I efterdyningarna av den våldsamma gängvåldtäkten på Jyoti Singh Pandey i Delhi diskuteras kvinnans ställning i Indien livligt. Nya våldtäkter* rapporteras internationellt, på ett sätt som ej gjorts tidigare.
Under många år har jag funderat på vad det betyder att kvinnor är en bristvara i stora delar av Asien. Leder det till att kvinnans ställning förstärks, att hon blir "dyrare" att gifta sig med, mer värdefull för föräldrarna? Eller leder det till att hon säljs dyrt som handelsvara, att hon som gift får stå till tjänst för alla män i familjen, att våldtäkter ökar?
Mitt intryck är att unga män i enkönade grupper uppammar varandras sämsta egenskaper. Som testosteronstinna tuppar kämpar de för att nå toppen, att vara värst, på hejade av sina hejdukar. Evolutionsmässigt har det kanske varit lika nödvändigt som att unga kvinnor vänder sig inåt under graviditeten och småbarnsåren. De unga männens kämpavilja behövs för att skydda den outvecklade och försvarslösa avkomman. Driften att skaffa avkomma, att säkra släktets bestånd, är antagligen den starkaste driften bland alla levande organismer.
Min tro är att män måste utsättas för (kroppslig) närhet med kvinnor och barn för att utveckla sin empatiska förmåga. Kroppsberöring, inklusive sex, frisätter oxytocin, ett hormon som är allmänt rogivande och avstressande. Det är det hormon som ökar när en kvinna ammar. Män som inte får vara kroppsligt nära en kvinna, inte ha sex, inte bära ett nyfött barn, inte trösta ett gråtande småbarn - de får antagligen inte den här neråtkicken** av oxytocin som skulle kunna modifiera testosteroneffekten. Detta gäller, enligt min åsikt, i alla världsdelar och alla kulturer.
I många asiatiska länder har kvinnan av tradition ett lågt värde. Det är sönerna som ska ta hand om föräldrarna på deras ålders höst. När kvinnan gifts bort ska hon förses med stor hemgift, men när sonen får en hustru så åtföljs hon av denna hemgift. Oönskade flickebarn har satts ut i skogen, avlivats, behandlats dåligt så hon inte klarat infektioner etc etc. Att ha många söner är hög status - en dotter ger ingen status alls.
I takt med ökande möjligheter till ultraljudsundersökningar under graviditeten och säkra aborter har antalet födda flickor minskat. Mest uttalat är det i Kina, där döttrar ibland inte ens registreras. Under medicinstudierna på 60-talet fick jag lära mig att "normalt" föds lite över 50 % pojkar, för att efter några år vara strax under 50 % - de är inte så starka.
I Kina är "sex ratio" enligt Hans Roslings Gapminder 120 för barn 0-14 år, dvs. det går 120 pojkar på 100 flickor. I Indien är motsvarande siffra 109. Där föds för närvarande 940 flickor per 1000 pojkar. Men det varierar från om råde till område. Enligt Wikipedia finns det i det socialistiska fattiga Kerala 1084 kvinnor per 1000 män, i distriktet Daman & Diu bara 618. Man uppskattar att 2020 kommer det att finnas 35 miljoner "överblivna män" i Kina och 25 miljoner i Indien. Även om man i båda länderna arbetar med att utjämna könsskillnaderna så kommer det att ta bra många år innan det blir mer normalt. Det enda positiva som kan ses med snedheten är att minskningen av befolkningsökningen antagligen inträder snabbare. De flesta kvinnor föder ju bara ett fåtal barn (Kina 1,6, Indien 2,6, Sverige 1,9).
I dessa asiatiska länder är det ett ökande antal unga män som aldrig kan gifta sig, aldrig bilda familj på traditionellt sätt. Hur lever de? I traditionella samhällen är sexualiteten reglerad både för män och kvinnor. Både i Kina och det hinduiska Indien har man traditionellt stark kontroll över sin kropp. Även män förväntas vara oskulder när de gifter sig.
