Världsbalansen förändras

I dagens ledare i DN skriver Timothy Garton Ash om "Jättarna i öst". Han beskriver hur Kinas ledare fnissar över teet åt hur småpåvarna i Europa käbblar med varandra. Kina stödjer söndrande händelser vilket bidrar till att öka Kinas makt.
Detta sker samtidigt som USAs makt successivt minskar. Man gnetsparar nu innanför gränserna: släcker gatubelysning, drar ner på bidrag till skolan etc. Oron för stigande oljepriser är stor. Inga månlandningar eller andra stordåd finns i sikte. Skulderna till Kina är enorma. Samtidigt har man världens största armé spridd över världen - någon sade att det är detta USAs makt vilar på. När kommer den dag då USA av ekonomiska skäl måste börja ta hem sina arméer?  Vad händer då med makten?
En del av västvärldens makt har vilat på vår utbildning. Under hundra år har eliten av de fattigare ländernas studenter studerat i västvärlden. Många har blivit kvar där. Det sägs att USAs övertag inom forskningen beror just på detta "brain drain". Men nu är det många länder som inte anser sig ha råd att mer eller mindre gratis utbilda dessa studenter. Dit hör Sverige och Storbritannien. Samtidigt byggs universitet upp i de f.d. fattiga länderna, och kvaliteten på utbildning och forskning ökar. Varför ska då studenterna lägga stora pengar på att resa till väst?

Jag ha fått påpekat att USA ändock har patenten. Visst, och de länder som är i beroendeställning, t.ex. de flesta afrikanska länderna, har ingenting att sätta emot här. Men vem tror att Kina bryr sig? Idag talas de om att de ska respektera upphovsrätten bättre än vad de gör f.n. Men när Kina är världsmakten? Precis som idag blir det den ekonomiska styrkan som styr. Ingen skillnad.

Afrikas länder - ja, de fortsätter nog ligga i underläge bra länge till. Där har de multinationella företagen makten. För att komma åt de attraktiva råvarutillgångarna (som utvinns med mycket billig arbetskraft) härskar de genom att söndra, stödja konflikter, stödja lämpliga lokala grupper.

Dessa företag bryr sig inte om nationer. De registrerar sig där det f.n. är mest fördelaktigt, köper och säljer utan att bry sig om nationsgränser, använder sin ekonomiska makt att få sin vilja fram för att bli ännu starkare. Eftersom de bygger på reella resurser, dvs människors arbete och råvaror från jordskorpan, så klarar de sig hyggligt under ekonomiska kriser. Det enda som kan hota dem är brist på råvaror - i första hand energi.

Oljepriser är på väg upp, av självklara skäl. Vi har nästan gjort slut på de stora reservoarerna av lättillgänglig olja. Nu återstår mindre reservoarer av betydligt mer svåråtkomlig olja, t.ex. oljesand. När oljepriset går upp, samtidigt som efterfrågan ökar från växande jätteländer som Kina, Indien och Brasilien, ser man sig om efter andra energikällor. Då kommer även den energin att stiga i pris. Går det tillräckligt långt kan det bli för dyrt att utvinna råvaror som metaller och mineraler. Detta är nog det enda som kan hot de multinationella företagen, vilket i sin tur leder till att hela världsekonomin hotas.

Jag har bara ålderdom att se fram emot. Många av mina vänner vill leva länge - de känner sig fortfarande nyfikna. Jag ser vilka jätteförändringar som väntar, och de är inte till fördel för oss i den här delen av världen. Jag känner mig inte nyfiken på dessa förändringar. Tvärtom skulle jag helst vilja slippa dem.

Intressant?