det var en höjdare! Märktes på publiken.
- Vi fick relativt gott om dansare på det fina dansgolvet. Men ingen trängsel. Jag såg inte till någon spellista, men vad jag förstår fortsatte dansspelet efter oss. Pga alla teknik verkade dock pausen bli lång.
- Jag letade efter logen (i gammal spelmansstämmotradition tänkte jag hus, inte teater, och uttalade ordet fel) där det skulle finnas förfriskningar, men hittade ingen.
- Väldigt lite folk! För mig kändes det tomt och ödsligt jämfört med tidigare år. Ändå hittade jag inte vänner jag tittade efter.
- Kanske 10? 20? icke-engagerade musikanter/spelmän kommit. Jag såg två små buskspelsgäng, 3 personer i varje, och hörde talas om ett tredje. Har spelmännen gett upp Hesselby helt?
- Musikloppisen hade fått in ett (1) instrument. Bristande marknadsföring ansågs vara orsaken.
- Musiken från lilla scenen trängde ner till kantarellståndet (inte så goda mackor som förra året). Det var svårt att höra den lilla gruppen som satt där och buskspelade. Ville man höra den utan att betala kunde man stå utanför häcken. Eller på t-banestationen.
- På t-banan träffade jag två damer i min ålder som var supernöjda. De hade deltagit i visstugan och sedan gått omkring och njutit av musiken. De tyckte det var väldigt skönt med så liten publik.
Dag 3 lördag
Nu gick jag med min medelålders son och sonhustru som utnyttjade de fribiljetter jag fått i arvode. Tog inte med mig fiolen. Hann lyssna och vandra omkring mer, men missade mina spelmanskompisar och allspelet.
- Mia och Mikael Marin spelade fantastiskt bra på dansbanan. Ganska få dansare men hyggligt med publik i gräset runt omkring.
- Irländska gänget Quilty var riktigt bra.
- Jag såg betydligt fler fiol- och nyckelharpsfodral bäras omkring. Hoppas det var många på allspelet. Buskspelarna var dock lika få som dagen innan. Trots att många av mina spelkompisar från Stockholms spelmanslag var där så tycks de inte samlat sig för att spela - det har jag aldrig varit med om tidigare!
- På avstånd hörde vi publikens acklamationer av Höga Kusten-kapellet. (Bättre svenska, tack! Höga Kusten Kapell eller Höga kusten-kapellet.) Det var inte vår musik.
- Vi släntrade förbi den halvtomma dansbanan. Ett litet förskrämt tältläger hittade jag bakom"murar", dvs stängsel täckt med presenning. En vakt satt i ingången. Kändes inte inbjudande. Inget buskspel. Husbilarna stod 10 minuters promenad bort, det blev inget umgänge där antar jag.
- På terassen pågick en fin liten stillsam konsert med Sofie Livebrant.
- Vi stannade kvar på terassen och fick lyssna till mycket bra svensk folkmusik med Emma Ahlberg, Daniel Ek och Niklas Roswall. Tyvärr missade vi då gruppen från Quebec Le Vent Du Nord som vi också gärna hade velat höra.
- På kvällskvisten var ljudnivån åter för hög på borggården - det var svårt att föra samtal där. Buskspel/jam var uteslutet. Ljudet kom från scenerna.
- Ale Möller band är bra men kanske lite för ofta återkommande. Så vi gick hem, ganska nöjda med en trevlig dag. Men ingen av oss hade betalat 540 kr för att få komma in.
- Även denna dag var publiken för liten. Det var trist att se alla de tomma stånden där ingen handlade. Det bidrog till känslan av ödslighet. - Enligt uppgift ska det dock ha kommit fler än man räknat med. Det gjorde mig glad!
Dag 4 söndag
Taube-dag. Jag konstaterar att dagen sammanfaller med Cornelisdagen på Mosebacke. Konkurrens om samma publik? Hur populär är Taube idag?
REFLEKTIONER
- En gratis dag, tre dyra dagar, därefter en gratis kulturfestival i city. Dessutom gratis musik av olika sorter hela sommaren. Kan det någonsin gå att få ekonomi i den här festivalen? Alla jag talade med ansåg att det höga priset bidrog till litet publikantal.
- Allt jag hörde skulle jag inte beteckna "folkmusik". Kanske ni skulle definiera detta bättre? Kanske smalna av utbudet? Kanske vänder ni er till en alltför bred publik idag?
- Alla sitter inte framför stora scenen och lyssnar till ny information. Allt måste läggas ut på Facebook, appar, hemsidan.
- Spelmännen - har de gett upp? Kommer de någonsin tillbaka? Går det att locka dem? Med fler spelmän och dansspel från eftermiddag till sen kväll kommer fler dansare.
FÖRSLAG
- Dra ner till max tre dagar. Minska på utbudet, dra ner på kostnaderna för artister och scener.- Dra ner biljettkostnaden till 200 kr för en dag och 400 kr för festivalpass.
- Ge rabatt för flera grupper: Medlemmar i Sveriges spelmansförbund/lokalt spelmansförbund, RFoD/Stallet, Svenska folkdansringen, studenter, de som har instrument med sig. Speciell färg på bandet så ni kan räkna.
- Ta betalt 50 för deltagande i workshop 1-2 timmar, 100 kr för kurs 3-4 timmar och 200-400 för masterclass 4-6 timmar.
- Ordna workshops och kurser i svensk folkmusik dels för nybörjare på fiol/nyckelharpa, dels för dem som kommit längre. En samspelskurs är inte fel - kanske en i svensk musik, en i "världsmusik". Dessutom master-class med riktigt duktig musiker, t.ex. Ellika Frisell, Sven Ahlbäck, Lena Willemark. Kanske också någon med annan bakgrund.