De unga männen, som i många fall är arbetslösa, samlas antagligen i gathörn, på torg, på fik, i stora och små grupper. De drar omkring, kanske nyttjar droger, alkohol och tobak, försöker imponera på varandra på olika sätt. Sexualdriften pockar men får inget utlopp. Hemma i storfamiljen finns det kanske småbarn - men troligen ingen "tillåten" kvinna. Att gå till prostituerade är kanske inte en lösning för dem, pga. kulturen, brist på pengar etc.
Vi läser om vad som kan bli resultatet - gängvåldtäkter - i Indien. Men samma sak sker säkerligen både i det ännu större Kina och i övriga mindre asiatiska länder med liknande förhållanden.
Varför skriver jag nu om detta, med ett visst fokus på Indien? Kina och Indien är de allra största länderna, tillsammans omfattar de 30 procent av världens befolkning. Indien är ett förhållandevis öppet land (världens största demokrati), det finns lättillgängliga siffror på nätet. Dessutom har jag varit i Indien ett 20-tal gånger och jag är bunden dit via den familj som adopterat mig som mormor (jag hoppas det inte är ett livslångt straff att inte få resa dit!).
Varför ska nu vi långt borta i Sverige bry oss om detta? Är det för att vi ska kunna säga "usch på dem där borta"? Nej, vi ska inte kasta sten i glashus. I det lilla landet Sverige har kvinnan en hög ställning jämfört med övriga världen, och vi rör oss ganska säkert på gator och torg. Trots detta dödas 15-20 kvinnor varje år - av en nuvarande eller före detta partner. Även här förekommer gängvåldtäkter, om dock sällan. Vi vet att våld mot kvinnor här, precis som i Indien, drabbar alla samhällsklasser. De rika är bättre på att gömma det än de fattiga. Men samma mekanismer ligger bakom. Mäns behov av kontroll över kvinnan tycks oändligt. Varför är vi så farliga?
* Ulrika Nandra är en annan svenska som inte längre får resa in i Indien. Men hon är journalist - jag är läkare och mormor!
** Neråttjack = narkotika med lugnande verkan, t.ex. morfin, heroin, cannabis. Uppåttjack = centralstimulantia som amfetamin, efedrin mm.
LÄS MER
Gendercide stings
Mormor to Bhopal
http://intressant.se/intressant
Under många år har jag funderat på vad det betyder att kvinnor är en bristvara i stora delar av Asien. Leder det till att kvinnans ställning förstärks, att hon blir "dyrare" att gifta sig med, mer värdefull för föräldrarna? Eller leder det till att hon säljs dyrt som handelsvara, att hon som gift får stå till tjänst för alla män i familjen, att våldtäkter ökar?
Mitt intryck är att unga män i enkönade grupper uppammar varandras sämsta egenskaper. Som testosteronstinna tuppar kämpar de för att nå toppen, att vara värst, på hejade av sina hejdukar. Evolutionsmässigt har det kanske varit lika nödvändigt som att unga kvinnor vänder sig inåt under graviditeten och småbarnsåren. De unga männens kämpavilja behövs för att skydda den outvecklade och försvarslösa avkomman. Driften att skaffa avkomma, att säkra släktets bestånd, är antagligen den starkaste driften bland alla levande organismer.
Min tro är att män måste utsättas för (kroppslig) närhet med kvinnor och barn för att utveckla sin empatiska förmåga. Kroppsberöring, inklusive sex, frisätter oxytocin, ett hormon som är allmänt rogivande och avstressande. Det är det hormon som ökar när en kvinna ammar. Män som inte får vara kroppsligt nära en kvinna, inte ha sex, inte bära ett nyfött barn, inte trösta ett gråtande småbarn - de får antagligen inte den här neråtkicken** av oxytocin som skulle kunna modifiera testosteroneffekten. Detta gäller, enligt min åsikt, i alla världsdelar och alla kulturer.
I många asiatiska länder har kvinnan av tradition ett lågt värde. Det är sönerna som ska ta hand om föräldrarna på deras ålders höst. När kvinnan gifts bort ska hon förses med stor hemgift, men när sonen får en hustru så åtföljs hon av denna hemgift. Oönskade flickebarn har satts ut i skogen, avlivats, behandlats dåligt så hon inte klarat infektioner etc etc. Att ha många söner är hög status - en dotter ger ingen status alls.
I takt med ökande möjligheter till ultraljudsundersökningar under graviditeten och säkra aborter har antalet födda flickor minskat. Mest uttalat är det i Kina, där döttrar ibland inte ens registreras. Under medicinstudierna på 60-talet fick jag lära mig att "normalt" föds lite över 50 % pojkar, för att efter några år vara strax under 50 % - de är inte så starka.
I Kina är "sex ratio" enligt Hans Roslings Gapminder 120 för barn 0-14 år, dvs. det går 120 pojkar på 100 flickor. I Indien är motsvarande siffra 109. Där föds för närvarande 940 flickor per 1000 pojkar. Men det varierar från om råde till område. Enligt Wikipedia finns det i det socialistiska fattiga Kerala 1084 kvinnor per 1000 män, i distriktet Daman & Diu bara 618. Man uppskattar att 2020 kommer det att finnas 35 miljoner "överblivna män" i Kina och 25 miljoner i Indien. Även om man i båda länderna arbetar med att utjämna könsskillnaderna så kommer det att ta bra många år innan det blir mer normalt. Det enda positiva som kan ses med snedheten är att minskningen av befolkningsökningen antagligen inträder snabbare. De flesta kvinnor föder ju bara ett fåtal barn (Kina 1,6, Indien 2,6, Sverige 1,9).
I dessa asiatiska länder är det ett ökande antal unga män som aldrig kan gifta sig, aldrig bilda familj på traditionellt sätt. Hur lever de? I traditionella samhällen är sexualiteten reglerad både för män och kvinnor. Både i Kina och det hinduiska Indien har man traditionellt stark kontroll över sin kropp. Även män förväntas vara oskulder när de gifter sig.
De unga männen, som i många fall är arbetslösa, samlas antagligen i gathörn, på torg, på fik, i stora och små grupper. De drar omkring, kanske nyttjar droger, alkohol och tobak, försöker imponera på varandra på olika sätt. Sexualdriften pockar men får inget utlopp. Hemma i storfamiljen finns det kanske småbarn - men troligen ingen "tillåten" kvinna. Att gå till prostituerade är kanske inte en lösning för dem, pga. kulturen, brist på pengar etc.
Vi läser om vad som kan bli resultatet - gängvåldtäkter - i Indien. Men samma sak sker säkerligen både i det ännu större Kina och i övriga mindre asiatiska länder med liknande förhållanden.
Varför skriver jag nu om detta, med ett visst fokus på Indien? Kina och Indien är de allra största länderna, tillsammans omfattar de 30 procent av världens befolkning. Indien är ett förhållandevis öppet land (världens största demokrati), det finns lättillgängliga siffror på nätet. Dessutom har jag varit i Indien ett 20-tal gånger och jag är bunden dit via den familj som adopterat mig som mormor (jag hoppas det inte är ett livslångt straff att inte få resa dit!).
Varför ska nu vi långt borta i Sverige bry oss om detta? Är det för att vi ska kunna säga "usch på dem där borta"? Nej, vi ska inte kasta sten i glashus. I det lilla landet Sverige har kvinnan en hög ställning jämfört med övriga världen, och vi rör oss ganska säkert på gator och torg. Trots detta dödas 15-20 kvinnor varje år - av en nuvarande eller före detta partner. Även här förekommer gängvåldtäkter, om dock sällan. Vi vet att våld mot kvinnor här, precis som i Indien, drabbar alla samhällsklasser. De rika är bättre på att gömma det än de fattiga. Men samma mekanismer ligger bakom. Mäns behov av kontroll över kvinnan tycks oändligt. Varför är vi så farliga?
* Ulrika Nandra är en annan svenska som inte längre får resa in i Indien. Men hon är journalist - jag är läkare och mormor!
