 |
| Demonstrationen "Röda tråden" på Medborgarplatsen i Stockholm, mars 2017. |
Vid vittnesseminariet den 26 oktober 2025 om mottagandet av flyktingarna 2015 avlade jag följande vittnesmål.
Mottagandet av dem som kom 2015 pågår fortfarande för fullt i mitt hjärta, min hjärna och min dator.
Hösten 2015 blev jag kontaktad av en bekant från ett studieförbund. ”Kan du inte hjälpa till med en studiecirkel i svenska för alla flyktingarna på det stora hotellet i Farsta?” Jag fick med mig några grannar, och fram till sommaren var vi där varje vecka.
I januari 2016 träffade jag två unga folkmusiker från
Afghanistan. Dem måste jag visa vägen till svensk folkmusik tänkte jag.
På hösten upptäckte jag att Sverige tänkte utvisa de här
ensamkommande killarna från Afghanistan. Jag samlade fina namn, gjorde ett
upprop och en facebookgrupp som då hette Stoppa utvisningarna av afghanskaungdomar! Tänkte att till jul är väl det här över – för det förstår väl alla
att man inte kan utvisa tonåringar till Afghanistan!
Men det var då mitt nya liv framför datorn började.
Både svenskar och afghanska killar hittade till facebookgruppen.
På våren 2017 kom nödropen – "jag orkar inte leva längre". Vi administratörer turades om att vaka på
nätterna. Ja, vi är övertygade om att facebookgruppen räddade flera liv.
Till midsommar 2017 blev musikerkillarna hemlösa och flyttade in hos mig. Något av det tuffaste jag gjort i mitt liv var att berätta för dem att de fått avslag från Migrationsverket.
På sommaren satte sig killar från hela Sverige på Medborgarhusets trappa. Några blev kvar in i oktober – de hade ingenstans att ta vägen.
På hösten startade vi föreningen Stöttepelaren –stödförening för ensamkommande barn och ungdomar, där Karin Fridell Anter är ordförande. Hon blev min nära vän och medarbetare.
Jag slutade spela fiol. Jag slutade sjunga. Jag var trött.
Kände mig maktlös.
På årsdagen 24 november av Stefan Lövens tal om "andrum" ordnade jag en demonstration med efterföljande
fest på hemligt ställe, med afghansk mat och levande musik. Så roligt att se
killarna äta sig mätta, dansa, koppla av!
I januari 2018 flyttade två killar in till min granne i kollektivhuset. Som mest hade vi fem killar samtidigt i huset.
Hösten 2018: Karin Fridell Anter och jag ordnade en internationell konferens How safe is Afghanistan? Inte ett ord i media.
2019 reste två av killarna i huset till Frankrike. De är
fortfarande kvar i våra hjärtan.
Nu dök barnfamiljerna upp på Norra Bantorget. Vi ändrade
namnet på facebookgruppen till Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Hösten 2021 gav vi ut boken Den onödiga flyktingkrisen –rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021. Över 500 sidor. Ungefär
50 personer har bidragit.
2023 började jag med hemsidan Tidöavtalet - ett hot mot demokratin som ska vara igång till valet 2026.
De senaste åren har jag övat med unga män som återigen
sökt asyl och måste övertyga Migrationsverket om att de är avfällingar från
islam, västerländskt indoktrinerade mm. För en del gick det bra, andra fick
lämna Sverige.
Hösten 2024 ordnade vi ett riksdagsseminarium om rättssäkerheten på Migrationsverket.
Just nu jobbar vi för fullt med uppropet Rör inte de permanenta uppehållstillstånden!
Så mottagandet av dem som kom 2015 pågår fortfarande för
fullt i mitt hjärta, min hjärna och min dator. Jag är inte ensam i detta. ”Vi”
är många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar