Reflektioner över en socialdemokratisk kongress

Artikelförfattaren håller ett långt tal utanför S-kongressen 2025. Foto Anders Göransson.

När detta skrivs, efter en avkopplande husbilstur tvärs över Sverige, är det mesta redan skrivet om den socialdemokratiska kongressen och vad den ledde till. Mina reflektioner blir en blandning av mina egna upplevelser och andras reflektioner.

Vi som jobbar i flyktingsvängen har inga förhoppningar om att nuvarande regering kommer att ta ett mikrosteg för att underlätta för flyktingar som redan finns i Sverige, som varit här i många år, som är integrerade och självförsörjande. De vill tvärtom skärpa nuvarande utvisningspolitik. Hittills har Socialdemokraterna lojalt röstat för Tidöregeringens förslag, utan reservationer.

Men Socialdemokraterna kan mycket väl vinna valet 2026. Alla de som nu är utvisningshotade har inte lämnat Sverige då. En del har till och med fortfarande gällande uppehållstillstånd. Så det kändes meningsfullt att försöka påverka Socialdemokraternas syn på invandrare och utvisningspolitik – även om vi inte gjorde lika stora ansträngningar som vid kongressen 2017.

Frukost, lunch och middag stod vi utanför Svenska mässan – en liten samling människor som representerade åtta stora och små rörelser: #Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa, Göteborgs manifestationsgrupp (som syns på Gustav Adolfs torg varje tisdag), Stoppa utvisningarna till Afghanistan!, Goda krafter i Växjö, Orimliga utvisningar, Stöttepelaren, Håll ihop Sverige och Vi är 4700 – stoppa den orättvisa lagen!.

4 700 nya utvisningshotade

Nytillkomna var representanter för de 4 700 ”spårbytare” som trots fasta jobb med tillräcklig lön och god vandel inte får sina uppehållstillstånd förlängda enligt den lag som gällde fram till 1 april. I och med det får deras anhöriga inte heller stanna. De kan ej heller söka asyl på nytt utan att först lämna EU under fem år. Den som startat nätverket är Fereshteh Javani, flykting från Iran. När hon sökte asyl trodde inte Migrationsverket på hennes historia, men hon fick möjlighet att stanna för att hon fick arbete. Hennes uppehållstillstånd går ut i augusti. Hon ser ingen möjlighet att återvända till Iran – det är alldeles för farligt för henne. Hon har också hittat kärleken i Sverige.

Fereshtre berättar hur hon och andra iranska vänner deltog i Socialdemokraternas första maj-tåg. Där fick de ”löften” om att Socialdemokraterna skulle kämpa för dem. Hon blev mycket besviken när vi förklarade att S alltid motsatt sig spårbyteslagen, och att hon inte kan förvänta sig stöd därifrån.

Tjugoåriga Shakiba Mohammadi kom hit med familjen 2019, när hon var 14 år. Familjen fick avslag, men båda föräldrarna kunde få uppehållstillstånd för att de arbetade. Nu har hon läst ett år som lärarstudent. Eftersom hon är 18 år bedöms hon nu på egna skäl. Kanske har hon möjlighet att få uppehållstillstånd, men det hjälper inte hennes föräldrar. Familjen riskerar att splittras.

Samtidigt verkar det som om Migrationsverket och Säpo vet att det inte går att tvångsutvisa till Iran. Siamak Gravesh och Zajra Fani kom 2014 med arbetstillstånd då de hade eget byggföretag. Efter några år fick företaget ekonomiska problem, och de sökte asyl 2018. Efter tre år fick de avslag. De kan inte återvända på grund av sina politiska åsikter. Trots att de tillhör skuggsamhället lever de öppet.

Stram eller hållbar migrationspolitik?

Det var två händelser vi aktivister ville bevaka: Partiprogrammet, som antogs första dagen, och lördagens diskussioner om riktlinjer för integration.

Flera partidistrikt, bland annat Värmdö, Haninge och Skåne, hade lämnat in motioner om migrationspolitiken där de begärde att ordet ”stram” skulle bort ur partiprogrammet. Men när denna punkt skulle komma upp presenterade ledningen ett kompromissförslag. Med en knapp majoritet, där Skåne ingick, röstades detta förslag igenom.

I programmets inledning ersatte "human", "solidarisk" och "vila på ideologisk grund" det nya ordet "stram". Men i en bisats finns ordet kvar: "långsiktigt hållbar svensk migrationspolitik som under överskådlig tid behöver vara stram". 

Var det en vinst eller en förlust för flyktingvänner? Det var en vinst att ledningens förslag mjukades upp. Men det var en förlust att ordet ”stram” över huvud taget kom in i partiprogrammet – ännu mer eftersom partiledaren själv efteråt förklarade att det är en ”stram migrationpolitik” som ska fortsätta gälla. Att Skånedistriktets omsvängning sågs som ett svek var tydligt i kommentarerna.

Kinna Skoglund, en av grundarna av #Vi står inte ut, följde diskussionerna sent på onsdagskvällen. Hon reagerade över att en så stor majoritet av ombuden var vita, jämfört med tidigare. ”Idag är det rädslan som styr, inte visionen. Politiken är reaktiv. ’Stram’ inte kan vara ett mål i sig – möjligen ett medel. Betydelsen av arbetskraftsinvandrare lyfts i partiprogrammet – men hur följs det sedan upp?”