- Utnyttja kompetensen som finns i Stockholmsområdet - det heter Stockholm folk!!! Vi har flera mycket bra spelmanslag i Stockholm, det finns goda solister, det finns musikgrupper i olika förorter. Dels slipper ni kostnader för resor och hotell, dels lyfter ni fram den folkmusik från olika delar av världen som faktiskt finns i huvudstadsområdet.
- Försök att hitta en gemensam nämnare för "folkmusik". Är det modernt spel på gamla traditionella instrument? Eller gammal musik framfört på moderna instrument? Eller det som "folk" gillar att lyssna till? Eller det som yngre människor utvecklar i källare? Musik som i huvudsak utövas av amatörer?
- Avsätt hela området runt slottet, från dansbanan till och med terassen, för svensk folkmusik. Ställ ut små sittgrupper med lösa stolar för buskspelarna, komplettera med tälttak om regn väntas. Sätt solljuslampor som en stig från dansbanan till terassen och som en krans runt sittgrupperna. Låt svensk musik, med duktiga artister, ljuda från terasscenen åtminstone hela lördagen. Se till att det dansspelas hela eftermiddagen och kvällen, med så korta pauser som möjligt. Marknadsför detta i de media som folkmusikanterna och dansarna läser!
- Minska antalet stånd. Det här är inte en shoppande publik. Försök hitta fram till de produkter denna publik kan tänkas vara intresserad av. Hellre musik än godis och t-tröjor.
- Sköt marknadsföringen bättre. Vidtala P4 att inte bara tala om Way West - åtminstone borde de berättat om Hesselby när de spelat en Tomas Ledin-låt. Affischen ska fånga ögat från långt håll, man ska förstå vad det handlar om utan att behöva gå intill - se över kontrast, layout och innehåll. Affischera överallt, på samma platser där andra liknande evenemang affischerar.
- Hemsidan: från programmet ska det länkas till artisterna och vice versa. Förtydliga att det är dans på dansbanan - icke-folkmusiker är vana vid att dansbanor används som scen.
- En app för program och aktuell information (t.ex. programändringar, prisändringar) skulle vara bra.
- Fundera över om inte Hesselby är ett bättre varumärke än Stockholm folk. Det är ändå det namn vi använder. "Ska du till Hesselby?"
Till sist: Skicka alla arrangörer till Bingsjö två nätter med tält. Låt dem uppleva in på huden hur det kan bli när en by med 168 invånare arrangerar en folkmusikfest för 15 000 besökande. Låt dem uppleva stämningen på natten när det dansas på flera banor och spelas på en mängd platser. Låt dem uppleva vad man kan åstadkomma med låg budget och inga scener eller elektronik att tala om. Låt dem uppleva vad en festival kan bli om man gör den tillsammans med publiken, om man räknar publiken som kreativa deltagare och inte som passiva öldrickande åhörare.
Min mycket positiva blogg från 2013
Min besvikna blogg från 2012
http://intressant.se/intressant
Ingrid det är ingen spelmansstämma. Det är inte folkmusikfestival- begreppet Folks är en amerikanskt samlingsnamn för musik från folkmusik till i princip visor, vispop etc. Festivalens syfte är att samla allt från klassisk svensk folkmusik till moderna varianter, till sk multikulturell musik..den ska samla aktiva målare, poeter alltså en festival som ger utrymme för flera kulturaktiviteter och där man själv kan delta eller bara avnjuta. Att jämföra med Bingsjö är märkligt eftersom Bingsjö rä en spelmansstämma. Jag tror nog arrangörerna i Hesselby besökt Bingsjö dock. Stockholm Folk Festival står alltså inte enbart för begreppet folk som människor utan också som samlingsnamn för musik. Din uppfattning o mediabevakningen är dåligt underbyggd, det var otroligt mycket media som refererade till och efter festivalen. Men väljer man bara att läsa några få tidningar förstår jag din uppfattning. Parallellt med oss pågick Visfestival i Riala, Cornelisdagen, samt ytterligare arrangemang i STockholm där till Wayout west i göteborg. VAd gäller folkfestivalens ekonomi tror jag du har liten insyn i detta, så jag tycker personligen inte det är din sak att kommentera den. Vad gäller fortsättningen, ja Stockholm Folk/Hesselby festival kommer att överleva...det tar 5 år att sätta ett nytt projekt.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaLessen att jag missade din kommentar och att den inte blev publicerad förrän nu!
Radera1. Hesselby använder ordet "spelmansstämma" i annonseringen. Det borde de inte göra, det är missledande. Helt ense med dig.
2. Jag blev orolig för att det var så lite publik, orolig för att de kommer att ställa in nästa år. En sådan här festival måste någon gång gå ihop sig, den kan inte gå med underskott år efter år.
3. En möjlig "ny" publik är spelmän/dansare, och jag gav förslag på hur man skulle kunna locka till sig dem. Det är upp till arrangörerna att fundera över den möjligheten. Det handlar snarare om att tillföra aspekter än att ta bort något av det som fanns.
3. Jag tror inte att producenterna, de avlönade och de ideella, har besökt Bingsjö eller andra "riktiga" spelmansstämmor. Jag tror att det kunde vara en erfarenhet som ger nya impulser och inspiration när man planerar folkmusikfestivaler. Men Hesselby kan förstås aldrig vara Bingsjö!
4. Att priset var högt bidrog med all säkerhet till det låga antalet besökare. Även detta måste arrangörerna ta ställning till.
5. Alternativet till större publik är att minska utbudet. Man måste rätta sig efter plånboken. Om det ska vara hållbart i längden. Alltför många festivaler går i konkurs för att de tagit till för mycket! Jag vill inte att det ska hända Hesselby.