Om människor får stöd i att tänka igenom hur de vill ha sin sista tid, och om detta leder till att många väljer att avstå från avancerad behandling när de nått hög ålder, så bör det innebära att sjukvårdens resurser kan ägnas mer angelägna behov.
Läkarbristen i Sverige accellererar - något som varit förutsett länge. Själv tror jag att jag har hört om läkarbristen sedan jag satte min första fot på Serafen 1963. Förutom 1-2 år runt 90-talskrisen har det alltid saknats många allmänmedicinare i primärvården. Sjuksköterskor har det också så gott som alltid varit brist på. Och inte blir det bättre framöver.
Flera faktorer ligger bakom den framtida bristen: Dimensioneringen av läkarutbildningen har under lång tid varit eftersatt, mer avancerad sjukvård kräver fler individer, en äldre befolkning kräver mer sjukvård och den stora 40-talistgenerationen är på väg in i pensionen. En allt större del av de kliniskt verksamma läkarnas arbetstid åt till administration, t.ex. registrering och letande efter vårdplatser, och troligen är allt fler läkare verksamma inom andra fält än klinisk verksamhet, t.ex. som chefer, administratörer och forskare.
Dimensioneringen var något som diskuterades häftigt under 80- och 90-talen. Framför allt gällde detta vilket antal specialister i allmänmedicin som behövds. Jag skrev en insändare till Läkartidningen (tror jag) där jag påpekade att distriktsläkare och allmänmedicinare inte är samma sak. En allmänmedicinare kan arbeta, på del- eller heltid, inom många andra fält än primärvården: företagshälsa, palliativ vård, folkhälsoarbete, läkemedelsindustrin, eller som chef, forskare, administratör. I dag har vi allmänmedicinare bland annat i Socialstyrelsen och ledningen för Läkaresällskapet.
Läkarförbundet ville på den tiden gärna jämställa det framtida behovet av allmänmedicinare med det framtida behovet av distriktsläkare. Man snarare motarbetade än stödde en utökad läkarutbildning, och man slogs inte för en kraftig ökning av antalet ST-block i allmänmedicin.
I DN 17.5.2011 konstaterar man att en "akut läkarbrist hotar svenska sjukvården". Underskottet kommer framför allt att drabba allmänmedicin, psykiatri, internmedicin och gynekologi. Det är tveksamt om underskottet kan täckas med invandrade läkare. I stället måste man kanske lita till att läkare fortsätter att arbeta efter 67. Och det är inte bara läkare som saknas.
Socialdepartementet säger att den ökade efterfrågan på sjukvård inte bara ska lösas med mer personal utan också att sjukvården och äldreomsorgen kan bli mer effektiv. Och visst finns det en del att göra - men inte lär det räcka för att täcka upp den kommande bristen på vård- och omsorgspersonal.
Många tror att med bättre förebyggande vård så ska vårdbehovet bland dem som är äldst minska. Men det tycks vara under livets två sista år man behöver mest vård, oavsett hur gammal man är. Dessutom behöver in 80-åring mer vård än en 70-åring eller 60-åring. Att den förebyggande vården gör att vi lever längre innebär alltså snarast att vårdbehoven ökar.
I detta läge måste vi faktiskt börja diskutera när var hur vi ska dö. Alla medicinska diskussioner idag handlar om att vi inte ska dö i den eller den diagnosen. Mycket sällan talar man om för tidig död.
Vi talar heller inte om livskvaliteten under våra sista levnadsår, och vilken vinst/förlust vi får av att livet förlängs med några år.
Att förlänga livet på en gamling betyder ofta intensiva och mycket resurskrävande insatser. På allmänläkarnas diskussionslista Ordbyte diskuterades om varför stroke ska undvikas hos äldre. Risken att slippa leva sin sista tid svårt handikappad ställdes mot chansen att dö när stroken drabbar. Det är inga lätta frågor!
Socialstyrelsen har nu utarbetat ett förslag till föreskrifter och råd om livsuppehållande behandling och rätten att avstå vård som nu går ut på remiss. Detta är absolut ett steg framåt.
Nu måste diskussionerna ta fart och föras på allvar om när, var och hur vi ska dö - bland alllmänheten och inom sjukvården! Det är viktigt att både vårdpersonal och vi andra funderar över dessa frågor. Hur ska vårdpersonalen närma sig patienterna? När ska samtalet ske? Hur ska det dokumenteras - och var? Vem ska dokumentera? Vilka ska känna till och ha tillgång till dokumentationen?
För de medborgare som är patienter vore det rimligt att dessa samtal äger rum kontinuerligt med en läkare eller sjuksköterska som man har förtroende för. Allt eftersom livet ändras kanske ens inställning till livets slutskede förändras.