** Neråttjack = narkotika med lugnande verkan, t.ex. morfin, heroin, cannabis. Uppåttjack = centralstimulantia som amfetamin, efedrin mm.
LÄS MER
Gendercide stings
Mäns våld främsta orsaken till kvinnors död Piteåtidningen 26.2.2013
"Dödsorsak: Kvinna" Ny webplats mot kvinnovåld SVT 22.2.2012
Samma mekanismer bakom gruppvåldtäkt i Indien och i Sverige MyNewsmill 28.1.2013
DN 20.2.2013
SvD 13.1.2013
DN 13.1.2013
Expressen
Expressen
Om mina svårigheter att resa till IndienDN 20.2.2013
SvD 13.1.2013
DN 13.1.2013
Expressen
Expressen
Mormor to Bhopal
I'm on India's black list! Banned!
Svensk läkare portförbjuden i Indien och Bhopal
Min hemsida www.eckerman.nu
Svensk läkare portförbjuden i Indien och Bhopal
Min hemsida www.eckerman.nu
Ruggigt intressant text och ruggig verklighet. Kan inte låta bli att tänka på ultraljudet som en cursed blessing...
SvaraRaderaKonsekvenserna av detta känns oöverblickbara. Vi har antagligen bara sett försmaken av trafficking och andra övergrepp.
Besitter den här situationen potential för en förändrad äktenskapssyn och polyandri? Det påpekas ibland att det existerat.
Det är tyvärr lite tabu att tala om det globala och mångfacetterade kvinnoförtrycket som ett resultat av att kvinnan är åtråvärd. Hennes egen vilja är den största fienden som ska kuvas.
Och tack för oxytocinet... Sannolikt är det ökade uttaget av pappaledighet en av världens effektivaste fredsrörelser...
/chris
PS Läste länken till Carina Hägg.
SvaraRaderaHon upprepar en av de mest konstruerade "sanningar" som frodas i den offentliga debatten:
"Våldtäkt handlar inte om sexualitet, det handlar om makt och kontroll."
Mmh. Vad sägs om både och? Multifaktoriellt?
Hon ställer frågan om varför män hatar självständiga kvinnor. Jag ställer frågan varför mäns behov av kontroll över kvinnor skulle vara så komplicerat, mångfacetterat, utstuderat, våldsamt och energikrävande om det inte hade med sexualitet, fortplantning, att göra. Vad är det i så fall som ska kontrolleras?
Den retoriken blir än konstigare när det framhålls att denna typ av våld är så universell, så lika. Och sexköp har tydligen inte med sex att göra. Förmodligen inte pornografi heller, inte i smyg tilltvingade samlag med sovande kvinna... Inga former av sexuella trakasserier eller närgångenhet. Allt är bara sexualiserad maktutövning som inte har med sex att göra..?
I djurvärlden är hannars aggressivitet på olika sätt associerade till kamp för fortplantning. Men hos människan skulle det alltså vara så att detta har försvunnit och ersatts med ett socialt konstruerat men universellt och tidlöst behov av att förtrycka kvinnor på alla tänkbara sätt?
Inte helt övertygande.
Dock håller jag med om att det är samma mekanismer i Indien och Sverige. Flera olika mekanismer rör sig sannolikt på denna arena. Tyvärr kommer vi inte längre i analyserna av det här fenomenet så länge vi inte mer seriöst och vetenskapligt överväger svaren på frågan om varför.
/chris
Det är svårt att ta in att spädbarn dödas på grund av könet, undrar om inte den feodala strukturen och kulturen är grundproblemet. När den etablerade traditionen gör att kvinnans familj måste skuldsätta sig för att betala hemgiften dödar de hellre barnet. Hoppas att radikala bönder fortsätter att göra uppror mot sådant. http://www.youtube.com/watch?v=jw6dR2o15xc
SvaraRaderaOch när kommer det att gå upp för dem att en son skulle ha en mycket lägre chans att producera barnbarn i ett kraftigt underskott på kvinnor. Hur länge kan systemet med hemgift kvarstå när kvinnan är en bristvara?
SvaraRadera/chris