Ingen enighet i partiet

På lördagen diskuterades riktlinjer för ”Du ska vara del av en stark samhällsgemenskap”. Däri ingick ”migration” med underrubrikerna asyl- och flyktingpolitik, arbetskraftsinvandring, EBO (eget boende för flyktingar) samt ”bättre integration för fler i arbete”.  

Flera talare bidrog med personliga berättelser om sina flyktingvänners svårigheter i Sverige. Rättsosäkerheten i asylprocessen betonades. Ordet ”stram” associerades med Paludans ”stram kurs”. SSU:are påpekade hur nuvarande utvisningspolitik är ett slöseri med skattepengar. Man framförde också att bistånd inte ska blandas ihop med migration.

Kritiken av ledningen var stark, och inläggen följdes av stora applåder. Det var tydligt att både unga och gamla socialdemokrater vill ha en annan migrationspolitik. ”Landet ska styras med både hjärna och hjärta”.

Tro och solidaritet – Socialdemokraternas humana falang

”Broderskapsrörelsen var Socialdemokraternas kristna falang tills den bytte namn till ”Tro och solidaritet”. De har varit mycket aktiva i flyktingarbetet, och de vill även nu ha en betydligt mer generös asyllagstiftning.

Föreningen bjöd in till ett seminarium med Tony Johansson, den tidigare migrationsministern Morgan Johanssons bror, som presenterade sin rapport Vinsten med invandring. Trots att båda bröderna är socialdemokrater i Skåne har de helt olika åsikter om invandring. Tony menar att många tidigare rapporter, t.ex. Joakim Ruists ESO-rapport 2018, utgår från tre felaktiga antaganden: Att invandring skapar låglönejobb, att invandring inte påverkar sysselsättning, arbetslöshet eller inkomst för inrikes födda, och att invandring leder till ökad arbetslöshet.

Det är inte födelseland som avgör risken för arbetslöshet, utan i stället vilken position i arbetslivet man har. Invandrare blir en buffert på arbetsmarknaden när de, genom att ta låglönejobben, puttar upp de inrikes födda till högre inkomster. Antalet arbetade timmar per vecka är högre för utrikes födda än för inrikes födda. I den mån invandring påverkar arbetslöshet så sänks den. Flyktingvågen 2015 ledde till en expansion av offentlig verksamhet vilket gav avtryck ibland annat höjd BNP.

Det är också sociala faktorer, inte etnisk bakgrund, som förklarar invandrares överrepresentation i brottslighet.

Sara Kukka-Salam, ordförande för Tro och solidaritet, avslutade med att säga att Socialdemokraterna inte tar sitt utbildningsansvar. En stram migrationspolitik har ett pris i form av utebliven ekonomisk tillväxt. Riktlinjerna när det gäller t.ex. äldreomsorgen och bemanning stämmer inte överens med varandra.

När sätter S ner foten mot rasismen i lagstiftningen?

Det finns alltså en stor minoritet inom partiet som vill ha en mer generös asyllagstiftning. 42 procent av de röstande ville ta bort ordet ”stram” ur partiprogrammet. Ändå säger partiledaren Magdalena Andersson att det är en stram migrationspolitik som ska gälla även framledes. De ändrade skrivningarna i partiprogrammet och riktlinjerna ger möjlighet att rucka på stramheten – men ställer inga krav.

Sista dagen, den 1 juni, publicerades en artikel i DN där chefer i äldrevården beskrev sin desperation när sommarens bemanning föll samman som ett korthus för att personal ska utvisas. Socialdemokraterna missade en chans vid omröstningen om spårbyteslagen. Hade man lagt in en reservation om undantagsbestämmelser för de spårbytare som redan fanns i systemet hade man kunnat visa att man bryr sig om både personalen och de äldre.

Susanne Nyström i DN diskuterar samma dag två vägar för politiker att gå: Att forma politiken efter vad de tror att väljarna vill höra (så kallad populism) eller att gå före och försöka påverka opinionen. När det gäller migrationen tror Tony Johansson att den socialdemokratiska ledningen blivit så skrämd av vad som hände 2015 att den tar vilka konsekvenser som helst för att säkerställa att det inte upprepas.

Konjunkturinstitutets rapport om invandringens nettoeffekter, beställd av regeringen och som kom veckan efter kongressen, bekräftar Tony Johanssons rapport. Utrikesfödda ger idag ett positivt bidrag till samhället, medan vi inrikesfödda kostar mer än vad vi bidrar med. 

Att byta perspektiv

Två kriser som nu utspelas inför våra ögon är klimatförändringarna globalt med risk för stora flyktingströmmar, samt brist på människor i arbetsför ålder i Sverige, nu och ännu mer i framtiden. Hans Rosling sade för många år sedan att om Sverige skulle ta sin andel av jordens befolkning i förhållande till sin yta skulle vi vara 23 miljoner. Det är lika många som Taiwans invånare, som lever på en yta av Jämtlands storlek.

Tänk om vi skulle byta perspektiv – börja planera för ett Sverige med 23 miljoner invånare, av blandade hudkulörer?

Tänk om Socialdemokraterna skulle börja med att rösta nej till kommande segregerande Tidö-förslag?

• Inskränkt yttrandefrihet för utländska medborgare (den så kallade vandelslagen) 
  
• Kvalificering till välfärden för utländska medborgare (att inte få del av sjukförsäkring, A-kassa, bostadsbidrag, försörjningsbidrag med mer förrän efter fem års vistelse i Sverige)
• Återkallelse av medborgarskap

Då kunde vi börja känna tillit till Olof Palmes parti igen.

Ursprungligen skrivet för Magasinet Konkret, men det kom för sent till redaktionen.