Den hälsokalender som provats i Nacka innehöll just sådana blanketter, där man kunde föra in hur man ville ha det om man blev allvarligt sjuk eller döende.
Om människor får stöd i att tänka igenom hur de vill ha sin sista tid, och om detta leder till att många väljer att avstå från avancerad behandling när de nått hög ålder, så bör det innebära att sjukvårdens resurser kan ägnas mer angelägna behov.
LÄS MER
Läkarlarm om akuta kriser Värmlands folkblad 19.5.2011
Nu har vi kommit till vägs ände Värmlands folkblad 19.5.2011
Gripen-läkarna slår larm Värmlands folkblad 19.5.2011
Multisjuka får inte bli svartepetter i vårdekonomiskt spel lakartidningen.se 18.5.2011
Akut läkarbrist hotar svenska sjukvården DN 17.5.2011
Värmlandsuppropet - behovet av vanlig vård är mycket större än behovet av ovanlig vård SFAM, MyNewsdesk 5.5.2011
Nya regler som reglerar självbestämmandet välkomnas Läkartidningen 20/2011
Det borde vara en självklarhet att få dö under värdiga former Dagens Medicin 13.4.2011
Oanmäld inspektion avslöjade överbeläggning Läkartidningen 16-17/2011
Rätten att avstå från vård Läkartidningen 18/2010
Läkarfack bakom läkarbrist DN 2.9.2009
Min hälsokalender - ett hjälmedel för äldre sjuka Folkhälsoenheten i Nacka 2004
Om livet och döden (bloggar i Dagens Medicin)
Vem ska tillåtas dö? Susanne Flyborg december 2008
Hur länge måste jag leva? Juni 2009
Hur ska jag få dö? Juni 2009
Att vilja leva vidare Juli 2009
Ett brev om läkare och läkemedel Juni 2010
Om dimensionering och arbetsmiljö (bloggar i Dagens Medicin)
Läkarna och psykiatrin Augusti 2009
Yngre läkares situation September 2009
Äldre läkares situation September 2009
Utbildar vi för få specialister i allmänmedicin? December 2009
Nya Karolinska och den ekonomiska krisen Maj 2010
Det råder platsbrist på sjukhusen! September 2010
Vad är god vård? Februari 2011
Mer vård för pengarna Februari 2011
Bristen på sjukhussängar Februari 2011
Länkat till intressant.
Läkarbristen i Sverige accellererar - något som varit förutsett länge. Själv tror jag att jag har hört om läkarbristen sedan jag satte min första fot på Serafen 1963. Förutom 1-2 år runt 90-talskrisen har det alltid saknats många allmänmedicinare i primärvården. Sjuksköterskor har det också så gott som alltid varit brist på. Och inte blir det bättre framöver.
Flera faktorer ligger bakom den framtida bristen: Dimensioneringen av läkarutbildningen har under lång tid varit eftersatt, mer avancerad sjukvård kräver fler individer, en äldre befolkning kräver mer sjukvård och den stora 40-talistgenerationen är på väg in i pensionen. En allt större del av de kliniskt verksamma läkarnas arbetstid åt till administration, t.ex. registrering och letande efter vårdplatser, och troligen är allt fler läkare verksamma inom andra fält än klinisk verksamhet, t.ex. som chefer, administratörer och forskare.
Dimensioneringen var något som diskuterades häftigt under 80- och 90-talen. Framför allt gällde detta vilket antal specialister i allmänmedicin som behövds. Jag skrev en insändare till Läkartidningen (tror jag) där jag påpekade att distriktsläkare och allmänmedicinare inte är samma sak. En allmänmedicinare kan arbeta, på del- eller heltid, inom många andra fält än primärvården: företagshälsa, palliativ vård, folkhälsoarbete, läkemedelsindustrin, eller som chef, forskare, administratör. I dag har vi allmänmedicinare bland annat i Socialstyrelsen och ledningen för Läkaresällskapet.
Läkarförbundet ville på den tiden gärna jämställa det framtida behovet av allmänmedicinare med det framtida behovet av distriktsläkare. Man snarare motarbetade än stödde en utökad läkarutbildning, och man slogs inte för en kraftig ökning av antalet ST-block i allmänmedicin.
I DN 17.5.2011 konstaterar man att en "akut läkarbrist hotar svenska sjukvården". Underskottet kommer framför allt att drabba allmänmedicin, psykiatri, internmedicin och gynekologi. Det är tveksamt om underskottet kan täckas med invandrade läkare. I stället måste man kanske lita till att läkare fortsätter att arbeta efter 67. Och det är inte bara läkare som saknas.
Socialdepartementet säger att den ökade efterfrågan på sjukvård inte bara ska lösas med mer personal utan också att sjukvården och äldreomsorgen kan bli mer effektiv. Och visst finns det en del att göra - men inte lär det räcka för att täcka upp den kommande bristen på vård- och omsorgspersonal.
Många tror att med bättre förebyggande vård så ska vårdbehovet bland dem som är äldst minska. Men det tycks vara under livets två sista år man behöver mest vård, oavsett hur gammal man är. Dessutom behöver in 80-åring mer vård än en 70-åring eller 60-åring. Att den förebyggande vården gör att vi lever längre innebär alltså snarast att vårdbehoven ökar.
I detta läge måste vi faktiskt börja diskutera när var hur vi ska dö. Alla medicinska diskussioner idag handlar om att vi inte ska dö i den eller den diagnosen. Mycket sällan talar man om för tidig död.
Vi talar heller inte om livskvaliteten under våra sista levnadsår, och vilken vinst/förlust vi får av att livet förlängs med några år.
Att förlänga livet på en gamling betyder ofta intensiva och mycket resurskrävande insatser. På allmänläkarnas diskussionslista Ordbyte diskuterades om varför stroke ska undvikas hos äldre. Risken att slippa leva sin sista tid svårt handikappad ställdes mot chansen att dö när stroken drabbar. Det är inga lätta frågor!
Socialstyrelsen har nu utarbetat ett förslag till föreskrifter och råd om livsuppehållande behandling och rätten att avstå vård som nu går ut på remiss. Detta är absolut ett steg framåt.
Nu måste diskussionerna ta fart och föras på allvar om när, var och hur vi ska dö - bland alllmänheten och inom sjukvården! Det är viktigt att både vårdpersonal och vi andra funderar över dessa frågor. Hur ska vårdpersonalen närma sig patienterna? När ska samtalet ske? Hur ska det dokumenteras - och var? Vem ska dokumentera? Vilka ska känna till och ha tillgång till dokumentationen?
För de medborgare som är patienter vore det rimligt att dessa samtal äger rum kontinuerligt med en läkare eller sjuksköterska som man har förtroende för. Allt eftersom livet ändras kanske ens inställning till livets slutskede förändras.
Den hälsokalender som provats i Nacka innehöll just sådana blanketter, där man kunde föra in hur man ville ha det om man blev allvarligt sjuk eller döende.
Om människor får stöd i att tänka igenom hur de vill ha sin sista tid, och om detta leder till att många väljer att avstå från avancerad behandling när de nått hög ålder, så bör det innebära att sjukvårdens resurser kan ägnas mer angelägna behov.
LÄS MER
Läkarlarm om akuta kriser Värmlands folkblad 19.5.2011
Nu har vi kommit till vägs ände Värmlands folkblad 19.5.2011
Gripen-läkarna slår larm Värmlands folkblad 19.5.2011
Multisjuka får inte bli svartepetter i vårdekonomiskt spel lakartidningen.se 18.5.2011
Akut läkarbrist hotar svenska sjukvården DN 17.5.2011
Värmlandsuppropet - behovet av vanlig vård är mycket större än behovet av ovanlig vård SFAM, MyNewsdesk 5.5.2011
Nya regler som reglerar självbestämmandet välkomnas Läkartidningen 20/2011
Det borde vara en självklarhet att få dö under värdiga former Dagens Medicin 13.4.2011
Oanmäld inspektion avslöjade överbeläggning Läkartidningen 16-17/2011
Rätten att avstå från vård Läkartidningen 18/2010
Läkarfack bakom läkarbrist DN 2.9.2009
Min hälsokalender - ett hjälmedel för äldre sjuka Folkhälsoenheten i Nacka 2004
Om livet och döden (bloggar i Dagens Medicin)
Vem ska tillåtas dö? Susanne Flyborg december 2008
Hur länge måste jag leva? Juni 2009
Hur ska jag få dö? Juni 2009
Att vilja leva vidare Juli 2009
Ett brev om läkare och läkemedel Juni 2010
Om dimensionering och arbetsmiljö (bloggar i Dagens Medicin)
Läkarna och psykiatrin Augusti 2009
Yngre läkares situation September 2009
Äldre läkares situation September 2009
Utbildar vi för få specialister i allmänmedicin? December 2009
Nya Karolinska och den ekonomiska krisen Maj 2010
Det råder platsbrist på sjukhusen! September 2010
Vad är god vård? Februari 2011
Mer vård för pengarna Februari 2011
Bristen på sjukhussängar Februari 2011
Länkat till intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar